Jag gillar verkligen Tommy Hildings sätt att med oklanderlig teknik måla realistiska nutida stadslandskap och samtidigt föra in något av äldre måleritradition. Men det blir inte bara en hyllning till äldre måleri, det är snarare en jämförelse mellan en slags ursprunglig naturupplevelse och nutidens främlingsskap inför naturen.
En inspirationskälla för Tommy Hilding är uppenbarligen äldre landskapsmåleri. På utställningen Escapeland på Galleri Magnus Karlsson hänger utöver hans egna bilder en del av hans samling av fina små 1800-talslandskap.
Tommy Hilding, 2016: ”Skifte”
En järnvägsstation eller tunnel där spåren försvinner in i ett, som jag uppfattar det, klassiskt landskap. Ett skifte mellan gammalt och nytt, mellan natur och vår samtid.
Tommy Hilding, 2015: ”Turner View”
Sikten mot naturen skymd genom det smutsiga fönstret. Det ser ut som pinjer – klassiskt medelhavslandskap?
Tommy Hilding, 2016: ”The Escape”
Flykten till ett Marcus Larssonlandskap?
Tommy Hilding, 2016: ”Regale”
Här ligger det Marcus Larssonliknande landskapet inarbetat i bilden av ett nutida industriområde. Lite övertydligt kanske, men ändå: vilket är vackrast? Eller är det kanske en illustration av förändring över tid? Det är väl i varje fall vad det handlar om i nästa bild:
Tommy Hilding, 2016: ”Tid”
Tommy Hilding, 2015: ”Närvaro”
Närvaro utan människor, men ljuset och skuggorna finns där.
Andra bloggar om konst, samtidskonst, måleri, utställningar, Tommy Hilding
Jag tycker också om Tommy Hildings motivval och tekniker, och ser fram emot att se utställningen. Tack för dina bilder och kommentarer till verken!
Jag har bara sett enstaka eller ett par utställningar av Tommy Hilding tidigare, Hade ingen aning om att han faktiskt ställt ut på Galleri Magnus Karlsson hela 12 gånger.
Den här utställningen tycker jag hade ett klarare budskap än det jag uppfattat tidigare. Och är ännu bättre.