För ett tag sen spelade jag in ett TV-program från Axess med ovanstående titel. Det visade sig inte alls vara en dokumentär som jag trodde utan en spelfilm ”Beethoven’s Eroica – The day that changed the music forever” med Ian Hart i rollen som Beethoven. Jag blev ganska fascinerad av filmen som visade uruppförandet eller kanske snarare den första repetitionen av Beethovens 3:e symfoni år 1804 i slottsmiljö hos beställaren prins Lobkowitz med vänner.
Alla fyra satserna spelas av de livréklädda musikanterna, men det går inte till riktigt som på konserter idag – mycket intressant. Musikerna får öl och mat före och mellan satserna och alla verkar vara på gott humör. Dirigenten Beethoven i den mån han alls dirigerar vandrar lite ut och in i konsertsalen och hinner bl a med ett allvarligt samtal med sin själs älskade, den högättade Kirsten mm dramatik.
Det mest fascinerande är ändå minspelet hos den lilla publiken inför denna nydanande symfoni – den låter ju inte som Haydn! Mest begeistrade är förstås damerna i sällskapet. Starkt försenad dyker så den gamle Haydn upp och lyssnar noga. Efteråt svarar han på frågan vad han tyckte om stycket: ”det kommer att förändra musiken för alltid”.
Originaltitelsida till Eroica med den utsuddade dedikationen till Napoleon. Foto: Wikipedia
Symfonin var tillägnad Napoleon Bonaparte som Beethoven uppfattade som en frihetshjälte, men när han samma dag (enligt filmen) får veta att Napoleon krönt sig till kejsare ändrar han i vredesmod dedikationen.
Både gripande och romantiskt. En musikfilm helt i min smak.
Andra bloggar om film, Beethovens Eroica, musik, Beethovens tredje symfoni, 1804
