 |
Michel Houellebecq: Kartan och landskapet. Bonniers 2011, 308 s. Översättning: Cecilia Franklin ISBN13: 9789100126384 |
Michel Houellebecq anses visst vara en kontroversiell författare. Och man kan förstå att han retar många med sina romanfigurers iakttagelser av samhället, framförallt säkert i Frankrike förstås, men ämnena som berörs vid sidan om huvudberättelsen är till stor del generella. Det handlar om den framgångsrike men oengagerade konstnären Jed Martin och om den fiktive (?) författaren Michel Houellebecq som skriver en katalogtext till Jeds utställning. Jag fastnade förstås särskilt vid de avsnitt som handlar om konst och arkitektur. Jed minns sin före detta älskarinna och kurskamrat vid Konsthögskolan, hon som målade bara för att det var kul:
Jed hade kvar några av Genevièves teckningar, han tyckte fortfarande att de var bra. Det var kanske så konst borde se ut, tänkte han emellanåt, oskyldig och fylld av glädje, nästan djurisk, det hade förekommit åsikter åt det hållet, ”en sann konstnär är ett djur”, ”det är lika självklart för en konstnär att måla som för en fågel att flyga”, och annat i den stilen, kanske skulle konsten bli sådan när människan var färdig med döden och kanske hade den redan varit sådan i perioder, till exempel hos Fra Angelico som befann sig så nära paradiset och var så säker på att jorden bara var en förberedelse, en tillfällig dunkel väntan på den eviga vistelsen vid Herren Jesus sida.
Jeds far, själv framgångsrik arkitekt som dock aldrig lyckades förverkliga sina drömhus, har en del åsikter om den under 1900-talet tongivande arkitekten Le Corbusier ”som oförtröttligt byggde koncentrationslägerliknande byggnader inredda med identiska celler som i ett mönsterfängelse”.
…för honom [Le Courbusier] borde mänskligheten hålla sig till bostadsmoduler omgivna av natur, men naturen fick inte under några omständigheter påverkas. Det är skrämmande primitivt om man tänker efter, det innebär en tillbakagång jämfört med hur landsbygden brukar se ut; slätter, åkrar, skogar och byar i ett växelspel. Det är en brutal och totalitär vision och vi tyckte att Le Corbusier var totalitär med sin stora förkärlek för det fula, men hans syn var förhärskande under hela 1900-talet.
Man kan inte annat än hålla med. Även svenska förorter från 1960- och 1970-talen består ju huvudsakligen av fantasilösa höghuslimpor utslängda bland vindpinade tallar i stället för ordnad park- eller stadsmiljö. Allt dikterat av Le Corbusier.
Och om Mies van der Rohe heter det:
Vi gick till våldsamt angrepp mot van der Rohe – som förespråkade tomma strukturer som kunde varieras, det var förresten de som kom att utgöra modell för företagens open space…
Romanfiguren Hoellebecq har dessutom varma känslor för William Morris och det gedigna hantverket, så det är inte svårt att se en linje i boken när det gäller det estetiska.
I bokens epilog får vi följa med huvudpersonen från nutid in i framtiden och författarens förutsägelser (antar jag) om hur världen kommer att se ut om 30 år:
Kriserna hade varit förödande och så oförutsägbara att det var skrattretande – i alla fall för en skojfrisk Gud som måste ha roat sig hejdlöst under de finansiella konvulsioner som ledde till att hundratals miljoner människor – hela Indonesien, Rysslands och Brasiliens befolkning – kastades mellan ytterligheterna överflöd och svält, Frankrike som bara hade lantligt charmiga hotell, parfym och paté att sälja – det som kallades ”levnadskonst” – hade inte haft några svårigheter att överleva omvälvningarna. Från ett år till ett annat hade kunderna bytt nationalitet, det var allt.
Konstnären Jed vill beskriva världen som den ser ut. I hans tappning blir den till foton av industriprodukter och kartor, målningar av människor med olika yrken och stora affärsuppgörelser och så slutligen videofilmer där allt förmultnar och äts upp av naturen. Och den beskrivningen är väl inte sämre än någon annan.
Kartan och landskapet blir aldrig tråkig. Den får fyra **** poäng på min litterära upplevelseskala.
Pyrrhonism skriver om boken här och här
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, Michel Houellebecq, Kartan och landskapet
Tack för detta! Jag ser fram emot att läsa boken. Jag har läst annat av Houellebecq med stor behållning.
Häromåret läste jag Klas Östergrens bok Den sista cigaretten, som även den handlar om konstklimatet. Mycket välskriven!
Det är en klart läsvärd bok. Jag har inte läst något av Houellebecq tidigare, men man blir ju lite nyfiken på hans böcker.
Östergrens Den sista cigarretten började jag på men kom inte igenom hela innan lånetiden gick ut.
Snygg blogg. Du får gärna kika dig in på min konstblogg 🙂