Steve Reichs musik är något som fascinerat mig i många år, utan att jag egentligen begripit varför. Det kallas visst minimalism fastän Reich själv inte vill använda den beteckningen. Han lär ha hämtat inspiration till sin musik från Afrika och det är antagligen den kopplingen som fångat mig. Det enkla, ursprungliga, det som talar direkt till känslan utan omvägen över omständlig analys. Närheten till Root-music. Ungefär som Picasso hämtade inspiration från Afrikansk folkkonst.
Just nu pågår en Steve Reich-festival på Stockholms Konserthus. Jag var sent ute till premiären i onsdags men fick biljetter till körläktaren med bra utsikt över ensemblen.
Onsdagens konsert inleddes med Steve Reich själv på scenen tillsammans med en av Filharmonikernas slagverkare. Fyra minuters handklappning utan andra inslag. Ett stycke jag aldrig hört förut, men suverän musik. Varför det? Ja inte vet jag, men bra var det.
Kvällens övriga två stycken ”You Are (Variations)” och ”Tehillim” som jag har på på CD är inte mina Reich-favoriter. Men onsdagen live-framträdande visar återigen hur stor skillnad det är mellan att höra levande musik jämfört med inspelningar oavsett hur bra anläggning man har.
Att sitta med full uppsikt rakt ovanför fyra jättelika konsertflyglar med avmonterade lock och därtill massor av slagverk och sångare gav en upplevelse som kändes rent fysiskt – jo bokstavligt faktiskt. Helt suveränt.
Andra bloggar om: musik, konserter, minimalism, slagverk, Steve Reich
