När jag som bäst stönar över den uttjatade trista socialkritiska samtidskonsten och mer än någonsin saknar den konst som handlar om DE STORA FRÅGORNA – livet, kärleken, döden, universums gåtor, gudarnas oförsonliga ondska eller något liknande matnyttigt – då ser jag Mikael Lundbergs utställning ”Kliver ur min avsikt och faller” på Millesgården som handlar om just DE STORA FRÅGORNA. Utställningen innehåller inte en enda målning och ändå blir jag hänförd, berörd och djupt imponerad!
 ”Vanitas”. En mängd solcellsdrivna små manicker som då och då ger ifrån sig en liten rörelse |
Dom små robotmanickerna vet inte vad dom gör, men tillsammans ger de slumpmässiga rörelserna intryck av liv. Som ett urhav där några atomer beslutar sig för att bilda protein.
 ”Marsyas” Silikonavgjutning av konstnärens kropp. |
 ”Spår av ett pågående minne” Stort kar med saltvatten där saltet långsamt bildar mönster av kristaller som till och med klättrar uppför kärlets väggar. |
Satyren Marsyas utmanade Apollon i en musiktävling, men förlorade och blev som straff för sitt övermod flådd.
Saltvattenkaret verkar leva sitt eget liv, naturens inneboende kraft skapar mönster.
 ”De tjugotre” Två uppsättningar av heliga skrifter, den ena har malts ner till pappersmassa. |
I samlingen heliga skrifter från tjugotre religioner ingår både Bibeln, Koranen och Gilgamesheposet. Homeros finns med som en representant för den grekiska gudaläran. Uppsättning nummer två av skrifterna, i den översta raden har recyklats till pappersmassa som material för nya böcker. Så mycket för religionen.
Strax intill står en glasmonter med ett exemplar av de 75 viktigaste skrifterna i mänsklighetens historia framröstade av åtta sakkunniga. Även här ingår såvål Bibeln, Koranen som Illiaden och Odyssen men även politiska och vetenskapliga verk. Mänsklighetens viktigaste tankar inneslutna i glas.
I utställningen ingår också foton av hägringar och bilder som verkar smygfotograferade genom folks fönster och visar människors vardag i mer ombonade sammanhang i kontrast till foton av hemlösas nattläger. Så här går våra dagar.
En digital livsklocka räknar ner Mikael Lundbergs egen statistiskt förväntade återstående livstid, sekund för sekund. Konstnären säger att han kände sig lite störd av att ha klockan i ateljén.
Utställningskatalog med bland annat utställningens turnéplan.
Recension i SvD
Läs även andra bloggares åsikter om konst, samtidskonst, utställningar, Mikael Lundberg, Millesgården
