Det mest otidsenliga

Vad är det mest otidsenliga man kan ägna sig åt i konsten idag? Kanske är det historiemåleri, det som stod allra högst i kurs för bara drygt hundra år sen och några decennier senare blev så föraktat. Och knappast ger väl 1800-talets idealiserade bilder av Karl den XIIs likfärd eller Gustav den II Adolf vid Lützen precis någon sann bild av historien, snarare en bild av den tid då de skapades.

Men kanske finns det också ett aningen mer samtida historiemåleri? Jovisst finns det, men med ett helt annat syfte än 1800-talets heroiska propagandabilder. Kanske ligger det i sakens natur att historiemåleri ofta blir tillbakablickande, ämnet måste hinna bli historia.

Anselm Kiefer
Anselm Kiefer: ”A.L. Schl./ H.v.Kl. (Noch ist Polen nicht verlohren)”

Anselm Kiefer är ju inte ensam bland tyska konstnärer att behandla andra världskriget, här med nazimartyren Albert Leo Schlageter över en tysk stormkanonvagn i kontrast mot författaren Heinrich von Kleist över en häst symboliserande det polska kavalleriets hopplösa kamp mot det tyska pansaret 1939.

Odd Nerdrum
Odd Nerdrum: ”Mordet på Andreas Baader”

Andreas Baader var en tysk terrorist som mördades i Stammheimfängelset 1977 under oklara omständigheter. ”Mord i brun sås” blev kritikernas sammanfattning av verket och Nerdrums konst står fortfarande lågt i kurs hos kritikerna trots lysande kommersiella framgångar.

Markus Andersson
Markus Andersson: ”Svenska syndabockar”

Att nämna Markus Andersson i samma andetag som Anselm Kiefer är naturligtvis lite vågat men är inte detta också historiemåleri? Bilderna blev kända i samband med att Dorinel Marc ställde ut dem på Moderna Museets vårutställning för samtidskonst 2006.

Sydafrikanen William Kentridge (för övrigt en av få videokonstnärer jag uppskattar) gjorde nyligen en installation ”Black Box/ Chambre Noir” på Moderna Museet bestående av en slags teaterscen med bilder och video som skildrade ett av många folkmord i Afrikas historia. Textcitat från Malmö konsthall:

Titeln Black Box / Chambre Noire syftar på den svarta lådan i ett flygplan (som har till uppgift att registrera händelseförloppet vid en eventuell olycka), kamerans innandöme och det mörka biografrummet. Verket, som Kentridge kallar sorgearbete, är ursprungligen gjort på uppdrag av Deutsche Bank och Solomon R. Guggenheim Foundation och behandlar den tyska koloniseringen av nuvarande Namibia. Ett relativt bortglömt men mörkt kapitel. I en massaker 1904, som brukar räknas till förra seklets första folkmord, utplånade tyskarna nästintill en hel befolkning i området. Black Box / Chambre Noire är till stor del konstruerad på Skeppsholmen tillsammans med två svenska teatertekniker och består av en teater med två projektioner, sex stycken mekaniserade figurer och ett femtiotal teckningar.

Naturligtvis kan man om man vill, se även dessa exempel på nutida ”historiemåleri” som en del av samtidskonstens socialkritiska teman. Ändå tycker jag de historiska ämnena och deras konstnärliga gestaltning i exemplen är vida mer intressanta än det mesta av mediekritik, feminism, migration, miljö, globalisering och liknande som konsten annars måste handla om idag för att finna curatorernas nåd.

Varför är det så? Kanske ligger samtiden för nära för att jag ska begripa det fascinerande med debatt om förlängd pappamånad, a-kasseavgifternas storlek eller pensionsöverenskommelser i konstnärlig gestaltning?

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, samtidskonst. Bokmärk permalänken.

4 svar på Det mest otidsenliga

  1. Info skriver:

    Samtida historiemåleri: Stripp i Stockholm 1980-talet:.

    http://www.malmgrenpaintings.se/In_stockholm_frameset.htm

  2. Börje skriver:

    Ulf M: En del snygga bilder, men historiemåleri….hmmm?

  3. Inga M skriver:

    Intressant tema Du tar upp med historiskt måleri! Det är förstås inte så populärt just nu nej. Jag är inte säker på om det finns en allmänt vedertagen definition
    på vad som är historiskt måleri men jag antar att det är måleri som görs i efterhand med historiska händelser som motiv. I så fall måste Jesus på korset vara den
    genom tiderna allra vanligaste historiska målningen. Och Din reflektion att det säger mer om den tid då det kom till, än den tid det skildrar är ju intressant förstås.
    Men då behövs kanske ett längre tidsavstånd för att få till en vettig analys. Att vara historisk i närtid är ju svårt, de tidsmässiga linjer som ger mening och
    förståelse åt ett händelseförlopp har ju ännu inte skapats ännu. Ur den aspekten är just bilderna av Jesus mycket intressanta som studier av de tider då målningarna gjorts. De allra senaste ”lider” ju av den rent fysiska kroppsfixering som präglar vår tid.

    F.ö. så tycker jag att det är trist att Odd Nerdrum fortfarande betraktas nedlåtande av konstvärlden. Jag gillar hans bilder. De balanserar på en gräns mellan allvar och ironi som tilltalar mig.

  4. Börje skriver:

    Inga: Jag vet inte heller hur historiemåleri ska definieras. Antar bara att det rör sig om skildringar av viktiga händelser eller skeenden som på något avgörande sätt påverkat utvecklingen i stort eller smått. Mycket kan ju rymmas här.

Lämna ett svar till Börje Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


fyra + åtta =