Bonniers konsthall


Utsikt från läshörnan i Bonniers konsthall.

Så har man då besökt Stockholm nya lokal för ”svensk och internationell samtidskonst” som det heter i Bonniers konsthalls presentation.

Idén är ju inte alls dum, för Moderna Museet kan knappast hänga med i allt det nya när man samtidigt ska bevara det klassiskt moderna.

Den pågående grupputställningen ”20 år! Stipendiater Maria Bonnier Dahlins Stiftelse 1985-2005” är faktiskt ganska kul. Det finns till och med en hel del måleri. Verk av Linn Fernström, Cecilia Sikström och Gunnel Wåhlstrand är förstås de som tilltalar mig mest. Riktiga bilder, starkt uttryck, bra måleri. Härligt!

I övrigt verkar det samtida svenska måleriet till stor del gå i Dick Bengtsons fotspår. Kanske har jag fel, men många nutida målare, inte minst många av de som är företrädda på utställningen, förefaller vilja nå det Bengtsonska uttrycket genom att göra måleriet lite ofärdigt, lite slarvigt komponerat, ofta med till synes slumpmässigt valda motiv. Men det fungerar inte, bilderna blir trots allt lite för drivna, en långvarig konstutbildning i bagaget lyser lätt igenom. Det ser mest ut som medvetet slarv.

Fast expertisen har förstås en annan uppfattning, Cecilia Edefalk ligger högt rankad internationellt bland svenska konstnärer och Karin Mamma Andersson belönades nyligen med en miljon kronor och Carnegie Art Award. Konstvärldens makthavare ser naturligtvis något som jag inte ser. Undrar vad det kan vara?

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, samtidskonst, utställningar. Bokmärk permalänken.

3 svar på Bonniers konsthall

  1. Inga M skriver:

    Igår kväll var jag på Bonniers konsthall och den lämnade mig ganska oberörd. Men så är jag
    förstås okunnig. Tjejen i sängen som vi trodde måste illustrera delirium i den oskuldsfullt
    vita sängen var ok. Hon såg så
    förfärad ut som man måste bli av hallucinationer. Den blå hyreshusväggen var också något värt
    att gå tillbaka o kolla.
    Varför vet jag inte, vet jag sällan.

    Men annars var den stora höjdpunkten lamporna i kafeterian! Jag ska
    lägga ut bilder på dem på min blogg när jag kommer hem, om någon dag.

  2. Det är en superfin konsthall. Jag har en favorit, de förvirrande korridorerna…

  3. Börje skriver:

    Visst är konsthallen fin. Ser med spänning fram mot nästa utställning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


nio + = femton