Umeå jazzfestival 27-28 oktober var en riktig fullträff. Hög kvalitet på det mesta. Bra och spännande musik, många nya band och artister att upptäcka, proffsigt arrangemang, bra lokaler i Folkets hus med ett flertal parallella sessioner att vandra emellan. Lite trångt ibland – västerbottningarna verkar vara ett musikintresserat släkte – alla var där.
Några personliga favoriter:
* Susanne Abbuehl med rötter i Schweiz och Holland. Den folkmusikaliska dragningen tilltalar mig.
* Trumpetaren Chong Vu med band Scratch (elbas och trummor) spelar improviserad funk och elektronica. Märkligt!
* Philip Catherine och Didier Lockwood – gitarr resp violin. Brett register av stilar.
* Avishai Cohen trio med sitt spännande utnyttjande av kontrabasens möjligheter.
Även de band som jag uppfattar som ”lokala förmågor” höll såvitt jag förstår hög standard. Som Anna Axelsson kvintett och ungdomsbandet K.U.B.B.
En av lördagkvällens kanoner John Scofield med ”Real Jazz” Trio var kul att höra. Oerhört skickligt spel på elgitarr och elbas. Under kvällens konsert rockade gubbarna loss ordentligt med något som i mina öron tangerade hårdrock.
Den största stjärnan, Wayne Shorter spelar däremot lika obegripligt som senast jag hörde hans kvartett. Sax, bas, piano, trummor verkar leva sina egna separata liv, utan tema, rytm, struktur eller fokus. Jag fattar fortfarande inte ett dugg. Men stora delar av den tusenhövdade publiken gjorde kanske det. Dom flesta satt i varje fall kvar och applåderade snällt, till och med så att det blev ett långdraget extranummer.
Uppdatering:
I Svd 061031 recenserar Anders Sundin Shorters konsert i Gävle (ej på nätet):
”Konstmusik arrangerad i meditativa figurer som nästan helt saknar melodier och som i stället för ackordsföljder byggs i ljudlandskap som i sina konstruktioner påminner om det som Bria Eno gör och i sin konsekvens har likheter med electrokungarna Kraftwerk.
Ett slags konceptuellt tänkande med öppna strukurer och ett stort improvisationsutrymme….”
Kanske en träffande beskrivning, men tyvärr får den mig inte att begripa musiken bättre.
Aha, Du bor i Umeå. Vår dotter bor också där uppe i krokarna. I Umedalen. Där finns en kul skulpturpark. Speciellt imponerade var vi av hästen uppe i tornet.
Men även kavajerna (kostymerna?) på rad var kul. Jag har bilder kvar på allt tror jag.
Inga,
Nej jag bor i Stockholm. Var bara några dagar i Umeå på jazzfestivalen, första besöket faktiskt. Hann inte med vare sig skulpturparken eller några av de tre gallerier som turistbyrån pekade ut. Tog däremot en broschyr om skulpturparken med ganska många bilder. Hoppas får se den vid något annat tillfälle. Kanske blir det jazzfestivalen nästa år också, den var verkligen värd ett besök!