Kingdom of Heaven. Med Orlando Bloom, Eva Green, Liam Neeson.
Detta är en riktig mattinérulle tänkte jag, men den står på min biolista och ska alltså ses. Men så småningom sugs man in i historien och förförs av scenografin. Ridley Scott har överträffat sig själv från slagfältsscenerna i ”Gladiator”.
Och det är riktigt ädla riddare (och riktigt slemma skurkar) vi talar om. Det handlar om korstågstiden, när unga män med varierande motiv drar till det heliga landet, till kungadömet Jerusalem.
På många sätt är det nog också en politisk film. Muslimerna under Saladin skildras som både hederliga, rättrådiga och kompetenta. Riddarna drömmer om en annan värld, ett rike av samexistens och tolerans. Och det ska upprättas i Jerusalem.
Jag kommer att tänka på amerikanska filmer från slutet av det kalla kriget, då sovjetagenter och ryssar ibland kunde skildras som potentiella allierade i stället för att som tidigare regelmässigt vara enbart ondskefulla. Muren föll och ryssarna slutade vara hotfullla fiender.
Kan man hoppas att ”Kingdom of Heaven” förebådar något liknande, en bättre värld.
Recensioner här
