Danskt drama av Susanne Bier som brukar göra bra saker. Så även här. Ett bra manus har blivit en bra film med många intressanta infallsvinklar. En del recensenter har framhållit hur rollerna byts ut mellan de två bröderna, hur den strulige brodern blir ansvarstagande när han känner sig behövd.
Andra ser det mer som en fråga om hur långt en människa är beredd att gå för att få behålla det han älskar mest. Kan priset bli för högt? Jag tycker nog den frågan, utpressningssituationen, det omöjliga valet, är det som griper tag mest. Hur folk påverkas av krig har säkert skildrats tusen gånger på film. Här handlar det mer om hur en människa med samvete får för mycket att bära.
Välspelat, rakt berättat och psykologiskt trovärdigt utan onödigt teoretiserande. Filmen ställer många frågor, ger kanske en del svar också? Vet inte, jag grunnar fortfarande på det…
Fyra poäng av fem på min filmpoängskala.
