James Lord skrev den här boken baserad på anteckningar han gjort under 18 dagars sittningar som modell för ett porträtt. De foton av målningen som illustrerar boken är märkvärdigt lika varandra. Man måste titta noga för att överhuvudtaget se att det faktiskt inte är samma bild: en löst skissad sittande figur och ett mörkt suddigt huvud.
Texten handlar mycket om hur Alberto Giacometti kastas mellan hopp och förtvivlan. Mest förtvivlan. Han anser det helt omöjligt att avbilda något så som han ser det. Han säger ofta – kanske på fullt allvar – att han kommer att sluta måla för gott om han inte lyckas bättre. Ändå fortsätter han. Och det mer eller mindre från början varje sittning.
För författaren/modellen gäller det att på något sätt få Alberto att betrakta målningen som avslutad i ett stadium när den står på topp. Målningen ska ställas ut och därefter överlämnas som gåva till James Lord. Inför inlämningsdagens deadline blir målningen äntligen färdig.
Mycket upprepningar, men texten visar hur tillblivelseprocessen kan se ut. Hur svårt det kan vara även för en ”stor” konstnär.
James Lord: Giacometti målar porträtt. Alfabeta pocket 2004.
