Det jag gillar hos Bodil Malmsten är hennes poetiska prosa. Den käns intuitiv. Har tagit mig igenom ”Det är fortfarande ingen ordning på mina papper” från 2003. Knappast hennes bästa bok. Kanske en bok mest för dom som brukar läsa Bodil Malmsten.
Mycket litteratursnack om Thomas Bernhard, Becket etc, som man inte blir så berörd av om man som jag inte är överdrivet litterär. Men det finns riktiga pärlor bland styckena.
Fäster mig lite vid hennes nostalgiska längtan till ett Sverige av 50-talssnitt. Innan välfärdssufflen började sjunka ihop, när det fanns en riktig Post och kommunalgubbar som åkte moped. Ungefär som ”K-märkt” i TV, som brukade handla om det halvgamla, nästan bortglömda. Jag delar inte den nostalgin, men gissar att väldigt många svenskar gör det. – Det är väl därför halva svenska folket fortfarande lutar åt vänster fastän vänstern uppenbarligen numera snarare levererar utanförskap än välfärd.
