scen och teater – Börjes konstblogg

Fredmans begravning med Romeo & Juliakören på Dramaten

Börje — Sun, 14 May 2017 16:30:28 +0000

Fredman står lik och vännerna samlas. I Bellmans värld är livet och döden grannar och Fredmans begravning blir en balansakt i rusets irrgångar. I dödens vitöga skymtar livets passion, plåga och komik genom Bellmans musik och texter.

En enda föreställning av denna uppsättning med Fredmans begravning på Dramatens stora scen i vår med Romeo & Juliakören. Det måste bli fler!

Ett tjugotal av Bellmans sånger framfördes, en del av de välkända och desto fler för mig okända verk, vissa som deklamationer av texten. Musikerna verkar succesivt ha blivit fler, eller snarare är det väl körmedlemmarna som ibland plockar fram instrument.

Att i temat begravning i vanlig ordning blanda in körens finstämda humor orsakade inga problem. Den enkla eller egentligen obefintliga scenografin fungerade utmärkt. Kostymeringen – i början svart, senare vit såg ut att vara väl tidsanpassat 1700-tal och damernas coiffurer likaså.

Sång och musik som vanligt strålande. Kören har sjungit enstaka Bellmansånger tidigare vid något tillfälle tror jag men nu blev det en hel föreställning, visserligen löst sammanhållen handling, men med Bellmans ande hela tiden närvarande. Glädjefyllt och gripande om vartannat, alltid berörande. Så bra!

Andra bloggar om musik, körmusik, Bellman, Fredmans begravning, Dramaten, Romeo & Juliakören

La Traviata på Folkoperan

Börje — Thu, 08 Oct 2015 09:46:25 +0000

La Traviata på Folkoperan är en stark föreställning, bra sång och fin inlevelse inte minst i nakenscenerna. Dekadens handlar det om, men Alexander Dumas Kameliadamen från 1848 och Verdis opera, den första av honom som skildrar Verdis samtid, är nu överflyttad till nutid i hbtq-miljö med en hårdfestande men sjuk Violetta i centrum.

Som vanligt på Folkoperan imponerande scenografi. Mestadels kala marmormorväggar, en jättelik målning av ett dimmhöljt landskap i nyklassisk stil som påminner om nån ur Nerdrumskolan (dekadent?). Och så det svarta kladdet som rinner nerför den vita marmorn under hela föreställningen – ett tecken för dekadens eller sjukdom? Kreativ användning av videokamera. Orkestern sitter dold under golvet.

Susanna Andersson är utmärkt som Violetta. Den andra riktigt framträdande solisten bland flera fina var nog Jeremy Carpenter som Germont, pappa till Violettas älskare Alfredo. Små änglalika barn ger kontrast till det dekadenta snusket. Folkoperan blir bara bättre och bättre tycker jag. La Traviata får fem poäng [*****]

Andra bloggar om musik, opera, La Traviata, Folkoperan, Verdi, Susanna Andersson

Scarlatti swings med O/Modernt på Confidencen

Börje — Fri, 12 Jun 2015 22:17:20 +0000

Kammarorkestern O/Modernt hörde jag första gången vid konserten på Musikaliska med Evelyn Glennie. Det gav mersmak och lockade mig till konsert på Confidencen vid Ulriksdal.

O/Modernt spelar Scarlatti på Confidencen

O/Modernt under Hugo Ticciati med gästartister tar verkligen ut svängarna under festivalen ”Scarlatti och det tvåfaldiga” på Confidencen vid Ulriksdals slott. Första festivaldagens konsert fredag 12 juni hade visst titeln ”Scarlatti swings” och svängde gjorde det verkligen, särskilt under den sista tredjedelen. Konserten inleddes med en kortopera av Alexander Scarlatti, med två sångare och en dansare. Efter paus blev det solopiano och efter paus nr två hela ensemblen med gästartister på scen i ett enda mycket långt set av bitvis häftigt upprockad musik, vad jag förstår mestadels med Sarlatti som inspirationskälla.

Jag gillar verkligen de här försöken att utveckla klassiska mästerverk, Själva tanken är väl att ingenting grips ur luften, allt har en utgångspunkt, även en revolution måste ha något att avvika från. Och vad är bättre att bygga på än gamla mästare?

Hela konserten var bra men under sista tredjedelen lyfte verkligen taket i den gamla slottsteatern. Möjligen kunde man kortat den delen en aning – tre och en halv timme är ganska lång tid för en konsert. Delar av publiken, jag också, var tvungen att lämna lokalen innan konserten var slut för att hinna med sista bussen till stan.

Kammarorkestern O/Modernt kommer vi säkerligen få höra mer om och av framöver.

Recension av Lars Hedblad i SvD

Andra bloggare om musik, konserter, Scarlatti, Confidencen, O/Modernt

Romeo & Juliakören firar Dante 750 år

Börje — Sun, 24 May 2015 21:54:51 +0000

Romeo & Juliakören förnyar sig ständigt. I dag var det en föreställning på Dramatens lilla scen där Dante Alighieris 750-årsjubileum uppmärksammades av kören.

Det var inte alls så seriöst som det låter. Snarare var föreställningen misstänkt lik en inspelning av ett program med Skavlan. På plats fanns slätkammad programledare, studiovärdinna med instruktioner till oss i publiken som lydigt applåderade, oooohade och aaaahade på rätt ställe och en studiovärd med ständig snegling på klockan. Via några övernaturliga inslag återfanns i intervjustolen också bland andra Dantes mor och efter diverse åkallan av högre makter även en häftigt egotrippad Beatrice. Jo kören sjöng förvisso också som vanligt vackra renässansmelodier. Satir på hög nivå med renässansmusikaliska inslag. På köpet fick vi faktiskt veta en del om Dante.

Andra bloggar om musik, teater, Romeo & Juliakören, Dramaten, Dante Alighieri

Hoffmanns äventyr på Folkoperan

Börje — Wed, 15 Apr 2015 14:00:06 +0000

Hoffmanns äventyr på Folkoperan är en sanslöst bra uppsättning av en förkortad version av Jaques Offenbachs enda opera, som också råkar vara min favoritopera.

Scenografin är som oftast på Folkoperan ytterst kreativ och överraskande. Orkestern på tio musiker har en övervikt av blås mot stråkar Dessutom dragspel och ett stränginstrument som jag inte vet namnet på. Bitvis låter det som ett zigenarkapell eller en tangoorkester, men det passar bra i Hoffmanns äventyr. Och den förkortade versionen verkar ha lyckats behålla nästan allt det bästa. Kanske har dramaturgin dessutom vunnit på att koncentrera sig på det väsentliga.

Sånginsatserna är genomgående bra, framför allt märks den rejält tilltagna kören. Bland de utmärkta solisterna gjorde för min del barytonen som spelar Lindorf störst intryck. Kan det ha varit Johan Schinkler? Kul att man bibehållit 1800-talskostymeringen om än i fri tappning med damasker, hattar och krås. Många scener är helt sagolika. Se den, den som kan!

Recension i Expressen, SvD, DN

Andra bloggar om musik, opera, Hoffmanns äventyr, Folkoperan

Julkonsert på Dramaten med Romeo & Juliakören 2014

Börje — Sat, 20 Dec 2014 19:59:50 +0000

Det finns några julkonserter som är ett absolut måste för att den rätta julstämningen ska infinna sig, som julkonserten i Matteus kyrka, och den numera tyvärr insomnade Jul i Folkton. Den tredje oumbärliga julkonserten är Romeo & Juliakören på Dramatiska teatern i Stockholm.

Årets version som jag bevistade idag måste vara en av de bästa hittills. Öppningsscenen med en magnifikt komponerad scenbild med bebådelsen fick mig att tappa andan. Vackert som en tidig renässansmålning. Smart också att använda 1800-talskostymering, det förstärker julstämningen.

Sen fortsatte det med underskön sång på ett antal olika språk från olika tidsepoker med verk med anknytning till julen. Det märkliga med kören – utöver att den sjunger som änglar – är den precisa avvägningen mellan allvar och ironi, där den mästerliga skönsången till och från ackompanjeras av farsartat agerande. Så skickligt, så kul. Stjärngossenumret var i år vridet ännu ett snäpp och på något sätt lyckas kören göra full musikalisk rättvisa åt de klassiska sångerna samtidigt som publiken nog allra helst bara vill gapflabba.

Den som har tur kanske fortfarande kan få biljetter till 22, 26 och 28 december.

Andra bloggar om musik, julkonserter, Romeo & Juliakören, Dramaten, körmusik

Xerxes på Artipelag

Börje — Sat, 13 Sep 2014 12:34:47 +0000

Händels musik är alltid bra tänkte jag – och med storstjärnor som Malena Ernman, Loa Falkman, Kerstin Avemo, det kan inte bli fel. Så det blev en tur till Artipelag premiärdagen trots dyra biljetter. Men det blev också en upplevelse värd varenda krona. Händels musik satt perfekt i tappning av den inlånade franska orkestern Ensemble Matheus och sångare i världsklass. Barockmusik…. mmmm…

Xerxes skrevs av Georg Friedrich Händel med premiär i London 1738. Den hade ingen framgång eftersom man på den tiden ansåg att ett historiskt ämne som Xerxes, kung av Persien, borde vara högstämt och heroiskt, absolut inte komiskt. Händel blandade seriös kärlekssorg med komiska inslag och idag passar en sådan barockopera perfekt. Malena Ernman låter bitvis Xerxes röra sig som en Micael Jackson i högform samtidigt som barockkoloraturen strömmar obehindrat ljuvligt ur hennes strupe. Mimiken är obetalbar även hos Loa Falkman och Kerstin Avemo. Hela ensemblen gör förresten en mästerlig insats när det gäller såväl sång, skådespeleri, dans och musik.

Berättelsen handlar om kung Xerxes som förälskar sig i sin bror Arsemenes älskade Romilda fast han redan är trolovad med Amastre. Samtidigt är Romildas syster Atalanta förälskad i Arsemene och…ja ni fattar. Det finns textremsa så man nödtorftigt kan följa med i handlingen.

Delar av orkestern Ensemble Matheus skrider under overtyren upp ur underjorden och balanserar långsamt fram över det vågiga trägolvet som harmonierar med bakgrundens ljusbildsstorm. Artipelags stora sal ArtBox är en kal jättehall med lite avskalad känsla av industri eller lager, men akustiken är utmärkt och hela Artipelag är en bra plats för både skådespel och champagnevimmel av en stor publik. Och gratisbussen från Centralen fungerade bra.

Tydligen är det Malena Ernman som själv är initiativtagare till uppsättningen på Artipelag och dessutom tar den finansiella risken utan en enda statlig krona i bidrag och därtill låga gager. Operan i Stockholm ska också spela Xerxes nästa år. Det blir säkert bra men jag tvivlar på att den kan komma i klass med Ernmans uppsättning, som lär bli oslagbar. Fantastisk musik och sång och ett sånt skådespeleri! Tänk att barockmusik kan gå så bra ihop med fars!

Några recensioner:

Erik Wallrup i SvD ”Malena Ernman och David Hansen gör ”Xerxes” värd en resa till Värmdö”
Hanna Höglund i Expressen ”Roligt på riktigt”
Per Feltzin i Sveriges radio ”Böljande Xerxes”

En bit av Xerxes på Youtube. (fast en stelare uppsättning än den på Artipelag)

Andra bloggar om musik, opera, barockopera, Georg Friedrich Händel, Xerxes, Artipelag, Malena Ernman, Loa Falkman, Kerstin Avemo

Decamerone med Romeo & Juliakören

Börje — Sun, 31 Aug 2014 19:05:34 +0000

Jag har sett ett antal föreställningar med Romeo & Juliakörens olika uppsättningar av Decamerone under senare år. Ingen av versionerna verkar vara riktigt lik den andra. Vid söndagens föreställning i Hågelbyparken var kören på extra gott humör. Så skickligt att göra kul och högklassig buskis av 1300-talsförfattaren Boccaccios noveller, fart och fläkt, otrolig mimik och som vanligt madrigalsång på högsta nivå.

Se körens hemsida för kommande framträdanden.

Andra bloggar om musik, teater, Romeo & Juliakören, Decamerone, , Hågelbyparken

Abra Makabra och Garizim på Beckis

Börje — Mon, 12 Mar 2012 22:35:32 +0000

Garizim spelar på Beckis 10 mars 2012

Stockholm har fått en ny musikscen. Först nu upptäckte jag Beckis på Söderberga Allé 41 mitt i Beckomberga gamla sjukhusområde. Med hjälp av Riksbyggen har Mucikcentrum Öst och Frilansteatern skapat en ny scen för musik och förmodligen en mängd andra saker också.

Vid lördagens föreställning uppträdde Abra Makabra med fioler, kontrabas och slagverk och Garizim med saxofon, vevlira och kontrabas. Båda banden spelade spännande musik i en stil som, hmmm… kanske kunde kallas avantgardistisk folkmusik? Mycket bra och aldrig tråkigt. Det märktes att Beckis är en ny scen; en gles men entusiastisk åhörarskara hade hittat dit. Jag och mitt sällskap höjde som vanligt genomsnittsåldern med drygt 100%.

Lokalen i sig är anmärkningsvärd, det är en stor samlingslokal i smått fantastisk och k-märkt nyklassicism, mässingsbeslagna dörrar, fina armaturer och stiliga takmålningar. Arkitekt för byggnaden var Carl Westman, vem som gjort takmålningarna har jag inte lyckats klara ut.

Takmålning på Beckis: Tranebergsbron under byggnad

Takmålning på Beckis: Årstabron

Läs även andra bloggares åsikter om musik, folkmusik, konserter, Abra Makabra, Garizim, Beckis, arkitekturhistoria, nyklassicism

”Den förtrollade ön” – från Metropolitan – Live på Bio Rio

Börje — Sun, 22 Jan 2012 23:17:46 +0000

Första gången för min del att se opera på bio på det nya sättet. Direktsändningen var förstås i går lördag så det var en inspelning jag såg idag söndag, vilket knappast hade någon betydelse. Det blev en smått fantastisk upplevelse. Min gamla mattinébio Rio vid Hornstullsstrand på Söder har rustats upp ordentligt med nya stolar och inte mindre än två kaféer, ljud och bild helt utan anmärkning.

Den förtrollade ön är en ny opera med libretto på engelska av Jeremy Sams. Musiken är en lyckad sammansättning av Händel, Vivaldi, Rameau och några mindre kända barockkompositörer. Uppsättningen kallas visst barockpastisch, och nog är det barock, men strålande ihopsatt och genomförd. Jag tvekade lite inför att se barockopera i dryga tre timmar (plus paus) på bio, men tiden gick fort, föreställningen var fängslande rakt igenom. Allvar, humor, strålande sångarinsatser och agerande av hela ensemblen. Mäktiga scener med fantastisk kostym och dekor. Och engelsk textremsa – tack för den! Den pampigaste operaentré som i varje fall jag upplevt stod Plácido Domingo för i rollen som havsguden Neptun omgiven av hela kören som brassade på maximalt. Handlingen? Nja lika omöjligt tilltrasslad som opera brukar vara, en blandning av Shakespeares Stormen plus lite annat.

Om Den förtrollade ön kommer på en scen eller bio nära dig så se den för all del! Tills vidare live enbart på Metropolitan i New York till och med 30 januari.

Lite mer om föreställningen inklusive ett bildspel i New York Times

Kort teaser på Youtube:

Läs även andra bloggares åsikter om musik, opera, Den förtrollade ön, barockmusik, opera på bio

Om humor

Börje — Sun, 27 Nov 2011 17:09:53 +0000

Humor är tidsbunden, ibland till och med färskvara. Det får jag klart för mig efter uppståndelsen i samband med Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet, som visst ska uppfattas som satir. Nej jag tänker verkligen inte se pjäsen. Däremot har jag läst Valerie Solanas bok ”SCUM Manifest” när den kom ut på svenska för några år sedan – och jag läste den noga. Nu fick jag anledning att leta fram den igen ur hyllan med min lilla samling av politiska manifest där den fanns instoppad mellan Maos lilla röda (Danelius bokförlag 1967) och Mein Kampf (AoK 1970). På samma hylla men med ett litet säkerhetsavstånd står för övrigt bland annat Karl Marx: ”Kapitalet”, Edmund Burke: ”Reflections on the French Revolution” och Herbert Tingsten: ”Min politiska horisont”.

Den som uppfattar SCUM-manifestet som enbart satir eller humor kan inte leva i samma dimension som jag. Översättaren Sara Stridsberg skriver i sitt överentusiastiska förord bland annat ”Vi ska läsa den bokstavligt. … SCUM har ingen anledning att vara konstruktivt och rimligt”.

Jag tror att Solanas menade dödligt allvar med sin önskan att avliva alla män. Och det hade hon nog starka skäl för. Däremot var hon säkert medveten om att det var en orealistisk dröm – än så länge. Att Solanas gjorde sig skyldig till mordförsök på tre män ändrar tydligen inte beundrarnas uppfattning att det rör sig om oskyldig satir.

Men kanske är det vår postmoderna tid där alla sanningar upphävts som gör att man kan tolka entydig text lite hur man vill?

Ja det ligger väl i tiden det där med en sorts humor som för mig är totalt obegriplig. Exempelvis Sofia Hulténs konceptuella hantverk att slå sönder föremål och sedan reparera dem, helst fler gånger. I Moderna Museets Bulletinen karaktäriseras hennes verk av Ebba Matz som situationskomik och galghumor. Ehh….

Sofia Hultén: Fuck it Up and Start Again
2001 (one guitar smashed and mended 7 times)

Moderna Museets Vänner hade dessutom den dåliga smaken att ge 2011 års skulpturpris på 300000 kr till Sofia Hultén. Juryns motiveringen är lika obegripligt intetsägande som verken.

I samma anda och med liknande ”komik” verkar Klara Lidén som nyligen ställde ut på Moderna Museet. En video där Klara slår sönder en cykel med ett järnrör. Kul? Eller innehållet i hennes bostad tätt staplat i ett utrymme bakom hönsnät. Kul? Jo hon fick förstås också pris i år, nämligen Preis der Nationalgalerie für junge Kunst

Klara Lidén: Untitled (Trash Can) 2011, video 1:30

Klara Lidéns video på Hamburger Bahnhof visar Lidén själv lämna skrivbordet och krypa ner i soptunnan. Kul? Ja minimalt kanske, men mest pinsamt dåligt. Om man inte ser det metaforiskt förstås som soptunnan som den rätta platsen för den menlösa, konceptuella konsten.

Nej min humorsmak är föråldrad. Nu ska man slå sönder saker (och människor) för att det ska bli komiskt. Monte Python, Tårtan och Hasse & Tage är uppenbarligen utdaterade. Jag som trodde sånt blivit närmast tidlösa klassiker.

Läs även andra bloggares åsikter om humor, konst, samtidskonst, konceptkonst, Sofia Hultén, Klara Lidén, SCUM-manifestet, Valerie Solanas

M/S Don Giovanni med Operavox

Börje — Wed, 20 Apr 2011 22:20:26 +0000

Man blir aldrig besviken på Operavox uppsättningar. Den här gången är Mozarts Don Giovanni förlagd till finlandsfärjan M/S Don Giovanni komplett med spa, taxfree-shop och disco. Den som sett TV-serien Rederiet känner genast igen sig. Helt oemotståndligt.

M/S Don Giovanni.
Don Ottavio: Mads Korsgaard, Donna Anna: Natalia Usmanova,
Donna Elvira: Stina Lindberg. Foto: Cecilia Blomqvist

M/S Don Giovanni.
Zerlina: Matilda Wahlund, Masetto: Erik Johansso. Foto: Cecilia Blomqvist

Närheten till scenen är ett klart plus. Man sitter nästan mitt i föreställningen med genomgående utmärkta sånginsatser. Skådespelet är magnifikt, här finns inlevelse, inte en tråkig minut. Föreställningen ges på Teater Replica på Hantverkargatan. och senare på andra platser i landet.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, opera, Don Giovanni, Operavox