Om humor

Humor är tidsbunden, ibland till och med färskvara. Det får jag klart för mig efter uppståndelsen i samband med Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet, som visst ska uppfattas som satir. Nej jag tänker verkligen inte se pjäsen. Däremot har jag läst Valerie Solanas bok ”SCUM Manifest” när den kom ut på svenska för några år sedan – och jag läste den noga. Nu fick jag anledning att leta fram den igen ur hyllan med min lilla samling av politiska manifest där den fanns instoppad mellan Maos lilla röda (Danelius bokförlag 1967) och Mein Kampf (AoK 1970). På samma hylla men med ett litet säkerhetsavstånd står för övrigt bland annat Karl Marx: ”Kapitalet”, Edmund Burke: ”Reflections on the French Revolution” och Herbert Tingsten: ”Min politiska horisont”.

Den som uppfattar SCUM-manifestet som enbart satir eller humor kan inte leva i samma dimension som jag. Översättaren Sara Stridsberg skriver i sitt överentusiastiska förord bland annat ”Vi ska läsa den bokstavligt. … SCUM har ingen anledning att vara konstruktivt och rimligt”.

Jag tror att Solanas menade dödligt allvar med sin önskan att avliva alla män. Och det hade hon nog starka skäl för. Däremot var hon säkert medveten om att det var en orealistisk dröm – än så länge. Att Solanas gjorde sig skyldig till mordförsök på tre män ändrar tydligen inte beundrarnas uppfattning att det rör sig om oskyldig satir.

Men kanske är det vår postmoderna tid där alla sanningar upphävts som gör att man kan tolka entydig text lite hur man vill?

Ja det ligger väl i tiden det där med en sorts humor som för mig är totalt obegriplig. Exempelvis Sofia Hulténs konceptuella hantverk att slå sönder föremål och sedan reparera dem, helst fler gånger. I Moderna Museets Bulletinen karaktäriseras hennes verk av Ebba Matz som situationskomik och galghumor. Ehh….


Sofia Hultén: Fuck it Up and Start Again
2001 (one guitar smashed and mended 7 times)

Moderna Museets Vänner hade dessutom den dåliga smaken att ge 2011 års skulpturpris på 300000 kr till Sofia Hultén. Juryns motiveringen är lika obegripligt intetsägande som verken.

I samma anda och med liknande ”komik” verkar Klara Lidén som nyligen ställde ut på Moderna Museet. En video där Klara slår sönder en cykel med ett järnrör. Kul? Eller innehållet i hennes bostad tätt staplat i ett utrymme bakom hönsnät. Kul? Jo hon fick förstås också pris i år, nämligen Preis der Nationalgalerie für junge Kunst


Klara Lidén: Untitled (Trash Can) 2011, video 1:30

Klara Lidéns video på Hamburger Bahnhof visar Lidén själv lämna skrivbordet och krypa ner i soptunnan. Kul? Ja minimalt kanske, men mest pinsamt dåligt. Om man inte ser det metaforiskt förstås som soptunnan som den rätta platsen för den menlösa, konceptuella konsten.

Nej min humorsmak är föråldrad. Nu ska man slå sönder saker (och människor) för att det ska bli komiskt. Monte Python, Tårtan och Hasse & Tage är uppenbarligen utdaterade. Jag som trodde sånt blivit närmast tidlösa klassiker.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i böcker, konst, samtidskonst, scen och teater. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Om humor

  1. Börje skriver:

    Jag kom att tänka på Jan Håfströms reflexion i samband med graffitivandalen NUGs nedskräpning på Konstakademien tidigare i år. Han skrev så här:

    “Det är alldeles tydligt att konsten idag går in i en ny och våldsam fas. Den slår mot institutioner som kränker och förnedrar den maktlösa människan.”

    Till detta skrev jag i bloggposten:

    Att konsten kommer att bli våldsam är kanske sant (vem var det som nyligen ansåg att attacken mot WTC i New York kan ses som världens mest spektakulära konstprojekt?) men jag tycker nog att det är en ganska vågad slutsats att förstörelselustan på något sätt skulle stå på den maktlösa människans sida. Konstvärlden var snabb att sluta NUG i sin famn efter den förstörda tunnelbanevagnen. I samband med den händelsen raljerade jag om den gränsöverskridande konstens tänkbara fortsättning, “kanske ett litet folkmord som konstprojekt”. Naturligtvis skrev jag inte detta på allvar. Men kanske vi snart är där?

    Så kära medborgare se till att skydda dig. Ett livsfarligt konstprojekt kan lura bakom hörnet!

  2. Inga Magnusson skriver:

    Terrorism kan aldrig rättfärdigas oavsett om det gäller att uppmärksamma konst, religion, politik eller natur (som jag skriver óm nu på min blogg i samband med dödshot mot ekenfällarna). Det blir bara våld och kriminellt, inget annat. Jag glädjer mig åt Nerdrumutställningen på Edsviks konsthallar och den gigantiska fotoutställningen på Moderna. Trodde att Du skrivit nåt om båda men hittar inget.

  3. Börje skriver:

    Inga: Du skriver själv mycket bra om Nerdumutställningen. Jag tyckte den var otroligt sevärd, men har inget att tillägga till din fina redovisning. Fotoutställningen på Moderna har jag inte sett, Men Turner, Monet, Twombly var jättebra, särskilt de två första. Twombly var väl mer ett alibi för att kunna visa en publikdragande utställning med den verkliga konsten. Och det greppet lyckades ju också, Moderna Museets största framgång hittills!

  4. Ode Andersson skriver:

    ”Juryns motiveringen är lika obegripligt intetsägande som verken.” Kan bara hålla med! Oj-oj.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


nio + = tio