Warning: Constant ABSPATH already defined in /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-config.php on line 20
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-config.php:20) in /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 614
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-config.php:20) in /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 622
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-config.php:20) in /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Fahlström hade vidsträckta internationella kontakter. Utställningstiteln ”Party for Öyvind” anspelar på inbjudningskorten utsända av Claes Oldenburg till den stora fest till Fahlströms ära som gick av stapeln i New York 1967, med flera hundra deltagare. Utställningen på Sven-Harrys visar också verk av en mängd andra konstnärer, det är en grupputställning från ungefär samma tidsperiod, femtiotal till sjuttiotal, men framför allt sextiotal då så mycket nytt hände.
Öyvind Fahlström, utan titel, 1958
Fahlströms bilder nästan exploderar av fantasi. Han var under perioden 1960-1975 gift med konstnären Barbro Östlihn. Hon har haft stor inverkan på Fahlströms konstnärskap då hon medverkat till att färdigställa hans tavlor.
Öyvind Fahlström: ”Den galiziska suggan” 1960
Öyvind Fahlström: ”Kalas på MAD” 1957-1959
Öyvind Fahlström: ”The Cold War”, 1963-1965
Öyvind Fahlström: ”Section of World Map – A Puzzle”, 1973-1965
Ulla Wiggen: Översättare, 1967 |
Barbro Östlihn: ”299 Grand Street”, 1964 |
Jean Tinguely: ”Trois Points Blancs” 1955 |
Olle Ängkvist: ””, u.t. 1958 |
Utställningen är antagligen den största som Sven-Harrys har haft, det är mängder av intressant konst från en period då så mycket hände. Här finns riktiga tavlor, bilder i mängd. Den utspårade samtidskonsten som idag verkar ha lämnat måleriet och gått över till filosofi är för den konstintresserade ointressant. Känslan ersätts av intellektet. Jag är skeptisk. För att se konst får man numera gå bakåt i tiden.
Recensioner
SvD 2021-09-18, Clemens Poellinger: ”Härligt röjigt konstparty från det kreativa 60-talet”
DN 2021-09-22: ”Generös historielektion om Öyvind Fahlström”
Expressen 2021-09-15, Peter Cornell: ”På Öyvind Fahlströms party finns alla med”
Aftonbladet 2021-10-04, Camilla Hammarström: ”Festprissen Fahlström var kompis med alla”
Sveriges Radio, Karsten Thurfjell: ”Sven-Harrys konstmuseum firar 10 med party för Öyvind Fahlström”
Konsten.net 2021-10-12, Andreas Gedin: ”Party för Öyvind på Sven-Harrys”
Några av mina favoriter:
Agnes Steigner: Självporträtt, 1895 |
Bertha Wegmann: Modellstudie 1879-82 |
Porträtt målade av Bertha Wegman är väl representerade i utställningen, men det är också verkligt fint måleri.
Bertha Wegmann: Konstnären Jeanna Bauck, 1881 |
Bertha Wegmann: Anna Seekamp, Konstnärens Syster 1882 |
Astra Nörregard: I ateljen, 1883 |
Hanna Hirsch-Pauli: Konstnären Venny Soldan-Brofeldt, 1886-87 |
Jenny Nyström: Självporträtt, 1884 |
Jenny Nyström: Interiör från Jenny Nyströms Ateljé, Tegnergatan 37, 1887 |
Bertha Wegmann: Porträtt av konstnären Marie Triepeke. 1885
Recensioner
Dagens Nyheter: ”Ett eget rum” är en underbar och upplyftande utställning”
SvD: ”Kvinnliga vänskaper och nätverk i utsökta porträtt”
Konstnärens uppmaning till publiken. Inte så dumt.
Utställningsbroschyren som ingår i inträdesavgiften är behändig och bra, jag tycker den innehåller det man kan behöva veta. Begreppet ”andlighet” dyker upp numera upp här och var i konstsammanhang, även på Rolf Hansons utställning. Är det månne Hilma af Klint som lämnar avtryck först nu?
Cousnoun, 1985. Tavlan är nästan fem meter bred.
Runtom hus III, 1995 |
Sviten om hus föreställer konstnärens eget hus på Mörkö.
Runtom trappa III, 1997 |
Trapporna är inspirerade av konstnären Carl Fredrik Hill, vars psykiska instabilitet kan symboliseras av trappan som leder till en mörk ingång.
Utan titel, 2006 |
Eadem Sed Atiler, 2007 |
De fyra bilderna närmast ovan tilltalar mig mest, det är abstrakta mönster med väl utvalda färger. Jag tycker de utstrålar harmoni.
Recensioner
Johanna Persman i SvD 2021-06-12: ”Kraftfullt borrande in i måleriets kärna”
DN 2021-06-12: ”Rolf Hanson är mästerligt monumental på Artipelag”
Albert Edelfelt: ”Den första snön” 1902-03 |
Fanny Churberg: ”Den gamla eken” 1872 |
ALbert Edelfelt: ”Bellman spelarluta för Gustav III och Gustaf Mauritz Armfelt på Haga” 1884
Albert Edelfelts målning i stort format: ”Bellman spelar luta för Gustav III” var en av de första verken som anskaffades till Gyllenbergs samling. Kanske inget mästerverk, men jag gillar ändå bilden med Hagapaviljongen i bakgrunden.
Fanny Churberg fick tydligen en del nedlåtande kritik under sin verksamma period. Kritikerna gillade inte målningarna av träd. Jag tycker de är fascinerande. Hennes ”vilda natursmak” förebådade expressionismen. År 1879 vann hon första pris i Konstföreningens tävling för yngre artister. Följande år slutade hon med måleriet innan hon fyllt 35. Hon blev i stället kulturjournalist och radikal feminist. Hennes måleri föll i glömska. Så synd.
Axeli Gallen-Kallela: ”Eftersläckning” 1887 |
Axeli Gallen-Kallela: ”De dödas flod” 1893 |
Axel Gallén använde från början det svenska namnet som signatur på sina målningar. Under den begynnande förfinskningen av det ryska Finland ändrade han liksom många andra sitt namn, det blev Akseli Gallen-Kallela.
Helene Schjerfbeck: ”Mörk dam” 1929 |
Helene Schjerfbeck: ”Sångerskan i grönt” 1916-17 |
Den stora stjärnan på utställningen är förstås Helène Schjerfbeck. Hennes konst är redan välkänd i Sverige. Jag har skrivit några bloggposter tidigare om Schjerfbeck, från utställningen 2013 på Waldemarsudde och utställningen på Ateneum i Helsingfors 2019-20.
Helene Schjerfbeck: ”Gula rosor” 1942 |
Helene Schjerfbeck: ”Vid bassängen” 1884 |
Stig Lindbergs keramik finns säkert bevarad i många hem än idag. Jag gillar särskilt hans design av askfat. Man behöver förstås inte vara rökare för att hitta någon användning av de dekorativa askkopparna.
Keramikserien ”Karneval” innehöll kanske några av de mest populära objekten.
Utställningen på Millesgården är rätt så omfattande och visar också Lindbergs mångsidighet utöver keramiken, t ex skisser, teckningar, emaljer mm.
Det är en bra utställning. Många av utställningsföremålen är lätta att känna igen, men här finns också en del överraskningar. Mycket av keramiken verkar också finnas till försäljning i landets antikbodar, till väl tilltagna priser förstås.
Recensioner:
Bo Madesrand i Dn 2021-06-09: ”Stig Lindberg kombinerade lekfullhet med total kontroll”
Dan Backman i SvD 2021-06-19: ”Generös upptäckarglädje på Millesgården”
Therese Bohman i EXpressen 2021-06-05: ”Svenskarna skulle inte ha något utländskt krafs”
Sveriges Radio 2021-05-28: ”Häng med på utflykt i Stig Lindbergs underbara formvärld”
Isaac Grünewald: ”I fantasiens land”
John Sten: ”Vårdag från Midi” 1917
Leander Engström: ”Berglandskap, Bardodalen” 1915
Sigrid Hjertén: ”Franska bönder på café” 1927 |
Nils Kreuger: ”Maria kyrkogård” 1898 |
Leander Engström: ”Promenaden vid Manilla” 1914 |
Helmer Osslund: ”Midsommar, ’Nuolja'” 1922 |
Det första jag fäster mig vid på vårsalongen är bilden ovan ”Flacklandets namnlöshet”. Jag får associationer till romantikens landskap.
Naturligtvis kommer vi inte undan coronan även på vårsalongen. Ulla Anderssons bild är handbroderad.
Lars Agger: ”Gränslandet” |
Lars Agger: ”Gränslandet” |
Som vanligt flödar fantasin på vårsalongen. Lars Agger ställer ut fem teckningar i blyerts, krita och akvarell. Fina saker!
Anna Åkerström: ”Konsthallen” |
Lovisa Sköld: ”Borrmaskin” |
Svetlana Hällsten: ”Gör aldrig i morgon det som skulle ha kunnat bli gjort igår” |
Svetlana Hällsten: ”Ett par extra järnstövlar” |
Mikael Törnqvist: ”Klasstorleken spelar ingen roll, lilla vän”
Teres Karlsson: ”Shodan House” |
Martha Kristensen: ”Föryngringsyta III” |
Nils Hellman: ”Är det så här det blir?” |
Jannike Holmberg: ”Hoge berg” |
158 konstnärer ställer ut 323 verk. Bäst att köpa biljett i förväg, begränsat antal samtidiga besökare!
Recensioner:
SvD 21-05-20, Dan Backman: ”Äntligen vårsalong – med dämpat tonläge”
DN 21-05-22 Birgitta Rubin: ”Vårsalong kreativt smittad av pandemin”
Expressen 21-05-21, Therese Bohman; ”Covid-19 tar över på Liljevalchs vårsalong”
Aftonbladet 21-05-23, Camilla Hammarström: ”Pandemin präglar blek och tråkig vårsalong”
Utställningen är ganska stor och innehåller utöver de välkända verken en mängd bilder som jag inte sett tidigare. De många porträtten är kanske de mest framträdande, de ger på mig det starkaste intrycket. Flera målningar är utförda i akvarell och har samma skärpa som oljemålningarna.
Jean-Baptiste Faure, olja 1891 |
Carolina Andrietta Nobel, akvarell 1886 |
Coquelin Cadet, olja 1889 |
Parisiska, olja 1891 |
Ferdinand Boberg, blyerts, bläck, 1883 |
Mefisto, konsul Carlander, akvarell 1884 |
Luta, Ester Blenda Nordström, olja 1915
De bästa porträttbilderna är troligen de som föreställer Zorns nära vänner. Många dollarmiljonärer och andra beställningsverk har också målats av Zorn men ger inte samma personliga intryck.
Interiör med stol, St Ives, olja 1887 |
Zorns många bilder med vågskvalp är oöverträffbara. Det vet alla som har försökt måla nåt liknande.
Dans i Gopsmor, olja 1914 |
Mora marknad, olja 1892 |
I förgrunden på ”Mora marknad” ligger en berusad karl. Gumman som i bakgrunden leder en ko som hon inte lyckats sälja är Zorns mor.
Självporträtt, akvarell 1882 |
På utställningen finns också många exempel på Zorns grafiska verk. Och naturligtvis ett stort urval av nakna dalkullor.
Recensioner
SvD Dan Backman 2021-04-05: ”Fascinerande bredd bortom normkritik och pekpinnar”
DN Magnus Bons 2021-04-07: ”Zorns konst fascinerar och engagerar än i dag”
Expressen Valerie Kyeyune Backström 2021-04.10: ”Zorn håller på att få en ny publik”
Sveriges Radio Cecilia Blomberg 2021-04-07 ”Zorn – en svensk superstjärna på Nationalmuseum”
Akvarellerna är alla glasade vilket gör det omöjligt att ta bra bilder. I stället får det bli ett dåligt foto som förhoppningsvis ändå ger en uppfattning om måleriet.
Bättre bilder finns på Gunnel Moheims hemsida
]]>
Sara-Vide Ericson: ”Surface”, 2017 |
Sara-Vide Ericson: ”The Magic Trick I”, 2017 |
Olle Norås: ”I det heliga ljusets mörka sfär”, 2016
Sigrid Sandström: ”Intermin”, 2007 |
Sigrid Sandström: ”Past Claim”, 2010 |
Den vänstra av Sigrid Sandströms målningar ovan blev tyvärr lite sned och med ett extra blänk (en del tavlor hänger väldigt högt). Jag tycker att bilden ändå har drag av naturalism, t ex grenarna som slingrar uppåt. Tre år senare, på bilden till höger ovan har landskapet (om det nu är ett landskap) blivit helt abstraherat.
Min personliga favorit på utställningen är nog Isak Halls ”Tempelserien”. Det är ett sånt mystiskt sug i dessa bilder. Anknytningen till landskapsmåleri är möjligen lite avlägsen men kanske kan man se bilderna som drömmar om en bättre värld?
Isak Hall: “Tempelserien” 2019
Det gick tyvärr inte att ta en bra bild av hela serien. Det är fem delar, den femte sympad till höger. Nedan fyra av målningarna i Tempelserien:
Den äldre konsten finns också representerad med några stora namn. Här är det fråga om klassiska landskap och i jämförelse med de nutida målningarna i ganska litet format.
Ivan Aguéli: ”Spanskt landskap med väg”, 1916-1917 |
Julia Beck: ”L’Etange”, odaterad |
Recensenterna verkar inte nöjda med utställningen. Jag kan förstå att man saknar någon uttalad mening med naturmotiven, alltså den i samtidskonsten obligatoriska problematiseringen. Här finns ju varken kalhyggen, nedskräpade stränder, avbrända skogar eller andra hänsyftningar till klimatkris och överutnyttjande av vår planet. Men jag är ändå ganska nöjd med utställningen på Bonnierskonsthall. Kanske har man äntligen tröttnat på ödsligt tomma salar som inte lockar nån publik med sin intetsägande konceptualism. Annat var det i fredags 7/2 – proppfullt av besökare. Kanske lockade gratisentrén, men även att det faktiskt fanns riktiga tavlor, riktigt måleri i olika stilar att titta på. Det var ett miljö- och klimattema, inte en dag för tidigt. Träd, skog och natur i en fin samling måleri från 1800-tal till nutid.
Recensioner:
Jenny på Kulturdelen: ”Träden står ljust gröna…”
Dan Backman i SvD 20200209: ”Ofokuserat landskapsmåleri utan själ och djup”
Jessica Kempe i DN 202001022: ”Landskapsmåleri i ett opersonligt mingel”
Magnus Florin i Expressen 202200126 ”Precisionen saknas på Bonniers Konsthall”
Ulrika Stahre i Aftonbladet 20200130: ”Naturen på retur i två konstutställningar”
Utställningen med Helene Schjerfbeck (1862-1946) på Ateneum är stor, kanske tre gånger så många verk som på Waldemarsuddes utställning med Schjerfbeck 2013. På den utställningen tror jag det som gjorde störst intryck på mig var stilleben-motiven. På Ateneums utställning var det snarare de många porträtten som imponerade. Framförallt de senare, när förenklingen drivits långt.
Huvud av virkande flicka, 1904-05 |
Cirkusflickan, 1916 |
Äppelflickan, 1928 |
Flicka med basker, 1935 |
Utställningen är välhängd. Inte alltid kronologisk men ger ändå en god bild av Schjerfbecks utveckling från ordinär men begåvad konstskoleelev till sitt personliga minimalistiska uttryck. Bäst är förstås de många porträtten – en stark personlighet strålar ur dem. Den avmätta färgskalan bidrar också till det starka uttrycket.
I det sista rummet på utställningen hänger en kronologiskt ordnad serie självporträtt av Schjerfbeck ända fram till 1945. Så starkt att uppleva en sån förändring!
1884-85 |
1912 |
1921 |
1939 |
1944 |
1945 |
1945 |
1945 |
Flickor vid Vättern, 2014 |
Målning mot dur, 2018 |
Måleriet är spontant. Bäst gillar jag de många landskapen, som på avstånd lyser av just de rätta färgerna. De breda svepande penseldragen ser ut att komma intuitivt direkt från ögat eller minnesbanken till handen utan att passera någon distraherande eftertanke.
polsk inspiration, 2009 |
flickor hemifrån. 2010 |
Dirdleland, 2011 |
Havanna, 2019 |
Tygreliefer 1989-1993 |
Helene Billgren verkar arbeta med de mest skilda material, som tygrelieferna, alla i velour på kartong som täcker en vägg, med noggrann namngivning: Pyjamas, Frisyrer, god natt, Spegel, Tröja, Frisyr med rosett, kors och hår, Jumper, Flicka med ljus.
Exotisk dröm, 2008 |
De flesta bilderna ser ut att handla om konstnärinnans eget liv. Och den mångdubbla signeringen på teckningen till höger är ett statement.
Recensioner:
Clemens Poellinger i SvD 2019-11-02: ”Helene Billgren, ”Faran är över”. Helene Billgren har aldrig varit bättre än nu”
Jessica Kempe i DN 2019-10-19: ”Konstrecension: Helene Billgren kommer ut som en hisnande målare”
Valerie Keyeyune Backström i Expressen 2019-10-16: ”Billgren briljerar på Liljevalchs konsthall”
Camilla Hammarström i Aftonbladet 2019-10-27: ”Billgren ger flickorna kraft och makt”