konst – Börjes konstblogg

”Party for Öyvind” på Sven-Harrys Konstmuseum 9/9 2021 – 23/1 2022

Börje — Thu, 28 Oct 2021 08:56:10 +0000

Sven-Harrys Konstmuseum firar 10-årsjubileum med en stor och fullmatad grupputställning med Öyvind Fahlström i centrum. Fahlström (1928-1976) blev inte så gammal, men han hade stora framgångar med sitt konstnärsskap inom konst, poesi, drama med fler ämnen.

Fahlström hade vidsträckta internationella kontakter. Utställningstiteln ”Party for Öyvind” anspelar på inbjudningskorten utsända av Claes Oldenburg till den stora fest till Fahlströms ära som gick av stapeln i New York 1967, med flera hundra deltagare. Utställningen på Sven-Harrys visar också verk av en mängd andra konstnärer, det är en grupputställning från ungefär samma tidsperiod, femtiotal till sjuttiotal, men framför allt sextiotal då så mycket nytt hände.

Öyvind Fahlström, utan titel, 1958

Fahlströms bilder nästan exploderar av fantasi. Han var under perioden 1960-1975 gift med konstnären Barbro Östlihn. Hon har haft stor inverkan på Fahlströms konstnärskap då hon medverkat till att färdigställa hans tavlor.

Öyvind Fahlström: ”Den galiziska suggan” 1960

Öyvind Fahlström: ”Kalas på MAD” 1957-1959

Öyvind Fahlström: ”The Cold War”, 1963-1965

Öyvind Fahlström: ”Section of World Map – A Puzzle”, 1973-1965

Ulla Wiggen: Översättare, 1967

Barbro Östlihn: ”299 Grand Street”, 1964

Jean Tinguely: ”Trois Points Blancs” 1955

Olle Ängkvist: ””, u.t. 1958

Utställningen är antagligen den största som Sven-Harrys har haft, det är mängder av intressant konst från en period då så mycket hände. Här finns riktiga tavlor, bilder i mängd. Den utspårade samtidskonsten som idag verkar ha lämnat måleriet och gått över till filosofi är för den konstintresserade ointressant. Känslan ersätts av intellektet. Jag är skeptisk. För att se konst får man numera gå bakåt i tiden.

Recensioner
SvD 2021-09-18, Clemens Poellinger: ”Härligt röjigt konstparty från det kreativa 60-talet”
DN 2021-09-22: ”Generös historielektion om Öyvind Fahlström”
Expressen 2021-09-15, Peter Cornell: ”På Öyvind Fahlströms party finns alla med”
Aftonbladet 2021-10-04, Camilla Hammarström: ”Festprissen Fahlström var kompis med alla”
Sveriges Radio, Karsten Thurfjell: ”Sven-Harrys konstmuseum firar 10 med party för Öyvind Fahlström”
Konsten.net 2021-10-12, Andreas Gedin: ”Party för Öyvind på Sven-Harrys”

Waldemarsudde: ”Ett eget rum – Konstnärsrollen under det sena 1800-talet” 11/9 2021 – 23/1 2022

Börje — Mon, 04 Oct 2021 11:15:32 +0000

Utställningen ”Ett eget rum” på Waldemarsudde är större än jag förväntat mig. Det handlar om kvinnliga konstnärers målningar, men som jämförelse visas också en del verk av män. Utsällningen innehåller mängder av fina porträttmålningar fast många av bilderna och konstnärsnamnen är okända för mig.

Några av mina favoriter:

Agnes Steigner: Självporträtt, 1895

Bertha Wegmann: Modellstudie 1879-82

Porträtt målade av Bertha Wegman är väl representerade i utställningen, men det är också verkligt fint måleri.

Bertha Wegmann: Konstnären Jeanna Bauck, 1881

Bertha Wegmann: Anna Seekamp, Konstnärens Syster 1882

Astra Nörregard: I ateljen, 1883

Hanna Hirsch-Pauli: Konstnären Venny Soldan-Brofeldt, 1886-87

Jenny Nyström: Självporträtt, 1884

Jenny Nyström: Interiör från Jenny Nyströms Ateljé, Tegnergatan 37, 1887

Bertha Wegmann: Porträtt av konstnären Marie Triepeke. 1885

Recensioner
Dagens Nyheter: ”Ett eget rum” är en underbar och upplyftande utställning”
SvD: ”Kvinnliga vänskaper och nätverk i utsökta porträtt”

Jaume Plensa: ”Carlota” nu vid Vanadisrondellen

Börje — Sun, 18 Jul 2021 18:15:53 +0000

Jag upptäckte nyligen den märkliga skulptur i jätteformat som dykt upp i min hemtrakt på Vanadisplan. Det är ”Carlota” som jag tror har flyttats runt till olika platser i landet. Skultpturen har fått samma namn som den unga flicka som varit modell. Skulpturen som skapats i gjutjärn av den spanske konstnären Jaume Plensa är sju meter hög och kommer att stå kvar på Vanadisplan året ut 2021. Mer detaljer om skulpturen hos Stockholm konst.

Artipelag: ”Rolf Hanson, Retroactive 5/9-28/11 2021”

Börje — Wed, 14 Jul 2021 19:11:57 +0000

Jag har inte sett någon tidigare utställning av Rolf Hansons (f 1953) målningar men ändå finns via tidningsbilder en stark minnesbild av trapporna i hans måleri under en period på 1990-talet och förstås målningar med lite odefinierade färgfält.
Utställningen med Rolf Hansons måleri är kanske inte helt linjär, alltså i tidsordning – ideerna kommer snarare i cirkulär ordning enligt utställningsbroschyren. Men visst är det ändå skillnad på de tidiga verkens abstrakta expressionism och de senare i mitt tycke mer tilltalande målningarna med ljusspel i avvägda färger. Men hela den stora utställninggen på Artipelag är en stark upplevelse som det tar ett tag att smälta.

Stora hallen på Artipelag”

Konstnärens uppmaning till publiken. Inte så dumt.

Utställningsbroschyren som ingår i inträdesavgiften är behändig och bra, jag tycker den innehåller det man kan behöva veta. Begreppet ”andlighet” dyker upp numera upp här och var i konstsammanhang, även på Rolf Hansons utställning. Är det månne Hilma af Klint som lämnar avtryck först nu?

Cousnoun, 1985. Tavlan är nästan fem meter bred.

Runtom hus III, 1995

Runtom hus IV, 1995

Sviten om hus föreställer konstnärens eget hus på Mörkö.

Runtom trappa III, 1997

Runtom trappa, 1999

Trapporna är inspirerade av konstnären Carl Fredrik Hill, vars psykiska instabilitet kan symboliseras av trappan som leder till en mörk ingång.

Utan titel, 2006

Hic et Nunc, 2015

Eadem Sed Atiler, 2007

Sine Nomen, 2012-2020

De fyra bilderna närmast ovan tilltalar mig mest, det är abstrakta mönster med väl utvalda färger. Jag tycker de utstrålar harmoni.

Recensioner
Johanna Persman i SvD 2021-06-12: ”Kraftfullt borrande in i måleriets kärna”
DN 2021-06-12: ”Rolf Hanson är mästerligt monumental på Artipelag”

Thielska galleriet 19/6–26/9 2021: ”Individ och andlighet – verk ur Gyllenbergs samling”

Börje — Sat, 03 Jul 2021 14:15:08 +0000

Utställningen på Thielska är verkligen sevärd, den innehåller finsk konst där många verk sällan eller aldrig visats i Sverige. Signe och Ane Gyllenbergs konstsamling innefattar nästan enbart tiden runt förra sekelskiftet, vilket också är min personliga favoritperiod när det gäller konst. Det var då allt intressant hände.

Albert Edelfelt: ”Den första snön” 1902-03

Fanny Churberg: ”Den gamla eken” 1872

ALbert Edelfelt: ”Bellman spelarluta för Gustav III och Gustaf Mauritz Armfelt på Haga” 1884

Albert Edelfelts målning i stort format: ”Bellman spelar luta för Gustav III” var en av de första verken som anskaffades till Gyllenbergs samling. Kanske inget mästerverk, men jag gillar ändå bilden med Hagapaviljongen i bakgrunden.

Fanny Churberg fick tydligen en del nedlåtande kritik under sin verksamma period. Kritikerna gillade inte målningarna av träd. Jag tycker de är fascinerande. Hennes ”vilda natursmak” förebådade expressionismen. År 1879 vann hon första pris i Konstföreningens tävling för yngre artister. Följande år slutade hon med måleriet innan hon fyllt 35. Hon blev i stället kulturjournalist och radikal feminist. Hennes måleri föll i glömska. Så synd.

Axeli Gallen-Kallela: ”Eftersläckning” 1887

Axeli Gallen-Kallela: ”De dödas flod” 1893

Axel Gallén använde från början det svenska namnet som signatur på sina målningar. Under den begynnande förfinskningen av det ryska Finland ändrade han liksom många andra sitt namn, det blev Akseli Gallen-Kallela.

Helene Schjerfbeck: ”Mörk dam” 1929

Helene Schjerfbeck: ”Sångerskan i grönt” 1916-17

Den stora stjärnan på utställningen är förstås Helène Schjerfbeck. Hennes konst är redan välkänd i Sverige. Jag har skrivit några bloggposter tidigare om Schjerfbeck, från utställningen 2013 på Waldemarsudde och utställningen på Ateneum i Helsingfors 2019-20.

Helene Schjerfbeck: ”Gula rosor” 1942

Helene Schjerfbeck: ”Vid bassängen” 1884

Stig Lindberg på Millesgården 29/5 2021 – 30/1 2022

Börje — Thu, 24 Jun 2021 18:03:42 +0000

Stig Lindberg (1916-1982) var verksam som keramiker vid Gustavsbergs fabriker och blev också fabrikens konstnärliga ledare.

Stig Lindbergs keramik finns säkert bevarad i många hem än idag. Jag gillar särskilt hans design av askfat. Man behöver förstås inte vara rökare för att hitta någon användning av de dekorativa askkopparna.

Keramikserien ”Karneval” innehöll kanske några av de mest populära objekten.

Vy över utställningslokalen

Utställningen på Millesgården är rätt så omfattande och visar också Lindbergs mångsidighet utöver keramiken, t ex skisser, teckningar, emaljer mm.

Det är en bra utställning. Många av utställningsföremålen är lätta att känna igen, men här finns också en del överraskningar. Mycket av keramiken verkar också finnas till försäljning i landets antikbodar, till väl tilltagna priser förstås.

Recensioner:
Bo Madesrand i Dn 2021-06-09: ”Stig Lindberg kombinerade lekfullhet med total kontroll”
Dan Backman i SvD 2021-06-19: ”Generös upptäckarglädje på Millesgården”
Therese Bohman i EXpressen 2021-06-05: ”Svenskarna skulle inte ha något utländskt krafs”
Sveriges Radio 2021-05-28: ”Häng med på utflykt i Stig Lindbergs underbara formvärld”

”Naturlyrik och färgens klang – Höjdpunkter ur konstsamlingen” på Waldemarsudde 12/6 – 22/8 2021

Börje — Tue, 15 Jun 2021 17:23:39 +0000

Det sprakar av färg om måleriet runt förra sekelskiftet. Här är ett litet urval från utställningen från prins Eugens samling.

Isaac Grünewald: ”I fantasiens land”

John Sten: ”Vårdag från Midi” 1917

Leander Engström: ”Berglandskap, Bardodalen” 1915

Sigrid Hjertén: ”Franska bönder på café” 1927

Nils Kreuger: ”Maria kyrkogård” 1898

Leander Engström: ”Promenaden vid Manilla” 1914

Helmer Osslund: ”Midsommar, ’Nuolja'” 1922

Richard Bergh: ”Tystnad” 1893

Liljevalchs vårsalong 21 maj–22 augusti 2021

Börje — Fri, 28 May 2021 19:28:53 +0000

Karl Wennergren: ”Flacklandets namnlöshet”

Det första jag fäster mig vid på vårsalongen är bilden ovan ”Flacklandets namnlöshet”. Jag får associationer till romantikens landskap.

Ulla Andersson: ”Corona”

Naturligtvis kommer vi inte undan coronan även på vårsalongen. Ulla Anderssons bild är handbroderad.

John Wedel: ”Följa John”

Lars Agger: ”Gränslandet”

Som vanligt flödar fantasin på vårsalongen. Lars Agger ställer ut fem teckningar i blyerts, krita och akvarell. Fina saker!

Anna Åkerström: ”Konsthallen”

Lovisa Sköld: ”Borrmaskin”

Svetlana Hällsten: ”Gör aldrig i morgon det som skulle ha kunnat bli gjort igår”

Svetlana Hällsten: ”Ett par extra järnstövlar”

Mikael Törnqvist: ”Klasstorleken spelar ingen roll, lilla vän”

Teres Karlsson: ”Shodan House”

Martha Kristensen: ”Föryngringsyta III”

Nils Hellman: ”Är det så här det blir?”

Jannike Holmberg: ”Hoge berg”

Morgan Stenman: ”Tysk mal”

158 konstnärer ställer ut 323 verk. Bäst att köpa biljett i förväg, begränsat antal samtidiga besökare!

Recensioner:
SvD 21-05-20, Dan Backman: ”Äntligen vårsalong – med dämpat tonläge”
DN 21-05-22 Birgitta Rubin: ”Vårsalong kreativt smittad av pandemin”
Expressen 21-05-21, Therese Bohman; ”Covid-19 tar över på Liljevalchs vårsalong”
Aftonbladet 21-05-23, Camilla Hammarström: ”Pandemin präglar blek och tråkig vårsalong”

”Axel Törneman. Bohemliv och modernitet” på Thielska galleriet, 6 /2 – 6/6 2021

Börje — Sat, 22 May 2021 15:35:45 +0000

Bara några veckor innan utställningen med Axel Törneman (1880-1925) slutar på Thielska kom jag äntligen iväg för att se den. Det är jag glad för. Törnemans konst som verkar ha blivit lite bortglömd bland alla de stora namnen runt förra sekelskiftet är verkligen sevärd. Jag har nog inte sett mer av Törnemans bilder än de som finns i Thielska galleriets egna samlingar. Ernest Thiel köpte in ett flertal av Törnemans verk, bland annat hans stora målning Nattcafé som påbörjades i Paris och avslutades i Sverige 1906.

Axel Törneman: Nattcafé I, 1905

Axel Törneman: Nattcafé II, 1906

Törneman målade gärna i stort fomat vilket framgår av utställningen. En av de första stora målningarna Bretagnare utförde han i Frankrike 1905 där den ställdes ut på Höstsalongen. Målningen gjordes i två versioner. Törneman var vid den här tiden påverkad av Edvard Munch

Axel Törneman: Bretagnare I, 1905

Axel Törneman: Bretagnare II, 1905

Axel Törneman: Självporträtt, 1904-05

Axel Törneman: Gudrun, 1905

Axel Törneman: Kring lampan, 1907

Axel Törneman: Gatans rytm, 1916

Törneman fick så småningom många uppdrag att smycka ut med stora väggmålningar, fresker i olika offentliga byggnader. På utställningen visas en film med flera av dessa bilder.
På Wikipedia finns en artikel om Axel Törneman, där ingår bland annat några bilder av väggmålningar.

Recensioner mm:
SvD 2021-02-20 Dan Backman: ”Hans breda palett sätter myror i huvudet”
SvD 2021-05-16 Fredrik Sjöberg: ”Bortglömd banbrytare får hjärtat att slå snabbare”
DN 2021-02-10 Bo Madestrand: ”Thielska fokuserar på Törnemans enastående konst”
Expressen 2021-02-18 Hans Lindberg: ”Hans dystra dekadens gick aldrig till historien”
Sveriges radio 2021-05-19 Mårten Arndtzen: ”Porträtt av konstnären Axel Törneman – en bortglömd pionjär”

Zorn – en svensk superstjärna på Nationalmuseum 6 april – 29 augusti 2021

Börje — Sun, 09 May 2021 10:42:21 +0000

Anders Zorn (1860 – 1920) var verkligen en superstjärna. Det tycker jag framgår efter att ha sett utställningen på Nationalmuseum. Han brukar jämföras med den spanske konstnären Joaquin Sorolla (1863 – 1923).

Utställningen är ganska stor och innehåller utöver de välkända verken en mängd bilder som jag inte sett tidigare. De många porträtten är kanske de mest framträdande, de ger på mig det starkaste intrycket. Flera målningar är utförda i akvarell och har samma skärpa som oljemålningarna.

Jean-Baptiste Faure, olja 1891

Carolina Andrietta Nobel, akvarell 1886

Coquelin Cadet, olja 1889

Parisiska, olja 1891

Ferdinand Boberg, blyerts, bläck, 1883

Mefisto, konsul Carlander, akvarell 1884

Emma läser, olja 1887

General Mena, olja 1882

Luta, Ester Blenda Nordström, olja 1915
De bästa porträttbilderna är troligen de som föreställer Zorns nära vänner. Många dollarmiljonärer och andra beställningsverk har också målats av Zorn men ger inte samma personliga intryck.

Interiör med stol, St Ives, olja 1887

Impressions des Londres, akvarell 1890

Vågskvalp, akvarell 1887

Zorns många bilder med vågskvalp är oöverträffbara. Det vet alla som har försökt måla nåt liknande.

Dans i Gopsmor, olja 1914

Mora marknad, olja 1892

I förgrunden på ”Mora marknad” ligger en berusad karl. Gumman som i bakgrunden leder en ko som hon inte lyckats sälja är Zorns mor.

Självporträtt, akvarell 1882

Självporträtt, olja 1915

Luftslott (Emma), akvarell 1885

På utställningen finns också många exempel på Zorns grafiska verk. Och naturligtvis ett stort urval av nakna dalkullor.

Recensioner
SvD Dan Backman 2021-04-05: ”Fascinerande bredd bortom normkritik och pekpinnar”
DN Magnus Bons 2021-04-07: ”Zorns konst fascinerar och engagerar än i dag”
Expressen Valerie Kyeyune Backström 2021-04.10: ”Zorn håller på att få en ny publik”
Sveriges Radio Cecilia Blomberg 2021-04-07 ”Zorn – en svensk superstjärna på Nationalmuseum”

Gunnel Moheim: ”Sommarlyrik” på Winterviken

Börje — Sat, 16 May 2020 11:19:27 +0000

Jag passerade nyss Vinterviken för att ta en bild som förlaga för teckningen på föregående bloggpost och passade på att se Gunnel Moheims utställning som också ryms i Café Wintervikens lokaler. Motiven är blommor och landskap i akvarell. Men inte vilken akvarell som helst, det här är en konstnär som verkligen behärskar tekniken. Framför allt gillar jag de diffusa landskapen där man kan se antydningar till natur.

Akvarellerna är alla glasade vilket gör det omöjligt att ta bra bilder. I stället får det bli ett dåligt foto som förhoppningsvis ändå ger en uppfattning om måleriet.

Bättre bilder finns på Gunnel Moheims hemsida

Georgiana Houghton, konstnär och spiritist

Börje — Sun, 19 Apr 2020 12:24:07 +0000

På Lars Vilks blogg har förts en debatt med anledning av Hilma af Klints inställda utställning i Malmö. Frågan om Hilma af Klints roll i konsthistorien fullföljs i bloggposten Vara först i konsten.

Här nämns bland annat en för mig okänd konstnärinna Georgiana Houghton (1814-1884) som också målar abstrakt och ställer ut långt före Hilma af Klint. Nu är det förstås inte så enkelt att man återigen kan skriva om konsthistorien bara för att det dyker upp hittills tämligen bortglömda abstrakta målningar. Konstnären måste ”godkännas” av konstvärlden och det är enligt debatten på Vilks blogg uppenbarligen en ytterst vansklig procedur.

Hilma var ju efter att hon började koncentrera sin verksamhet på spiritism och höll sitt måleri hemligt enligt Vilks resonemang inte längre en del av konstvärlden vilket om jag förstår resonemanget rätt skulle göra det svårt att betrakta hennes måleri som konst. På senare tid när af Klint ställts ut ganska flitigt verkar det som om hon ändå skulle få en plats där. Det där med rankning av konstnärer i Artfacts är ju lite kul, både Hilma af Klint och Georgiana Houghton finns med på listan.

Vad jag fastnade för var dock inte debatten eller graden av ”berömdhet” utan Georgiana Houghtons bilder. Jag tycker de är både vackra och intressanta och väl värda att uppmärksamma, godkända som konst eller inte. Bildgoogla på Georgiana Houghton artist!

Georgiana Houghton, 1868: ”Glory be to God”

Georgiana Houghton [Wiki]

Utställningskatalog 1871 ”Spirit Drawings in Water Colours” [State Library Victoria]

Utställningskatalogen innehåller förstås inga bilder. Georgianas verk har tydligen utställts även i modern tid, här en utställning 2015.