Warning: Constant ABSPATH already defined in /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-config.php on line 20
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-config.php:20) in /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 614
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-config.php:20) in /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 622
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-config.php:20) in /customers/8/7/2/hoglander.se/httpd.www/blog/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Fahlström hade vidsträckta internationella kontakter. Utställningstiteln ”Party for Öyvind” anspelar på inbjudningskorten utsända av Claes Oldenburg till den stora fest till Fahlströms ära som gick av stapeln i New York 1967, med flera hundra deltagare. Utställningen på Sven-Harrys visar också verk av en mängd andra konstnärer, det är en grupputställning från ungefär samma tidsperiod, femtiotal till sjuttiotal, men framför allt sextiotal då så mycket nytt hände.
Öyvind Fahlström, utan titel, 1958
Fahlströms bilder nästan exploderar av fantasi. Han var under perioden 1960-1975 gift med konstnären Barbro Östlihn. Hon har haft stor inverkan på Fahlströms konstnärskap då hon medverkat till att färdigställa hans tavlor.
Öyvind Fahlström: ”Den galiziska suggan” 1960
Öyvind Fahlström: ”Kalas på MAD” 1957-1959
Öyvind Fahlström: ”The Cold War”, 1963-1965
Öyvind Fahlström: ”Section of World Map – A Puzzle”, 1973-1965
Ulla Wiggen: Översättare, 1967 |
Barbro Östlihn: ”299 Grand Street”, 1964 |
Jean Tinguely: ”Trois Points Blancs” 1955 |
Olle Ängkvist: ””, u.t. 1958 |
Utställningen är antagligen den största som Sven-Harrys har haft, det är mängder av intressant konst från en period då så mycket hände. Här finns riktiga tavlor, bilder i mängd. Den utspårade samtidskonsten som idag verkar ha lämnat måleriet och gått över till filosofi är för den konstintresserade ointressant. Känslan ersätts av intellektet. Jag är skeptisk. För att se konst får man numera gå bakåt i tiden.
Recensioner
SvD 2021-09-18, Clemens Poellinger: ”Härligt röjigt konstparty från det kreativa 60-talet”
DN 2021-09-22: ”Generös historielektion om Öyvind Fahlström”
Expressen 2021-09-15, Peter Cornell: ”På Öyvind Fahlströms party finns alla med”
Aftonbladet 2021-10-04, Camilla Hammarström: ”Festprissen Fahlström var kompis med alla”
Sveriges Radio, Karsten Thurfjell: ”Sven-Harrys konstmuseum firar 10 med party för Öyvind Fahlström”
Konsten.net 2021-10-12, Andreas Gedin: ”Party för Öyvind på Sven-Harrys”
Några av mina favoriter:
Agnes Steigner: Självporträtt, 1895 |
Bertha Wegmann: Modellstudie 1879-82 |
Porträtt målade av Bertha Wegman är väl representerade i utställningen, men det är också verkligt fint måleri.
Bertha Wegmann: Konstnären Jeanna Bauck, 1881 |
Bertha Wegmann: Anna Seekamp, Konstnärens Syster 1882 |
Astra Nörregard: I ateljen, 1883 |
Hanna Hirsch-Pauli: Konstnären Venny Soldan-Brofeldt, 1886-87 |
Jenny Nyström: Självporträtt, 1884 |
Jenny Nyström: Interiör från Jenny Nyströms Ateljé, Tegnergatan 37, 1887 |
Bertha Wegmann: Porträtt av konstnären Marie Triepeke. 1885
Recensioner
Dagens Nyheter: ”Ett eget rum” är en underbar och upplyftande utställning”
SvD: ”Kvinnliga vänskaper och nätverk i utsökta porträtt”
Konstnärens uppmaning till publiken. Inte så dumt.
Utställningsbroschyren som ingår i inträdesavgiften är behändig och bra, jag tycker den innehåller det man kan behöva veta. Begreppet ”andlighet” dyker upp numera upp här och var i konstsammanhang, även på Rolf Hansons utställning. Är det månne Hilma af Klint som lämnar avtryck först nu?
Cousnoun, 1985. Tavlan är nästan fem meter bred.
Runtom hus III, 1995 |
Sviten om hus föreställer konstnärens eget hus på Mörkö.
Runtom trappa III, 1997 |
Trapporna är inspirerade av konstnären Carl Fredrik Hill, vars psykiska instabilitet kan symboliseras av trappan som leder till en mörk ingång.
Utan titel, 2006 |
Eadem Sed Atiler, 2007 |
De fyra bilderna närmast ovan tilltalar mig mest, det är abstrakta mönster med väl utvalda färger. Jag tycker de utstrålar harmoni.
Recensioner
Johanna Persman i SvD 2021-06-12: ”Kraftfullt borrande in i måleriets kärna”
DN 2021-06-12: ”Rolf Hanson är mästerligt monumental på Artipelag”
Albert Edelfelt: ”Den första snön” 1902-03 |
Fanny Churberg: ”Den gamla eken” 1872 |
ALbert Edelfelt: ”Bellman spelarluta för Gustav III och Gustaf Mauritz Armfelt på Haga” 1884
Albert Edelfelts målning i stort format: ”Bellman spelar luta för Gustav III” var en av de första verken som anskaffades till Gyllenbergs samling. Kanske inget mästerverk, men jag gillar ändå bilden med Hagapaviljongen i bakgrunden.
Fanny Churberg fick tydligen en del nedlåtande kritik under sin verksamma period. Kritikerna gillade inte målningarna av träd. Jag tycker de är fascinerande. Hennes ”vilda natursmak” förebådade expressionismen. År 1879 vann hon första pris i Konstföreningens tävling för yngre artister. Följande år slutade hon med måleriet innan hon fyllt 35. Hon blev i stället kulturjournalist och radikal feminist. Hennes måleri föll i glömska. Så synd.
Axeli Gallen-Kallela: ”Eftersläckning” 1887 |
Axeli Gallen-Kallela: ”De dödas flod” 1893 |
Axel Gallén använde från början det svenska namnet som signatur på sina målningar. Under den begynnande förfinskningen av det ryska Finland ändrade han liksom många andra sitt namn, det blev Akseli Gallen-Kallela.
Helene Schjerfbeck: ”Mörk dam” 1929 |
Helene Schjerfbeck: ”Sångerskan i grönt” 1916-17 |
Den stora stjärnan på utställningen är förstås Helène Schjerfbeck. Hennes konst är redan välkänd i Sverige. Jag har skrivit några bloggposter tidigare om Schjerfbeck, från utställningen 2013 på Waldemarsudde och utställningen på Ateneum i Helsingfors 2019-20.
Helene Schjerfbeck: ”Gula rosor” 1942 |
Helene Schjerfbeck: ”Vid bassängen” 1884 |
Stig Lindbergs keramik finns säkert bevarad i många hem än idag. Jag gillar särskilt hans design av askfat. Man behöver förstås inte vara rökare för att hitta någon användning av de dekorativa askkopparna.
Keramikserien ”Karneval” innehöll kanske några av de mest populära objekten.
Utställningen på Millesgården är rätt så omfattande och visar också Lindbergs mångsidighet utöver keramiken, t ex skisser, teckningar, emaljer mm.
Det är en bra utställning. Många av utställningsföremålen är lätta att känna igen, men här finns också en del överraskningar. Mycket av keramiken verkar också finnas till försäljning i landets antikbodar, till väl tilltagna priser förstås.
Recensioner:
Bo Madesrand i Dn 2021-06-09: ”Stig Lindberg kombinerade lekfullhet med total kontroll”
Dan Backman i SvD 2021-06-19: ”Generös upptäckarglädje på Millesgården”
Therese Bohman i EXpressen 2021-06-05: ”Svenskarna skulle inte ha något utländskt krafs”
Sveriges Radio 2021-05-28: ”Häng med på utflykt i Stig Lindbergs underbara formvärld”
Isaac Grünewald: ”I fantasiens land”
John Sten: ”Vårdag från Midi” 1917
Leander Engström: ”Berglandskap, Bardodalen” 1915
Sigrid Hjertén: ”Franska bönder på café” 1927 |
Nils Kreuger: ”Maria kyrkogård” 1898 |
Leander Engström: ”Promenaden vid Manilla” 1914 |
Helmer Osslund: ”Midsommar, ’Nuolja'” 1922 |
Det första jag fäster mig vid på vårsalongen är bilden ovan ”Flacklandets namnlöshet”. Jag får associationer till romantikens landskap.
Naturligtvis kommer vi inte undan coronan även på vårsalongen. Ulla Anderssons bild är handbroderad.
Lars Agger: ”Gränslandet” |
Lars Agger: ”Gränslandet” |
Som vanligt flödar fantasin på vårsalongen. Lars Agger ställer ut fem teckningar i blyerts, krita och akvarell. Fina saker!
Anna Åkerström: ”Konsthallen” |
Lovisa Sköld: ”Borrmaskin” |
Svetlana Hällsten: ”Gör aldrig i morgon det som skulle ha kunnat bli gjort igår” |
Svetlana Hällsten: ”Ett par extra järnstövlar” |
Mikael Törnqvist: ”Klasstorleken spelar ingen roll, lilla vän”
Teres Karlsson: ”Shodan House” |
Martha Kristensen: ”Föryngringsyta III” |
Nils Hellman: ”Är det så här det blir?” |
Jannike Holmberg: ”Hoge berg” |
158 konstnärer ställer ut 323 verk. Bäst att köpa biljett i förväg, begränsat antal samtidiga besökare!
Recensioner:
SvD 21-05-20, Dan Backman: ”Äntligen vårsalong – med dämpat tonläge”
DN 21-05-22 Birgitta Rubin: ”Vårsalong kreativt smittad av pandemin”
Expressen 21-05-21, Therese Bohman; ”Covid-19 tar över på Liljevalchs vårsalong”
Aftonbladet 21-05-23, Camilla Hammarström: ”Pandemin präglar blek och tråkig vårsalong”
Axel Törneman: Nattcafé I, 1905 |
Axel Törneman: Nattcafé II, 1906 |
Törneman målade gärna i stort fomat vilket framgår av utställningen. En av de första stora målningarna Bretagnare utförde han i Frankrike 1905 där den ställdes ut på Höstsalongen. Målningen gjordes i två versioner. Törneman var vid den här tiden påverkad av Edvard Munch
Axel Törneman: Bretagnare I, 1905
Axel Törneman: Bretagnare II, 1905
Axel Törneman: Självporträtt, 1904-05 |
Axel Törneman: Gudrun, 1905 |
Axel Törneman: Kring lampan, 1907
Axel Törneman: Gatans rytm, 1916
Törneman fick så småningom många uppdrag att smycka ut med stora väggmålningar, fresker i olika offentliga byggnader. På utställningen visas en film med flera av dessa bilder.
På Wikipedia finns en artikel om Axel Törneman, där ingår bland annat några bilder av väggmålningar.
Recensioner mm:
SvD 2021-02-20 Dan Backman: ”Hans breda palett sätter myror i huvudet”
SvD 2021-05-16 Fredrik Sjöberg: ”Bortglömd banbrytare får hjärtat att slå snabbare”
DN 2021-02-10 Bo Madestrand: ”Thielska fokuserar på Törnemans enastående konst”
Expressen 2021-02-18 Hans Lindberg: ”Hans dystra dekadens gick aldrig till historien”
Sveriges radio 2021-05-19 Mårten Arndtzen: ”Porträtt av konstnären Axel Törneman – en bortglömd pionjär”
Utställningen är ganska stor och innehåller utöver de välkända verken en mängd bilder som jag inte sett tidigare. De många porträtten är kanske de mest framträdande, de ger på mig det starkaste intrycket. Flera målningar är utförda i akvarell och har samma skärpa som oljemålningarna.
Jean-Baptiste Faure, olja 1891 |
Carolina Andrietta Nobel, akvarell 1886 |
Coquelin Cadet, olja 1889 |
Parisiska, olja 1891 |
Ferdinand Boberg, blyerts, bläck, 1883 |
Mefisto, konsul Carlander, akvarell 1884 |
Luta, Ester Blenda Nordström, olja 1915
De bästa porträttbilderna är troligen de som föreställer Zorns nära vänner. Många dollarmiljonärer och andra beställningsverk har också målats av Zorn men ger inte samma personliga intryck.
Interiör med stol, St Ives, olja 1887 |
Zorns många bilder med vågskvalp är oöverträffbara. Det vet alla som har försökt måla nåt liknande.
Dans i Gopsmor, olja 1914 |
Mora marknad, olja 1892 |
I förgrunden på ”Mora marknad” ligger en berusad karl. Gumman som i bakgrunden leder en ko som hon inte lyckats sälja är Zorns mor.
Självporträtt, akvarell 1882 |
På utställningen finns också många exempel på Zorns grafiska verk. Och naturligtvis ett stort urval av nakna dalkullor.
Recensioner
SvD Dan Backman 2021-04-05: ”Fascinerande bredd bortom normkritik och pekpinnar”
DN Magnus Bons 2021-04-07: ”Zorns konst fascinerar och engagerar än i dag”
Expressen Valerie Kyeyune Backström 2021-04.10: ”Zorn håller på att få en ny publik”
Sveriges Radio Cecilia Blomberg 2021-04-07 ”Zorn – en svensk superstjärna på Nationalmuseum”
Akvarellerna är alla glasade vilket gör det omöjligt att ta bra bilder. I stället får det bli ett dåligt foto som förhoppningsvis ändå ger en uppfattning om måleriet.
Bättre bilder finns på Gunnel Moheims hemsida
]]>Här nämns bland annat en för mig okänd konstnärinna Georgiana Houghton (1814-1884) som också målar abstrakt och ställer ut långt före Hilma af Klint. Nu är det förstås inte så enkelt att man återigen kan skriva om konsthistorien bara för att det dyker upp hittills tämligen bortglömda abstrakta målningar. Konstnären måste ”godkännas” av konstvärlden och det är enligt debatten på Vilks blogg uppenbarligen en ytterst vansklig procedur.
Hilma var ju efter att hon började koncentrera sin verksamhet på spiritism och höll sitt måleri hemligt enligt Vilks resonemang inte längre en del av konstvärlden vilket om jag förstår resonemanget rätt skulle göra det svårt att betrakta hennes måleri som konst. På senare tid när af Klint ställts ut ganska flitigt verkar det som om hon ändå skulle få en plats där. Det där med rankning av konstnärer i Artfacts är ju lite kul, både Hilma af Klint och Georgiana Houghton finns med på listan.
Vad jag fastnade för var dock inte debatten eller graden av ”berömdhet” utan Georgiana Houghtons bilder. Jag tycker de är både vackra och intressanta och väl värda att uppmärksamma, godkända som konst eller inte. Bildgoogla på Georgiana Houghton artist!
Georgiana Houghton, 1868: ”Glory be to God”
Georgiana Houghton [Wiki] |
|
Utställningskatalogen innehåller förstås inga bilder. Georgianas verk har tydligen utställts även i modern tid, här en utställning 2015.
]]>