Paul Auster: ”Sunset Park”
Månpocket, 2012, 309 s.
ISBN: 9789175030883
Jag läste den här boken utan att knappt ens titta på baksidestexten. Jag har anat att Paul Auster är en intressant författare och började lite försiktigt med ”Den röda anteckningsboken” och sen ”Vinterdagbok” och nu Sunset Park. Helt fel ordning förstås men efter att ha avslutat Sunset Park funderade jag lite över vad den handlar om. USA idag förstås, sex rätt fascinerande personskildringar, men sen då? Det finns många vinklingar att välja på, för en Amerikan är det kanske tydligare än för mig.
Man kan ju börja med finanskrisen och USAs kollapsade bostadsmarknad. Bokens fyra unga människor flyttar in i ett obebott ruckel som de inte äger, bor gratis tills de efter fyra varningar blir utkastade med förmodligen katastrofala följder.
Eller generationsklyftan. Miles Hellers mor, far och styvmor, alla välbärgade, framgångsrika i sina yrkan (fast faderns förlagsverksamhet har problem, vilket väl ligger rätt i tiden) medan de unga vuxna strax under 30, oavsett begåvning, lever ett mer osäkert liv.
Skuldtemat är förstås också centralt. Miles som efter halvbroderns död bryter kontakten med föräldrarna under sju år. Säkert kan man tolka det på något smart psykologiskt sätt, men när jag nu är inne på det ekonomisk/samhälleliga ligger det nära till hands att se sju års skuld som en allegori för USAs gigantiska skuldsättning, som vad jag förstår, på sikt inte kan leda nån annanstans än brant utför.
Allt det där om baseball, sida upp och sida ner kunde man gärna sluppit, men den gamla filmen som återkommer i boken gång på gång (William Whylers ”De bästa åren” från 1946) blir jag lite nyfiken på.
Andra bloggar om böcker, Paul Auster, Sunset Park