Jean-Christophe Spinosi på Konserthuset

Lördagens konsert med Filharmonin på Konserthuset under ledning av franske dirigenten Jean-Christophe Spinosi var en trevlig överraskning. På programmet stod Sjostakovitj Kammarsymfoni c-moll, Schubert Symfoni nr 8 ”Den ofullbordade” och Haydn Symfoni nr 82 ”Björnen”. Jag hade bara hört Schuberts ofullbordade tidigare, och den blev också den musikaliska höjdpunkten.

På “Konsertkvarten” innan föreställningen gavs en mycket bra introduktion till programmet. Sjostakovitj Kammarsymfoni beskrevs som ett slags testamente där kompositören redovisade sitt liv. Inbakat i musiken fanns brottstycken bland annat ur några av Sjostakovitjs tidigare symfonier. Stycket lät lite ödesdigert men det var bra musik.

Det finns olika teorier till varför Schuberts 8:e symfoni aldrig fullbordades. I varje fall var de två satserna som spelades en stark upplevelse under Spinosis ledning. Den mannen fick synbarligen göra nytta för dirigentarvodet. Jag satt mitt emot honom på körläktaren och blev smått hypnotiserad av hans livliga och inlevelsefulla dirigerande. Varje nyans, varje liten fjöjtstämma avspeglade sig i hans dirigerande. På något sätt förhöjde det musikupplevelsen, han hade verkligen orkestern med sig. Från livligt crescendo till en knappt hörbar viskning, så som i Schuberts ofullbordade, verkade ljuda fram direkt ur dirigentens fingrar. De väl markerade pauseringarna var också effektfulla.

Under Haydens “Björnen” utvecklades Spinosis livliga gestikulerande till näst intill clowneri. Han interfolierade symfonin med handklappning, klapp på kinder och bröst, men på ställen som passade perfekt in i stycket. På slutet anknöt han till Haydns komiska ådra och lurade publiken tre gånger genom att vända sig om och ta emot applåder innan stycket var slut. Men publiken var med på noterna, stående ovationer. Spinosi ser jag gärna igen som dirigent, han sätter en personlig prägel på musiken, på ett sätt som går hem, i varje fall hos mig. Det var en mycket bra konsertupplevelse.

Andra bloggar om , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i musik. Bokmärk permalänken.

3 svar på Jean-Christophe Spinosi på Konserthuset

  1. Inga Magnusson skriver:

    Låter som en stark musikupplevelse, men jag kan tänka mig att några retar sig på en dirigent som nästan är pajas ibland och skojar med sin publik.

    Jag har skrivit på min blogg om en konstnär som är ny för mig; Elsa Backlund Celsing och du är intresserad o vill kolla. Du kanske känner till henne bättre.

    Kollar på dina egna bilder nedan. Roligt att du fortsätter att utveckla det här sättet att göra bilder!

    • Börje skriver:

      Säkert finns det de som kan reta sig på en sådan dirigent, men under Haydnsymfonien passade han utmärkt. Han hade en förmåga att avdramatisera musiken och på så sätt kanske göra den mer tillgänglig.

      Vet inget om Elsa Celsing, men läste på lite på Wikipedia och om utställningen på din blogg förstås.

  2. Jenny B skriver:

    Tack för din livfulla berättelse! Jag var inte på den konserten men skulle gärna ha hört Schubert, och efter vad du berättar skulle jag gärna hört de andra verken också, förstås!

Lämna ett svar till Börje Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


fyra + = fem