Jag är inte säker på att Alejandro Amenábars film Agora egentligen är en bra film. alltså rent filmiskt. Däremot är den synnerligen sevärd. För min del finns det två höjpunkter i Agora. För det första scenografin. Trots att man nu i datoranimeringens tid vant sig vid smått otroliga scener på film är Agora helt utan anmärkning; även masscener och stadsbilden av Alexandria på 300-talet fungerar mycket bra. Och skildringen av hur förstörelsen av dåtidens största kunskapscentrum, biblioteket i Alexandria kan ha gått till i praktiken är intressant och trovärdig – kejsar Theodosius beordrar att kristna huliganer ska släppas lösa i biblioteket med förödande resultat. Den andra höjdpunkten är den ideologiska. Filmen tar klart ställning för kritiskt tänkande, vetenskap och kunskap grundad på erfarenhet och mot religiös fanatism. Och det gör naturligtvis filmen i högsta grad aktuell i dag.
Som Minerva tipsar om har antikhistorikern Allan Klynne i Vetenskapsradion historia i P1 recenserat Agora med betoning på historisk korrekthet. Han ger filmen fyra radioapparater av fem möjliga. Klynne har en huvudinvändning och det rör Hypatias upptäckt av den heliocentriska världsbilden. Visserligen hänvisar hon i filmen till Aristarchos som är den förste kände förespråkaren för en uppfattning att solen och inte jorden står i centrum. Men Aristoteles som hade stort inflytande förkastade senare den tanken och den heliocentriska världsbilden blev egentligen inte aktuell förrän på 1600-talet med Kopernikus. Ändå är det naturligtvis en djärv idé att Hypatia skulle ha kunnat tänka i de banorna eftersom hon säkert var väl bevandrad i kägelsnittets matematik som parabeln, hyperbeln och ellipsen. Och det var just ellipsformen som enligt filmen väckte tanken på att en elliptisk jordbana runt solen skulle kunna förklara de astronomiska observationer som inte stämde med den då rådande världsbilden.
I övrigt anser Klynne att kostymeringen verkar mer högantik än senantik och så var det någon relief som nog snarare hörde hemma i romersk republikansk tid än på 300-talet. Och som sagt scenografin övertygar i varje fall mig, bibliotkeket ser trovärdigt ut och ett av världens sju underverk, fyrtornet på Faros står där det ska. Skådespeleriet och regin däremot är väl inte så imponerande, inte dåligt men lite segt blir det faktiskt. Filmens budskap och det som egentligen gör den mest uppseendeväckande är dess konsekventa ställningstagande för kritiskt tänkande mot alla slags fanatism, i filmen i gestalt av kristna, judar och serapiskulten och andra antika religioner. Det är som om filmen vore sponsrad av Humanisterna.
Agora får tre *** poäng
IMDB
Recensioner: SvD, Expressen, GP, Film.nu
Läs även andra bloggares åsikter om film, Agora, antiken, Alexandria, Hypatia, religionskritik
