Ny akvarell: ”Fossil” 37×27 cm. Från vilken varelse lämningarna härstammar är dock oklart.
Kategorier
- allmänt (56)
- bloggning (24)
- böcker (194)
- film och TV (69)
- historia – samhälle (208)
- 1800-1900-tal (45)
- antiken (103)
- förhistoria (9)
- samhällsdebatt (40)
- konst (355)
- arkitektur (27)
- konsthistoria (108)
- konstteori (27)
- samtidskonst (181)
- utställningar (247)
- mina bilder (166)
- musik (65)
- scen och teater (31)
Blogroll
Kategorier
Arkiv
Meta
-
Väldigt fin! Hur jobbar du? Efter foton? Tycker din bild av bron, vilken Stockholmsbro det är minns jag inte, är mycket härlig.
Eva: Fossilet är en ren fantasiprodukt. Landskap brukar jag måla efter skisser eller foton. Det är ofta svårt att få en bra arbetssituation ute i naturen (blåst, regn, sol, insekter, barn, hundar, trafik). Jag är heller inte så låst vid exakt avbildning, vill helst bara få till en fungerande bild. Utöver skiss brukar jag fota motivet för att få koll på hur ljuset faller. Målar man i naturen ändrar sig ljuset över tiden. Har aldrig begripit hur man hanterar sånt.
Men det är viktigt att också ha upplevt motivet med egna ögon och göra skisser, även om de ibland kan vara enkla. Nånting i atmosfären biter sig fast som fotot saknar.
Jag trodde inte att just fossilakvarellen var av en verklig fossil, funderade nog mer över bron. Jag tänker nämligen numera ofta på att de bilder som görs utifrån foton, som avbildningar av foton, ser ut just som sådana. Tänkte på det i samband med Karin Mamma Anderssons utställning bland annat. Det är något med kompositinionen.
Venedig var underbart!
Man brukar väl avråda från att måla efter foton just för att det blir platt på något sätt. Vilka förebilder Mamma Andersson har vet jag inte, men det är väl ganska troligt att foton är förlaga till många av hennes bilder. Men målar man på den nivån så spelar det väl ingen roll.
Själv bryr jag mig som sagt inte om ifall motivet kommer från fotoförlaga, skiss eller ”live”. Det får bli som det blir, och till den som tycker att det inte blir likt ”verkligheten” kan jag bara citera Monte Python: ”What you need is a bloody photographer”