Pinakothek der Moderne, München

Det är något bestickande med tillkomsten av konstmuseer runt om i världen samtidigt som kyrkorna avfolkas eller mister sin position i samhället. Väldigt tydligt är det i Tyskland där minsta småstad verkar sätta en ära i att ha minst ett stort konstpalats med tysta vita salar, som gjorda för kontemplation.

München är verkligen en mycket rik museeistad. Ett av de senaste tillskotten är det gigantiska Pinakothek der Moderne från 2002 som med sina samlingar av 1900-talskonst kompletterar Alte Pinakotheks samling av huvudskaligen medeltidskonst och Neue Pinakotheks 1800-talssamlingar. För att inte tala om Lenbachhaus, Schack-Gallerie, Haus der Kunst och ett flertal stora antikmuseer. Vart och ett mer eller mindre en heldagsförrättning.

Pinakothek der Moderne är ett av världens största konstmuseer, det är verkligen överväldigande, eller möjligen utmattande. Man visar huvudsakligen måleri – tyskt och internationellt från 1900-talet och 2000-talet plus grafik, arkitektur och en stor designavdelning där även svenskar som Nils Strinning och Bruno Mathsson finns representerade.

Max Beckman
Max Beckman
Lovis Corinth
Lovis Corinth
Georg Grosz
Georg Grosz

Höjdpunkterna för min del är den stora samlingen bilder av Max Beckman och favoriterna Lovis Corinth, Georg Grosz, Otto Dix, Max Ernst, Paul Klee och konstnärerna i die Brücke och Blaue Reiter. En upplevelse att se så mycket god konst i original!

Andra bloggar om: , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konsthistoria, utställningar. Bokmärk permalänken.

5 svar på Pinakothek der Moderne, München

  1. Inga M skriver:

    Hmm parallellen avfolkade / nedlagda kyrkor och nya konstmuséer har jag inte
    tänkt på förut. Jag har däremot ofta funderat över fenomenet nya stora
    köpcentra kontra avkristningen. Vi dyrkar köpenskapen istället för högre värden.
    Kanske borde kyrkan komma till köpcentret där folk finns, en sorts modern
    mission där man uppsöker ( eller kanske om man är negativ; ”hemsöker”)
    människor där de befinner sig istället för att vänta på att de ska ta sig för att besöka
    kyrkorna.

    Tyskland har ett rikt kulturliv. Det kryllar inte bara av konstmuséer utan också
    av konserthus och operahus. Många svenska sångare / sångerskor / musiker lever
    och verkar i Tyskland.

  2. Eva Nygren skriver:

    Ah, Otto Dix, jag blir avundsjuk! Var nyligen i Paris, bland annat för första gången på Centre Pompidou, och döm av min besvikelse när jag efter rundan där inne där jag bara var tvungen att hoppa över en del, insåg att jag missat den berömda bilden på dandyn med lorgnetten.

    Det du skriver om konstmuséer är okänt för mig. Däremot har vi en situation i Skåne nu att nästan ingen går på konsthallen i Lund, som är min närmsta stad. Nej, nu åker vi alla över bron och går på Arken (fantastiskt, åk dit ni som kan), Statens museum för konst i Köpenhamn, underbart, och förstås, sist men inte minst, Louisiana. Men det finns många fler ställen. Bron har gjort väldigt mycket för kulturtillgängligheten här nere i söder. Men någon Otto Dix har danskarna mig veterligen inte …

  3. Börje skriver:

    Inga: Fick bara för mig att människors eventuella behov av andlighet numera till en del tillfredsställs genom konst och gärna med kontemplation inför något verk på ett stillsamt muséum. Men antagligen kan väl köpladorna också på något sätt ersätta forna tiders kyrkbesök. Det sägs ju numera att konsumtion ska vara en upplevelse.

    Eva: Undrar om det kan vara den här bilden du missade:
    http://www.centrepompidou.fr/images/oeuvres/XL/3I01520.jpg

    Köpenhamn är absolut en bra konststad. Lund är främmande mark för mig, har bara sett domkyrkan från utsidan.

  4. Eva Nygren skriver:

    Ja, det var den bilden! Och så är det ju Domkyrkan du har sett, inte domkyrkan (lokalpatrioten talar!)

  5. Inga M skriver:

    Eva: Kan bara instämma i rekommendationerna när det gäller Arken o Louisiana! Båda bjuder på fin konst och
    speciella omgivningar. Arken ligger som en gigantisk havererad plåtskuta på ett sandfält vid havet. Bara
    formen på huset är värt ett besök! Den är minst sagt vågad.

    Louisianabesök brukar vi kombinera med att åka kustvägen mellan Köpenhamn och Helsingör. Den är så vacker
    och vi faller i trans över alla roliga hus efter den slingrande vägen efter sundet. Och Louisianas omgivningar
    med den vackra trädgården full av skulpturer som man kan se utan att de behöver trängas! Förstår inte hur
    man kan ha råd att ha två så otroligt fina konstmuseer i lilla Danmark. Här i Sverige verkar det svårt
    att få till det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ åtta = fjorton