Lotte Laserstein (1898 – 1993) på Judiska Museet. 17 april-31 augusti 2005
Lotte Laserstein är en av de många konstnärer som trots uppenbar begåvning aldrig fick något riktigt stort genomslag. Till en del berodde det kanske på att hon tvingades avbryta en karriär på uppgång i Tyskland och från 1937 leva i exil i Sverige, där hon mestadels försörjde sig som porträttmålare.
Några av de starkaste bilderna på utställningen är också portätt. Bilderna är knappast nyskapande, hon målar i en stil som jag närmast tolkar som en motsvarighet till den nya sakligheten i Sverige.
Konsteliten i dag verkar vara så orimligt fixerad vid det man hoppas ska vara nydanande, det som kan ge möjlighet till någon slags utveckling. Jag tror inte konsten egentligen kan utvecklas. Enskilda konstnärer kan det naturligtvis och metoder och material kanske, men knappast uttrycket. Inte så länge människor är människor.
För mig är kvalitet det viktigaste, konst kan vara bra eller dålig, nytt eller gammalt spelar mindre roll. Lotte Lasersteins måleri har kvalitet, det är bra konst.
Jag skrev om Lotte Laserstein för ett drygt år sedan när en ganska stor utställning pågick här i Berlin. Kul att se att hon visas igen i Sverige nu.
Tyvärr finns ingen permalänk på gamla bloggen, så jag citerar ett stycke.
http://agnesontheisland.blogspot.com/2004_01_01_agnesontheisland_archive.html
I självporträtten som hon hela tiden kommer tillbaka till ser jag hennes skarpa blick på sig själv, hennes självrannsakan. I de senare kan en viss melankoli urskiljas. Hon hade ingen framgång i Sverige. Till en början uppskattade man hennes porträttkonst (precis som de gamla mästarna). Men efter kriget då modet gick i en mer abstrakt riktning blir LL omodern och ointressant för konstetablissemanget. Sverige förstår dessutom aldrig riktigt hennes måleri som grundar sig i ett urbant liv, med helt andra förtecken än det svenska provinsiella. Hon lever på porträtt och landskapsmåleri och lyckas inte komma tillbaka till sitt experimenterande. Men det är inte bara trenden som lämnar henne utanför sitt kölvatten. I de bilder där hon arbetar med andra modeller, framförallt ”Madeleine” ser man att kraften är försvunnen – det djärva, optimistiska, tron på att hon tolkar sin samtid på något sätt. Förlusten av modellen Traute Rose, den urbana metropolen Berlin, en intresserad omgivning – allt detta leder till att hon förlorar den där framåtriktade kraften.
Hej
Tycker också att Lotte Laserstein var en fantastisk konstnär, hittade en sida med lite mer info om henne,
http://www.judiska-museet.a.se/utstallningar/sternverdunkelung2_lotte.stm
Mv
Marianne
Marianne: Jo Lotte är bra!
Tittade in på din hemsida. Intressant med ”On the easel” – att se en målning växa fram steg för steg. Försökte något liknande på min förra blogg en gång men tröttnade tyvärr.
Hej..
Tänkte det kunde vara kul att visa hur en tavla kommer till ”på mitt sätt” (en av mina tekniker) Det var nästan lika krävande att göra demon på hemsidan som att måla tavlan.. 🙂
Men har funderingar på att visa ännu en demonstration …
Får se vad som händer under 08..
mv
Marianne
Under 50 talet satt jag flera gånger modell för min farmor Elsa Celsing och Lotte Laserstein. Farmor hade tidigt stöttat och hjälpt Lotte när hon kom från Tyskland.Båda dessa kvinnor var fantastiska konstnärer som inte fick den uppmärksamheten de borde fått. Farmor född-80 hennes verk finns representerad en del på Västerås konstmuseum. Mina föräldrar har nu båda gått bort och i deras hem finns flera tavlor av Lotte och…hundratals av min farmor.Vilken skatt-
Christina:
Hur Lotte Laserstein målade känner jag till men Elsa Celsing är hittills okänd för mig. Mycket fint måleri att döma av vad jag hittade vid en snabb sökning på nätet.
Jag kände Lotte Laserstein i många år och om någon vill veta mera om Lotte eller hennes konst, meijla mig gärna.
MVH
Peter Fors
070-6826666
0480-411121