Det var väl i mitten på 80-talet jag först stiftade bekantskap med Cajsa Holmstrands konkretism. Inte mycket verkar ha förändrats sedan dess.
Konkret konst, typ ”rutor och trianglar”, ska kanske inte variera allt för mycket. (Men ändå – tänk t ex på Lars Erik Falks oändligt upprepade 72-graders lutande stålprofiler – hur står man ut med sån monotoni?)
Kanske är det i stället den finstämda avvägningen, den nästan omärkliga glidningen i form eller färg som är grejen? Det tycker jag i varje fall Cajsa Holmstrand behärskar. Ganska stiliga bilder. Kul också med den solcellsdrivna rörliga grafiken!
