Kommentarer till Konstfack och konstens harakiri

Av: Urban

Urban — Sun, 09 Aug 2009 12:44:29 +0000

Börje.En sak jag glömde nämna i detta sammanhang:Okey konspirationsteorier hör inte till dina intresseområden Börje, men du tror väl på Shakespeare ?

Av: Börje

Börje — Sat, 08 Aug 2009 09:17:40 +0000

Johan: Naturligtvis går det inte att hävda skönhet som något absolut värde, skönheten sitter ju som du skriver i betraktarens ögon. Mitt problem i sammanhanget är inte att konceptkonsten och liknande i mina ögon mestadels ointressanta konstriktningar förekommer, utan dess totalt dominterande roll i den etablerade konstvärlden. Och naturligtvis samma konstvärlds aggressiva angrepp på alla försök till avvikelser, så tydligt demonstrerad av några konstkritikers behandling av utställningen ”Figurationer” på Edsviks konsthall nyligen. Målar man föreställande är man mer eller mindre per definition nazist tycks slutsatsen vara. Vad ska vi med sådana kritiker till?

Av: Johan Berger

Johan Berger — Thu, 30 Jul 2009 08:39:33 +0000

Ett underhållande inlägg av Börje, skrivet med glöd och engagemang! Det saknas verkligen en debatt idag om vad ”kvalitet” inom konsten är och kan vara, både på konstskolor och bland allmänheten…och det är verkligen synd! För det är en viktig och svar sak att disktera. Jag ställer mig dock frågande till om ”skönhet” är ett så självklart innehåll för konsten? Den sitter som bekant i betraktarens ögon, och är således ett resultat av kultur, klass, kön och ”subjektiva” värderingar…och vips! så blev det inte så enkelt plötsligt! Vår föreställning av skönhet har förändrats under historiens gång…därför kan det vara svårt att hävda det som något absolut värde…
Det ideala vore om konstundervisningen kunde lägga fram ”hela dilemmat” för eleverna, så att de själva får dra slutsatserna. Det svåra är ju sedan att använda intellektuella teoretiska insikter i sitt eget skapande. Hur ska man göra det? Måste man det? eller…om man nu inte vill göra det…vad ersätter man det med då? Kan man stå utanför?..osv..
Det finns en konstutbildning/kurs som lyckas med det, och det är Ateljeprojektet, i Stockholm.
http://www.ateljeprojektet.se

/ Johan

Av: Börje

Börje — Sun, 17 May 2009 09:52:43 +0000

Kristian: Nej graffiti har sällan imponerat på mig, inte ens den som ställs ut på galleri. Som du skriver verkar den oerhört stilbunden, en evig upprepning, nästan som egyptiska väggmålningar, lika från årtusende efter årtusende. Men nu verkar det ju som om även den rena förstörelselustan i form av tags och nedskräpning a la NUG börjar anammas av konstvärlden, fast det är väl handlingen och inte kluddet som räknas. Resultatet blir dock detsamma. Sen finns det förstås en del rätt uppiggande och omsorgsfullt utförd gatukonst, men det är en helt annan sak.

Av: Kristian J

Kristian J — Sat, 16 May 2009 21:39:20 +0000

Instämmer!
Nästa fundering: Varför fallar konstkritiker för Grafitti? Det mesta jag ser är upprepningar av samma sak. Det mesta verkar ”stilintryck” (plagiat) från en engelsk undergroundtecknare. (20år sedan). Det mesta är väggdekoration. Finns det bra grafitti? Möjligt, men den lyckas jag aldrig se.

Av: Börje

Börje — Sat, 16 May 2009 18:34:32 +0000

Kristian: Visst måste jag erkänna att jag blir förbannad ibland, t ex när det gäller graffitivandalen NUG och hans "territorial pissing", men det rör inte verket i sig som jag finner ganska tröttsamt och fantasilöst, utan lagöverträdelsen. NUG klarade sig utan påföljd efter att ha förstört en tunnelbanevagn för 100000 kr. Det lär väl sätta nya gränser för miniterroristerna på Konstfack. När det gäller Anna Odell kanske hennes verk har terapeutisk betydelse för henne själv. Hur någon levande varelse i övrigt ska orka titta sig igenom hennes videofilmer timme efter timme utan att tråkas ihjäl är för mig obegripligt. Jag försökte faktiskt när jag nyligen besökte Konstfacks elevutställning, men gav upp. Konstprofessorn Gertrud Sandqvist skrev nyligen i SvD "Det är helt sant att jag ibland blir illa berörd av denna våldsamma aggressivitet och motvilja mot att försöka förstå." Jag tror Sandqvist har fel - vi förstår tvärtom bara alltför väl, nämligen att det inte finns något att begripa, inget att beröras av, bara tomhet.

Av: Kristian J

Kristian J — Sat, 16 May 2009 17:18:39 +0000

Avsaknad av gränser verkar inte hjälpa den med brist på kreativitet. En provokation kanske hjälper? Men fungerar provokativ konst? Den som blir provocerad tycker inte om vad den ser, blir ev. förbannad och ser inte mer. Den som tycker om den provokativa konsten blir uppenbarligen inte provocerad och då fungerar den inte heller.
Den som kan göra bra konst trots snäva ramar tycker jag är mest beundransvärd.

Av: Börje

Börje — Sun, 19 Apr 2009 10:21:58 +0000

Sara: Ja jag hade väl inte förväntat mig att kunna påverka nån i den berörda generationen, men det skulle vara intressant att få veta lite mer om varför du inte håller med. Jag försöker faktiskt fatta.

Av: SaraVide

SaraVide — Sun, 19 Apr 2009 06:51:32 +0000

Nja, jag ’r inte böjd att hålla med dig riktigt. Men sen är jag ju en konststudent som ”går i flock” också. Moahhah ha. Så roligt att läsa om er stora jag-vet-minsann-vad-jag-tycker!

All the best,
S-V

http://www.saravide.se/blogg

Av: Börje

Börje — Sat, 11 Apr 2009 08:09:10 +0000

Urban: Konspirationsteorier hör inte till mina intresseområden, så jag tror vi avslutar debatten här.

Av: Urban

Urban — Sat, 11 Apr 2009 00:13:00 +0000

Börje: Har du läst något om Estonia katastrofen, Palmemordet, och misstankarna om att Tomas Qvick är oskyldig ? Det finns mycket bra skrivet om dessa händelser, bland annat Gunnar Walls prisbelönta bok ( fick guldspaden ) Mörkläggning ?
Vad Markus Andersson ville göra som ett undantag från sina i övrigt kärleksfulla målningar av djur, landskap,kvinnor mfl, var antagligen att i bild försöka uttrycka undertryckta sanningar i vår samtid.
Kanske var han trött på att det som kallas viktiga samtidsfrågor alltför ofta handlar om sådant som redan sägs i media och överallt annars ( skruvade hyllningar till vår maskinkult, till feminism, till mångkultaralism, bögism etc etc. )

Och detta tycker alla fall jag som själv forskat i ovanstående mörkade händelser var ett mycket bra initiativ som påminner av hur flera av de oppositionella konstnärerna arbetade bakom järnridån.

De senaste jag såg av honom var ett par mycket bra porträtt av den legendariska polismannen Gösta Söderström som var första man på plats vid Palme mordet och som efter mordet kämpade för att sanningen om mordet skulle komma fram, vilket kostade honom väldigt mycket.

Markus Andersson bryter en mängd mönster och gränser i ordets rätta bemärkelse utan att slå knut på sig själv och sin kuk.., eller förfalla till andra apkonster.

Bara genom att inte samtycka till samtidens vänster dogmati inom ” kultur-livet ” i Sverige blev han i pressen kallad höger extremist.

Det tycker jag är skrämmande.

Hans bilder är fulla av empati och gammal mänsklig visdom, en naturnära och naturkär och bildad man blir stigmatiserad mångfaldigt i pressen och blir dessutom utsatt för flera års processande med rättvisan för hans i mina ögon djupa rättspatos.

Man kan ju åtminstone försöka vara öppen för att tidens tro inte alltid är sann. Det borde vara en förutsättning för en tänkande människa.
Ifrågasätta även axiomen för den så kallde samtidskonsten, och annat som förstelnat i vårat samhälle.

För övrigt konsten kan inte vara fri om stora instutioner som konstfack och konstakademien är förutsättningar för en konstnärs anseende och kariär.
Bidragssystemet inom konsten korrumperar givetvis och detta gynnar inte ett fritt skapande.
Detta är elementärt och vanligt bondförnuft.
Jag menar allstå : Befria konsten helt från ALLA bojor, även de bojorna som brukar definieras som konstens förutsättning –

Av: Börje

Börje — Fri, 10 Apr 2009 08:09:07 +0000

Urban: Jag känner till Markus Andersson. Traditionell målare eller inte så är han knappast någon imponerande konstnär enligt mitt tycke. Det där med polisförhör låter förstås märkligt. Jag antar att det rör sig om hans målning "syndabocken" med ett porträtt av Christer Pettersson som påstås vara målat efter ett foto taget av en överkänslig fotograf som anmälde konstnären. På samma målning återfinns för övrigt en replik av William Holman Hunts "The Scapegoat" som just nu kan ses i original på den utmärkta utställningen med Prerafaeliter på Nationalmuseum. Jag skrev en rad om Markus Andersson i en tidigare bloggpost och hur det kom sig att han faktiskt ställt ut ett stort antal av sina målningar på Moderna Museet för några år sen. Men jag håller inte med om att Konstfack och "hela kulturpolitiken" bör läggas ner. Konsten måste få vara fri även om man inte tycker om det som görs just nu. Det lär väl komma andra tider, det har det alltid gjort.