Majgull Axelsson: Jag heter inte Miriam
Bromberg pocket 2015, 457 s. ISBN: 9789173376983
Ruggigaste och kanske sannaste skildringen av livet i tyskt koncentrationsläger jag läst, trots att det är fiktion. Kanske beror det på att det är upplevelsen som är i fokus, inte bara fakta. Starkt och gripande och dessutom bra research om Auschwitz och Rawensbrück – livet i lägren, SS-personal och övriga lägervakter, rekvisita, de olika kategorierna av fångars ställning i lägren; judar, zigenare, politiska, kriminella, bibelforskare osv. Sådana detaljer tycker jag ger närvarokänsla och skapar ett slags trovärdighet även i skönlitterära berättelser. Lägerpersonalen och medlöparna skildras med en vidrig råhet som gör att de känns äkta. En plats där alla kämpar för överlevnad ger inte stort utrymme för medkänsla, men den finns också.
Men berättelsen innehåller mer än så, det handlar också om tiden efter kriget, flyktingens mottagande och liv i det nya landet; kulturkrockar; om saker man måste tiga om; om relationer och livet i Nässjö på 1940-talet. Zigenarnas ställning i Sverige på 1940-talet. Minnena från lägren varvas med Miriam som äldre änka efter ett långt och bra liv i Sverige, men ännu med den outtalade hemligheten bevarad. Skulle hon våga avslöja den för sina yngre anförvanter?
Jag har inte läst något tidigare av Majgull Axelsson, men det är lätt att förstå att hon är en av Sveriges populäraste författare. Skriva kan hon.
Andra bloggar om böcker, romaner, Majgull Axelsson, Jag heter inte Miriam
