Christine Ödlund på Galleri Riis

Musik för Eukaryoter heter Christine Ödlunds utställning på Galleri Riis. Utställningen innehåller målningar och installationer med växter och ljud. Jag trodde först att eukaryoter i utställningstiteln betydde brännässlor eftersom sådana ingår i utställningens installationer där de utsätts för den elektroniska musiken via små högtalare. Men eukaryoter har egentligen att göra med cellegenskaper hos levande organismer där brännässlor och människor karaktäriseras i samma grupp. Jag har sett en del av Christine Ödlund tidigare och gillar den fantasieggande ansatsen i kombination med den undersökande metoden. Ödlund har sysslat en del med synestesi och är inspirerad av ockultism. Några av bilderna på utställningen påminner inte så lite om Hilma af Klints formvärld.

Jag kommer att tänka på den där gamla boken som jag nog inte har kvar längre: “The secret life of plants” av Peter Tompkins och Christopher Bird, den var ju ganska häpnadsväckande. Jag var väl inte riktigt övertygad om de slutsatser som drogs av redovisade experiment i boken, men det var otroligt spännande med sådan pseudovetenskaplig läsning på den tiden, boken kom ut 1973. Växterna ansågs ha ett känsloliv och påstods reagera på olika märkliga sätt vid yttre påverkan.

Andra bloggar om , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, samtidskonst, utställningar. Bokmärk permalänken.

3 svar på Christine Ödlund på Galleri Riis

  1. Inga Magnusson skriver:

    Har läst en del om den här utställningen, den ser intressant ut. Men vi kommer nog inte iväg på ett tag till några utställningar, vi har en liten valp i huset. Den låser upp oss mer än ett litet barn skulle göra, små barn kan man åtminstone ta med i offentliga lokaler. 😉

    Jag minns forskningen som sa att växterna stod och darrade i fönstret när man nöp blad från plantan bredvid. Och att äggen som var kvar i kylskåpet reagerade när man tog ut ett av dem och knäckte det i pannan. Minns inte hur seriöst det var. Men jag tror att jag fortfarande tror på det egentligen, för mig är det logiskt på något sätt. Det måste finnas medvetandesträngar i tid och rum, som vi inte känner till – än. Spännande i alla fall att tänka sig.

    • Börje skriver:

      Ja spännande är det ju, men jag vet inte om den här forskningen ledde någonstans, eller om den bara försvann på grund av bristande resultat.

      Tänk om det visar sig att växter faktiskt har ett känsloliv. Hur ska de som av etiska skäl är vegetarianer hantera detta?

  2. Pingback: Christine Ödlund: ”Aether & Einstein” på Magasin III | Börjes konstblogg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


sju + ett =