Paul Auster: ”Resor i skriptoriet”

Ingen bra idé att läsa Paul Austers böcker i omvänd ordning, i den ordning nämligen som jag råkat få dem i min hand. I den här boken dyker romanfigurer från hans tidigare böcker upp hos författaren i gestalt av en åldrig, dement och allmänt skröplig gammal man som vistas i ett rum utan att veta om han är inlåst eller fri att lämna rummet.


Paul Auster: ”Resor i skriptoriet”
Månpocket, 2007, 144 s.
ISBN: 9789170014918

Det är säkert en fördel att ha läst de tidigare böckerna där de besökande figurerna först uppenbarar sig innan man ger sig på Resor i skriptoriet. Men boken går snabbt att ta sig igenom och är ändå fullt begriplig. Efter ett tag klarnar upplägget, det handlar om författandets vedermödor, en berättelse inom en berättelse, eller en berättelse i en berättelse i en berättelse….ja ni fattar.

Personteckningen är som vanligt det jag uppskattar mest hos Auster. De litterära experimenten är ju kul, men skulle egentligen inte behövas för Auster skriver bra utan såna tricks. Kanske är de bara ett sätt att bryta med det raka berättandet, något som ligger i tiden?

Andra bloggar om , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i böcker. Bokmärk permalänken.

3 svar på Paul Auster: ”Resor i skriptoriet”

  1. Jenny B skriver:

    Jag blev intresserad av de litterära knepen och brukar tycka om när karaktärer från tidigare böcker dyker upp och kanske till och med diskuterar sig själva. Därför blev jag väldigt nyfiken på den här boken, men tänkte att jag måste läsa många fler av Austers tidigare böcker först, så det gör jag – jättelångsamt. Bra att den gick att uppskatta även utan stora förberedelser!

    • Börje skriver:

      Jag har inget vidare grepp om Austers litterära produktion men har just börjat läsa New York trilogin från 1985-86 som tydligen räknas som hans genombrott. Där dyker plötsligt upp bland annat Quinn och de två Stillman som alltså återkommer i Resor i skriptoriet, dock bara rätt ytligt.

      Kanske jag inte riktigt hänger med i alla filosofiska implikationer och hänsyftningar i Austers böcker, men det gör inte så mycket för han skriver bra och böckerna är läsvärda i viket fall. Och ibland kan man drabbas av samma hisnande känsla som i en SF-roman (som jag gissar att du vet en del om).

  2. Jenny B skriver:

    Ja, visst, jag gillade att försöka pussla ihop vad som hände och leta efter mytologiska förklaringar! Även om jag inte älskade New York-trilogin var den en intellektuell utmaning. Eftersom jag inte var säker på vad som hände de nämnda personerna kanske … Skriptoriet kan ge ledtrådar?!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


två + fem =