Jenkins Requiem i Högalidskyrkan

Otroligt så mycket bra körer och orkestrar det finns här i landet, inte minst i Stockholm. Från det stora utbud av requier (heter det så i plural?) som fanns att tillgå på allhelgonadagen valde jag Karl Jenkins Requiem i Högalidskyrkan med Högalids kammarkör och orkester. Det var ett lyckat val.

Karl Jenkins är förmodligen Storbritanniens mest framgångsrike nu levande tonsättare. Han är kanske inte så känd i Sverige, fast hans mor var svenska. Ändå har man om man är det minsta musikintresserad hört hans musik otaliga gånger – i varje fall några takter ur ”Palladio” som är signaturmelodin för SR P2:s Klassiskt. Det verket är för övrigt inspirerat av 1500-talsarkitekten Andrea Palladio, vars tema inom arkitekturen ”matematisk harmoni och arkitekturelement hämtade från antiken” är en filosofi som Jenkins anser speglar hans egen syn på komponerandet. Så det är klart att jag är rätt spänd inför att nu för första gången höra hans requiem från 2005.

Och förväntningarna överträffas med råge – Det är en välfunnen blandning av tonsatta japanska haikudikter inpassade mellan requiets mer traditionella delar. Körens sång låter ibland som en mäktig rytmisk åkallan för att dessemellan sjunka tllbaka i något som liknar stilla bön. Starka kontraster med andra ord, men allt så otroligt vackert och gripande och utmynnande i ett hoppfullt ”In Paradisum”.

Både kör och orkester låter utmärkt, inte minst kören har dessutom utmärkta solister. Och orkestern är välbemannad, även med slagverk och med japansk flöjt som medverkar under haikuavsnitten. Kören sjunger på latin och japanska(!). Haikudikternas text finns återgivna i programbladet på transkriberad japanska med engelsk översättning. Här är några av dem:

Haiku by Gozan:
The snow of yesterday
that fell like cherry blossoms
is water once again

Haiku by Hokusai:
Now as a spirit
I shall roam
in the summer fields

Haiku by Kaga-No-Chiyo:
Having seen the moon
even I take leave of this life
with a blessing

Haiku by Banzan:
Farewell
I pass as do all things
like dew on the grass

Så nog går det att skapa bra musik som bygger på tradition men ändå innehåller något nytt. Jag vet inte om det är meningen att man ska bli upprymd av kyrkomusik av det här slaget, men Jenkins Requiem hade i varje fall den effekten på mig. Mycket fin musik och så bra framförd av Högalids kammarkör och orkester under ledning av Ewa Lena Kansbod.

Andra bloggar om , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i musik. Bokmärk permalänken.

3 svar på Jenkins Requiem i Högalidskyrkan

  1. Jenny B skriver:

    Vilket fint requiem du hittade att lyssna på, och så väl du berättar om det! I år var första året jag upptäckte hur många requier (?!) som sjungs i Stockholm; tidigare år har jag inte tänkt på det. Jag är mycket glad att fått höra det vackra requiem av Fauré som sjöngs i min närmaste kyrka, men till nästa år skall jag komma ihåg att leta noggrannare efter vilka verk som sätts upp.

  2. Börje skriver:

    Faurés requiem är mycket fint, jag har det på CD och det var faktiskt det jag först tänkt gå på, det gavs ju i flera kyrkor, tydligen lika populärt som Mozarts. Men så blev det något nytt i stället.

  3. Pingback: Karl Jenkins: ”The Armed Man” i Kungsholms kyrka | Börjes konstblogg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ fyra = sex