Knappt har Konstkampen i Kunskapskanalen hunnit avsluta sitt tionde och sista program förrän SVT 2 börjar sända en ny konstserie av liknande typ med aktiva konstnärer som bedöms av en domarpanel. Men i Work of art är det fråga om att lösa konstnärliga uppgifter under begränsad tid och samtidigt finns ett tävlingsmoment med successiv utslagning av de deltagande konstnärerna. Efter viss tvekan i inledningen ser jag nu den pedagogiska kvaliteten med den här programserien. Alla deltagare får samma uppgift och jobbar i samma ateljé. De får presentera sina färdiga verk som verkligen blir mycket olika, de får förklara hur de tänkt och får kritik av en kvalificerad domarpanel.
Just det pedagogiska greppet att fullt begripligt presentera ett konstverk av den sort som inte talar för sig självt saknas ofta på musei- och galleriutställningar. Där finns förstås ofta ett programblad som dock sällan skapar mycket klarhet för den oinvigde, eller också en jättetjock katalog, som mestadels innehåller akademiskt inriktade artiklar som ger intryck av att snarare vilja mystifiera än tolka och förklara.
Kjell Häglund i Expressen är också entusiastisk inför Work of art medan Johan Croneman i DN inte tycks ha fattat ett dugg av programmets pedagogiska kvalitet. En längre diskussion om Work of art förs här.
Visst kan man tävla i konst liksom i allt annat om man tycker det är kul. Och den här inställningen att konsten måste var mystisk och totalt obegriplig och bara beröra en invigd elit har jag personligen lite svårt för. ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” sa Tegner redan 1820, och det håller jag med om. Konst kan vara kristallklar men ändå handla om det oförklarliga.
Läs även andra bloggares åsikter om konst, samtidskonst, TV-program, Work of art
