Gemäldegalerie Berlin

Konstigt nog har jag aldrig vid tidigare Berlinresor hunnit med att besöka Gemäldegalerie. Det är ett makalöst museum med konst från ungefär 1400-tal till 1700-tal. Enda nackdelen är att det är så kolossalt gigantiskt stort samtidigt som nästan allt är otroligt sevärt. Här inträffar på snart sagt varje vägg deja-vu-upplevelser med gamla mästares verk kända från böcker och avbildningar.

Jag försökte undvika kulturell utmattning genom att i görligaste mån koncentrera mig på porträtt. Efter den genomgången undrar jag om renässansens porträttkonst egentligen någonsin överträffats? En så fin psykologisk insikt och så magnifik målarkonst dessa renässansmålare besatt!


Lucas Cranach d ä: ”Johannes Carion” ca 1530

Piero del Pollaiuolo: ”Ung kvinna i profil” ca 1465

Rogier van der Weyden: ”Ung kvinna” ca 1440/45

Flémallemästaren (Robert Campin?): ”Mansporträtt” ca 1430/40

Albrecht Dürer, hans krets: ”Kejsar Maximilian I” (>1504)

Fra Filippo Lippi: ”Ung kvinna i profil” ca 1445

Ett tema inom samtidskonsten just nu är tydligen frågor om autenticitet, original, kopia mm. Även Gemäldegalerie har hakat på den trenden genom att hänga ett originalporträtt av Botticelli bredvid en datorgenererad kopia. Kopian är verkligen en exakt bild av originalet, ändå ser man direkt skillnaden på patina och lyster. Vad detta vill visa har jag inte riktigt klart för mig. Ja antagligen är det väl något ytterst intrikat som frågan gäller, men det berör väl mest bara de som har problem med verkligheten? På mina egna väggar hänger nästan bara grafiska blad och reproduktioner, vad som är original och kopia kvittar lika för mig.


Michael Joaquin Gray: ”In Between Simonetta” (datorgenererad bild 2011)

Sandro Botticelli: ”Ung kvinna i profil” (1460/65)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konsthistoria, utställningar. Bokmärk permalänken.

4 svar på Gemäldegalerie Berlin

  1. Inga Magnusson skriver:

    Jag har varit där, flera gånger. Det måste vara där som en triptyk av Jan v Eyck hänger. Och kanske någon mer liten en; madonnan i kyrkan kanske? Det var länge sedan, jag minns inte allt.

    Bilden av Campin, ”Mansporträtt” köpte jag som vykort vid ett av besöken och har kvar fortfarande. Jag minns var den hängde och att man kunde se i stort sett varenda skäggstrå på hans tavla. Undrar hur de här målarna bar sig åt?

  2. Börje skriver:

    Campins mansporträtt är ett av de bästa på museet tycker jag. Det är ju som så många andra tavlor på museet ganska känt från böcker osv. Hela besöket blir liksom en igenkänningskavalkad – aha hänger den här här! Så kul att få se allt i original.

  3. Magenta skriver:

    Fantastiska porträtt som man aldrig kan få nog av att betrakta. Själv är jag väldigt imponerad av Agnolo Bronzino.

  4. Börje skriver:

    Magenta:
    Bronzino är bra fast jag minns just nu bara hans Venus och Cupido, men det är förstås inte direkt porträtt.

Lämna ett svar till Börje Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ åtta = sjutton