 Vasilij Kandinsky |
 Kusama Yayoi |
 Frank Stella |
 Henri Matisse |
Det är sällan jag blivit så upplivad av en utställning som av Farven i Kunsten på Louisiana. Det är en explosion i färg med en genomgång av i stort sett hela 1900-talets konsthistoria. Det lyser verkligen från väggarna och det här är mestadels konst som främst talar till känslan, precis så som jag tycker konst fungerar bäst. Tyvärr blev det bara tid till en snabbtur genom den stora och mycket välbesökta utställningen. Det är nästan så att man skulle behöva planera in ett återbesök. Uställningen pågår till den 13 juni.
Recensioner:
Berlinske Tidende
Jyllands-Posten
Politiken
Naturligtvis är det orättvist att jämföra de två museer i Danmark (Louisiana och Ordrupgaard) med de två i Malmö (Malmö konsthall och Moderna Museet i Malmö) jag hann med under turen söderut. Men ändå känns det som om gräset är grönare på andra sidan sundet. Två magnifika utställningslokaler i Malmö helt prisgivna åt den (för mig) intetsägande samtida konceptkonsten. Detta är en helt intern historia för de som skyr skönheten och älskar filosofin; konstvärldskonst där den konstintresserade allmänheten inte har något att hämta, vilket väl också bekräftas av de tämligen folktomma hallarna, trots att det var söndag.
Hans-Peter Feldmanns utställning på Malmö konsthall enligt programbladet:
Det är omöjligt att greppa den mängd bilder som Feldmann samlat ur tidskrifter och böcker, och med sin egen rastlöst flackande kamera. Boken är det format som skänker struktur och ordning åt Feldmanns kortlek med blandade bilder av kvinnoknän, skor, stolar, obäddade sängar, cyklar, porträtt, osv. Feldmann inser bildens och konstens problematiska natur i en kultur som ständigt bombarderas av bilder. Feldmann förkastar varken massproducerade eller amatörtagna fotografier, tvärtom tar han dem till sig som om de vore hans egna och tillskriver dem samma värde. Genom att inkludera och acceptera bilder av vardagliga föremål, monument, situationer och händelser och placera dessa i serier så neutraliserar Feldmann bilderna. Samtidigt sammanför han dem och skapar spänningar genom deras likheter och olikheter.
Jag förstår om du inte orkar läsa eländet för här finns garanterat inget att uppleva eller förstå för oss som saknar rätt samtidskonstnärlig genuppsättning. På Moderna Museets nyöppnade malmöavdelning finns en del välkända verk nerflyttade från Stockholm. Inget ont att säga om det. De två temporära utställningar som pågår i lokalerna däremot, är för mig närmast beklämmande tomma på innehåll. Astrid Svangrens ”Vad jag minns” (några jättelika speglar behängda med skräp) och Luc Tuymans ”Mot dagen” (medvetet taffligt måleri som enligt programbladet har fokus riktat mot virtuella verkligheter, fantasier och illusioner).
Alla tre malmöutställningarna representerar för mig (med en, det medges, rätt svepande generalisering) tillvarons kaotiska och komplicerade mångfald. Det är som om utställningarna producerats av människor som aldrig beträtt verkligheten utanför gallerier och ateljeer. Som om det skulle vara någon överraskning att tillvaron är kaotisk och komplicerad!
Läs även andra bloggares åsikter om konst, utställningar, konsthistoria, samtidskont, Danmark, Louisiana, Malmö konsthall, Moderna Museet Malmö , Hans-Peter Feldmann, Astrid Svangren, Luc Tuymans
Jag gillar uttrycket samtidskonstnärlig genuppsättning…./Ulrika
Den utställningen ska jag se!
Shitt, jag kommer inte att hinna till Louisiana för att se den här utställningen om den är slut 13 juni! Det ser ut att vara något sevärt, absolut. Frank Stellas randiga ”trasmattor” på skrå där bjuder nostalgifärger som väcker minnen. Jag vill gärna komma till Louisiana någon gång per år, det är ett favvomuseum med en fantastisk egen samling av modern konst och ofta ett par – tre goda gästutställningar samtidigt. Det finns ju utrymme att breda ut sig på och sommartid även utomhus. Jag har svårt att se mycket konst på en dag, behöver tid till eftertanke mellan varven, lite trögtänkt antagligen, inte så van att se konst och då tar det tid att hitta in varje gång. När jag är i Danmark brukar jag ändå försöka att komma till Arken också på Ishöj utanför Köpenahmn. Det är underbart att bara komma in i den lokalen, den är så speciell. HÅller med om att i det här fallet så är gräset grönare på andra sidan. 😉
Hej Börje, såg utställningen idag men blev inte imponerad. Jo, av bilderna som sådana, en del av dem, men inte av utställningen. Återkommer i JAHAJA senare. Men blev nyfiken på filmen Agora som du skrev om. Hoppas att den kommer till Lund!
Eva: ser fram mot att läsa om dina intryck. Jag hann bara med en snabbtur genom utställningen.