I DN 14/1 recenserar Jessica Kempe en doktorsavhandling av Andrea Kollnitz: ”Konstens nationella identiteter. Om tysk och österrikisk modernism i svensk konstkritik 1908-1934”. Och återigen Kempes egendomliga fixering vid rasbiologin i samband med konst.
”Med Kollnitz omfattande arbete tydliggörs hur motståndet mot den tyska expressionismen kom att legitimera nazismens rashygieniska konstpolitik som förklarade modernismen som evolutionärt rasförgiftande och utnämnde fransk klassicism och romersk antik till den ariska rasens medfödda estetik” skriver Kempe. Vad som står i Kollnitz avhandling vet jag inte men det är ganska häpnadsväckande att Kempe inte verkar känna till den tidiga nazismens varmhjärtade förhållande till expressionismen som man faktiskt ville göra till tysk nationalkonst. Så blev det nu inte på grund av förbud från herr H. Men förhållandet borde väl ändå komplicera resonemanget en smula? Axessbloggen bemöter Kempes attack med en del klargöranden. Också Inga Magnusson och Bodil Zalesky försvarar sig mot Kempes angrepp.
Den som vill ha en mer nyanserad bild av nazismens förhållande till expressionismen bör läsa Ingemar Karlsson & Arne Ruth: ”Samhället som teater. Estetik och politik i Tredje riket” I ett anförande inför ett fullsatt auditorium förklarar Otto Andreas Schreiber:
”De nationalsocialistiska studenterna kämpar mot konstreaktionen, därför att de tror på konstens levande utvecklingskraft, och därför att de vill avvärja ett förnekande av den tyska konstgeneration som föregick det vi ser idag, och vars krafter mynnar ut i framtidens konst.”
”Återigen hyllades expressionisterna Nolde, Barlach, Heckel och Schmidt-Rotluff m fl som företrädare för en tradition ur vilken man ville se en ny tysk bildkonst växa fram” [s 182]
Kempes artikel är nog mer en kampskrift än en recension. Hon gör i mitt tycke rätt patetiska försök att knyta de skribenter som vill se en mer varierad konstscen där också skönheten får plats till rasbiologi, nationalism och i förlängningen nazism. Logiken följer mönstret: Du anser att 1+1=2. Det ansåg de flesta nazister också. Alltså är du nazist!
Lite aktuell samtidskonst kanske nyanserar bilden ytterligare.
Förre konstfackeleven Magadelena Nordin har denna nyårshälsning på sin hemsida. Påpassligt använder hon den nyligen inträffade stölden av entréskylten till Auschwitz i ett samtidskonstverk. Hur verket ska tolkas vet jag inte men jag har svårt att tro att Magdalena Nordin är nazist. Fast hon driver förstås enligt hemsidan tillsamman med andra ett bokförlag med namnet ”Bokbål”, så vad ska man tro? Även mainstream konsthögskolekonst kan om man så vill alltså uppfattas som nazistisk. Min poäng är förstås att konstens förhållande till nazismen inte är så enkel som Kempe vill få det till. Så vad är Kempes egentliga ärende med sitt ältande av rasbiologi och pinsamma försök att kleta fast begreppet där det uppenbarligen inte hör hemma?
Läs även inlägg av Anna Brodow Inzaina
Läs även andra bloggares åsikter om konst, konstkritik, konsthistoria, expressionism, nazism, rasbiologi, Jessica Kempe, DN kultur,
Hej Börje,
jag vill bara berätta att du också får dig en skopa av J. Kempe – i min blogg under gårdagens inlägg.
Tack för upplysningen, jag lägger in en kommentar.
Jag orkade inte läsa det där du skrev om Jessica Kempe, men det ju är kul att du tar upp Maggan i sammanhanget.
Jag orkade inte heller läsa hela inlägget, men all publicitet är bra publicitet.
Sara-Vide och Maggan: Förstår att ni inte orkar läsa, Jessica Kempe är ganska tröttsam. Tack för lån av bilden, gissade att du Maggan inte skulle ha något emot det.
Go Maggan!
Nejdå det är bara kul. Jag försökte förövrigt sälja in skylten till umeå kommun men fick avslag.