 |
Mary Beard. Pompeji: The Life of a Roman Town Profile Books 2008, ISNB: 9781861975966. 260s. |
Mary Beard, professor i Cambridge har med sin blogg ”A Don’s Life med kommentarer om både antiken och samtiden blivit en slags kändis i antikvärlden.
Den populärvetenskapligt inriktade boken om Pompeji är Mary Beard när hon är som allra bäst. Den är engagerande, välstrukturerad och analytisk, rakt igenom intressant och kunnigt skriven med personliga kommentarer som gör att man verkligen fångas av ämnet. Det finns en gedigen lista med läsanvisningar för den som vill fördjupa sig men inga irriterande fotnoter. Den fråga man ofta ställer sig i populärvetenskapliga framställningar: ”hur kan man veta det?” klarar Beard galant med en förklarande bisats precis på dom rätta ställena utan att texten tappar fart. Och så finns de där associationerna, korskopplingarna som bara kan uppstå med grund i djup kunskap i ämnet och som känns så betryggande.
Pompeji är världens mest spektakulära arkeologiska utgrävning, en hel stad som begravdes i aska och pimpsten vid Vesuvius utbrott år 79. I mer än 250 år har utgrävningen pågått och fortfarande är en tredjedel av staden outgrävd. Det är inget litet område, Pompeji var en stad med mellan 6400 och 30000 innevånare (enligt de olika beräkningar som gjorts), varav dock flertalet hann rädda sig undan vulkanutbrottet. Ca 1100 döda kroppar har påträffats varav några sannolikt har förolyckats under plundringsförsök i grävda tunnlar långt efter vulkanutbrottet.
Beard påpekar med sin kritiska penna att det Pompeji man kan se idag är långt ifrån någon orörd lämning som liksom ”frusit” vid ett bestämt tillfälle. Många tecken finns på att huvuddelen av invånarna lämnat staden innan vulkanutbrottet och tagit sina ägodelar med sig. En hel del plundring har också skett redan i antik tid via grävda tunnlar. Som om inte det vore nog har också jordskalv skadat staden ytterligare liksom allierade bombangrepp under andra världskriget när man trodde att det fanns tyska ammunitionsförråd runt Forum. Flera byggnader är således återuppbyggda och ibland ganska hårt restaurerade i modern tid.
Boken börjar med Pompejis ”förhistoria” under den samnitiska tiden när oskiska var stadens språk; skildringen övergår sen till tiden strax före år 79; gutulivet, byggnader och boende, väggmålerier och graffiti, yrken och stadens styrelse; mat, vin, sex och bad, förströelser, spel och religion och gudar. Det finns en del bra färgplanscher, kartor och teckningar och många – tyvärr mindre bra återgivna – svartvita foton. Ett kort kapitel med råd till besökaren ingår också.
Jag har inte besökt Pompeji, men har börjat läsa på om staden och blir mer fascinerad ju mer jag får veta. Mary Beards bok är en utmärkt introduktion, den är utförlig och väl uppdaterad, väl värd att översättas till svenska.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, antiken, Mary Beard, Pompeji, arkeologi, historia
Pingback: Hans Furuhagen: Pompeji. Bakom ruinerna. « Börjes konstblogg
Pingback: Pompeji « Börjes konstblogg
Pingback: Mary Beard | Börjes konstblogg