Kommentarer till Lundberg & Rådlund: Figurationer

Av: Inga M

Inga M — Sun, 16 Aug 2009 07:44:01 +0000

1:a september blir det ett seminarium på Edsviks konsthall. Både förespråkare för klassisk konst och filosofisk konst (för att använda def. från texten ovan) är inbjudna. Så det kan bli hett antar jag. Hoppas att någon spelar in den och lägger ut på You Tube! Jag och många med mig som inte kan åka dit och lyssna vill ju gärna få chansen att höra den. Om jag har tur så åker Du dit och lyssnar och skriver om det på bloggen sen! 🙂

Jag skriver om detta på min blogg också. Antagligen känner Du till seminariet, men jag ville bara nämna det och göra lite ”reklam” för det bland Dina läsare.

(Just den aktuella helgen har vi sonens japanska svärföräldrar på besök, annars hade det nog blivit ett stockholmsbesök för min del!)

Av: Börje

Börje — Wed, 12 Aug 2009 08:44:37 +0000

Aje Björkman och Inga M: Tack! Det finns faktiskt två skolor i Sverige som bedriver traditionell måleriundervisning. Utöver Florence Academy of Art i Mölndal finns Atelier Stockholm. Ingen av skolorna ingår dock i högskolesystemet och får väl sannolikt inga statsbidrag heller. Elevintresse finns ju uppenbarligen ändå, så kanske är de början på en tvådelning av den etablerade konstutbildningen i en "filosofisk" och en "klassisk" del så som Christopher Rådlund förespråkar. Om så skulle ske måste ju resurser, dvs pengar flyttas över från nuvarande konsthögskoleutbildningar till den klassiska delen och det skulle väl antagligen få konstetablissemanget att gå i taket.

Av: Börje

Börje — Tue, 11 Aug 2009 18:41:53 +0000

AB:
Att ge ett bra svar på din fråga överstiger nog min kompetens men jag kan ju försöka ändå.

Naturligtvis kan en samtida figurativ konst förmedla idéer likaväl som den klassiska konsten var full av symbolik och idéer, ofta av religiös eller heroisk natur. Den konst som ställs ut på utställningen ”Figurationer” och den som berörs i boken är ganska spretig till uttrycket, men de bilder som mest efterliknar klassiskt måleri skulle jag generellt uppfatta som protestmåleri, de signalerar för mig genom det klassiska utförandet en vantrivsel i samtidskulturen.

Hur konst som ”är full av känslor men tom på ideer” ska värderas är nog en fråga om smak och den förändras som bekant över tid och individ. Som en slags parallell skulle jag vilja citera konstnären Sture Collin: ”…på 60-talet och långt in på 90-talet gällde: Det spelar ingen roll vad du gör, huvudsaken är hur du gör det. Nuförtiden i den s k samtidskonsten är det precis tvärtom. Vad du gör är viktigare än hur du gör.” En stor del av modernismen fram till 1990-talet var precis du skriver ”konst fullt med idéer kring konst” där utförandet och inte innehållet var det som räknades (ex opkonst, konkretism osv).

I dag är det således uteslutande idéerna som gäller och då blir konstverk i klassisk teknik som är tekniskt avancerade eller utstrålar känsla eller skönhet antagligen automatiskt suspekta i en samtidskritikers ögon. Konst idag ska handla om socialkritik, feminism, migrationsfrågor, miljö och liknande för att tas på allvar av kritikerna. Detta är i mitt tycke mest dagssländefrågor, angelägna idag kanske, men de konstnärer som envisas med att föra fram sådana idéer i sin konst lär väl sällan göra bestående avtryck i konsthistorien.

Personligen skulle jag gärna se konst som behandlar de stora generella mänskliga frågorna: livet, kärleken, döden, universums mysterier osv och då blir det väl ofta både allvarligt och känslomässigt och därmed alltså opassande för samtidskonsten.

Att båda typerna av konst – den idéburna och den klassiskt figurativa – inte verkar kunna existera samtidigt och bedömas på sina egna meriter är ett fattigdomsbevis tycker jag.

Av: AB

AB — Tue, 11 Aug 2009 00:17:16 +0000

hej, har en fråga, kan inget om konst men undrar.
jag gilade hur du skrev att ”idéer som inte talar direkt till känslan ska inte förmedlas via konst” det öppnade mitt sinne. Men, förmedlar denna samtida figurationskonst några idéer? Kan konst vara fullt av känslor men tomt på idéer? Är det ’sämre’ konst då rent konstkritikmässigt än vice versa?
eller vice versa kanske inte ens är konst. alltså konst fullt med idéer kring konst men tomt på känslor. jag vet inte.

Av: Inga M

Inga M — Sat, 01 Aug 2009 05:15:58 +0000

Jag läser föregående kommentar och kan bara hålla med. Din blogg är en av mina absoluta favoriter, alltid klok och välformulerad och Du håller Dig till ämnet. Du har skapat en bra konstblogg, både med Dina egna upplevelser av konst och Dina tankar om konstvärlden som sådan. Jag länkar hit rätt ofta.

Egentligen var jag bara inne här för att uttrycka min glädje över att få veta att det finns åtminstone en utbildning i klassisk bildkonst i Sverige; en filial till Florence Academy of Art och den ligger i Mölndal. Jag fick en kommentar på min blogg av Andreas Birath som är verksam där och jag länkar på min blogg till hans hemsida.

Det finns alltså hopp om ett konstliv bredvid den rådande Hafs- och slafskonsten. (Ok jag uttrycker mig vulgärt, men jag vet inte hur man ska beteckna eländet. Man sysslar ju med konstnärliga uttryck som inte kräver kunskap i hantverket utan som kan framställas snabbt och man geggar gärna med människo- och djurdelar!)

Nästa vecka kommer jag att kunna besöka Edsviken i Sollentuna! Det ska bli spännande nu när jag läst så mycket om den.

Av: Aje Björkman

Aje Björkman — Thu, 30 Jul 2009 23:52:46 +0000

Väldigt läsvärda inlägg överhuvudtaget. Ditt senaste inlägg ”Lundberg & Rådlund: Figurationer” är fylld av läsvärda kommentarer om och kring konst i allmänhet(musik) och ”bildkonst” i synnerhet. Jag fångades framförallt- ett uttryck, fångades, som för övrigt alltid förefallit mig vara förfelat som beskriving av ett tillfälligt fokuserat välbehag- av det väldigt stillsamma utlåtandet som följer nedan, efter paragrafbrytningen. Det kändes väldigt betryggande och förfriskande. Jag skulle gissa att det inte enbart beror på tankeinnehållet -närmre bestämt åsikt, eller uppfattningm vilken jag sympatiserar med- som kommuniceras, utan sättet du gör det på. Stilistiskt återhållsamt, och därmed djupt bitande, djupt bitande på dem där bitande fyller en funktion.

”Ernst Billgrens konst som också berörs i boken är nog ett typexempel. Jag ser gärna hans bilder eftersom han är en duktig målare men försöker se förbi ironin och koncentrera mig på måleriet. Det eventuella idéinnehållet är mig tämligen likgiltigt. Alltså gör jag totalt fel, ser estetik där man ska se idéer. Men de ironiska institutionalisterna får ursäkta, de idéer som inte talar direkt till känslan ska inte förmedlas via konst, i varje fall inte till mig. Jag begriper inte varför man vill vara konstnär med sådana förutsättningar, när det borde vara enklare att nå fram med sitt budskap genom att författa filosofiska essäer eller skriva insändare.”

Fenomenet bloggvärlden är i stort behov av stilister, och inte bara det, utan även substans. Dessa två egenskaper i kombination ger inte bara underhållning utan även värde. Därmed sagt att du med din blogg förefaller ha gjort bloggvärlden en aning mer värdig, och det tackar jag för. Kommer att återkomma för flera läsvärda och tänkvärda inlägg.

Mvh/

Aje

Av: Inga M

Inga M — Wed, 29 Jul 2009 06:35:19 +0000

Oj vilken debatt som har blossat upp efter Eva Ströms artikel i Sydsvenska Dagbladet! Jag antar att Du har läst. Jag länkar till några debattörer på min blogg, även hit. Igen!

Av: Minerva

Minerva — Tue, 21 Jul 2009 09:05:36 +0000

Ingen har väl kommit på tanken att ge sig ut som Bambi på hal is och kalla det konståkning. Däremot skulle många kalla det performance-konst.

Ordet konst är besläktat med ”kunna”. Om inte konst är förknippat med hantverk/skicklighet får det kallas något annat, till exempel debattinlägg eller demonstration. Det kan vara viktigt och angeläget ändå, men det är inte konst.

Av: Christopher Rådlund

Christopher Rådlund — Tue, 21 Jul 2009 00:00:21 +0000

Hej Börje

Att jämföra musik-konstnärernas vilkår med bild-konstnärernas har länge intresserat mig.
Musikvärlden har olika scener för publik med olika smak och intresse. Dessutom uppvisar media musikkritiker specialiserade på de mest dominerande riktningarna: pop, rock, metal, hip-hop, blues/jazz, klassiskt/opera etc. I flera stilriktningar kan studeras vid de offentligt finansierade musikutbildningarna. Schangerinsikt och musikaliskt ”hantverk” står i fokus. Eftersom behärskandet av instrumentet och traditionen helt självklart betraktas frigörande.

Hur ligger det till i bildkonstvärlden? Råder en fullständigt demokratiskt pluralism inom samtidens dominerande konstinstutioner? Har en ung skulpturbegåvning idag goda möjligheter för att utvecklas till en duktig realistisk-figurativ skulptör på konsthögskolenivå? (Han eller hon kommer säkerligen inte in på en svensk konsthögskola. Skolorna erbjuder heller inte det nödvändiga pedagogiska fundamentet.)

Är naturligtvis medveten om att det inte alltid är så lätt att jämföra olika konst- och kultur-fält med varandra. Många betraktanden av kontexter och organisationsmodeller kan dock bidra med intressanta perspektiv.

I förhållande till det figurativa bildskapandets position inom samtidskonsten blir det relevant.
Den figurativa bildkonsten förtjänar egna utbildningar, stipendier, konsthallar osv. finansierat av det offentliga. Att argumentera mot detta blir ungefär som att vara motståndare av särskilda linjer för jazz och folkmusik på musikhögskolorna. (-För att citera mig själv från tidigare i debatten.)

Högaktningsfullt – Christopher

Av: Börje

Börje — Mon, 20 Jul 2009 08:29:10 +0000

Inga:
Såklart du får länka.

Tror jag såg den första bilden av Odd Nerdrum i någon utställningsannons i en konsttidning i början av 1990-talet, men minns att jag studsade till fast det bara var en liten bild i en annons. Här har hänt något tänkte jag då.

Nu blir det sommarlov här på bloggen några veckor.

Trevlig sommar!

Av: Börje

Börje — Mon, 20 Jul 2009 08:21:56 +0000

Lars Anders: Arkitekturen ja. Vi borde ha ett och annat Hundertwasserhus i de svenska städerna, det skulle ge lite perspektiv. Bara som en påminnelse om att man inte måste lägga ritningarna i kopiatorn och bygga allt likadant.

Av: Inga M

Inga M — Mon, 20 Jul 2009 08:08:46 +0000

Himla bra och genomtänkt skrivet! Jag länkar om det är ok? Den etablerade konsten idag verkar absolut inom snäva ramar även om straffet inte längre är döden eller deportation för den som dristar sig till att gå utanför ramarna. Och att gå utanför ramarna är ju märkligt nog att ta upp trådar till tidigare konstepokers figuartiva konst och vackra konst. Dina paralleller med musikens värld är mycket tänkvärda. Där har man sluppit ifrån de här begränsningarna i skapandet och många olika stilar kan existera / utvecklas parallellt utan att bli nedgjorda av det senaste på området.

Jag kan ju fortfarande minnas mitt första möte med Odd Nerdrum, det var en kick i magen att se hans bilder. Det var på Sollentunamässan för ett antal år sedan.