Allan Klynne: ”Kleopatra : liv och legend” Prisma 2009. ISBN: 9151849771 |
Det är verkligen svårt att lägga ifrån sig Allan Klynnes ”Kleopatra : liv och legend” när man väl börjat läsa. Åskådligt och medryckande och med en klar vilja att komma sanningen nära beskriver Klynne med imponerande kunnighet och fascinerande detaljrikedom livet, människorna och politiken runt den egyptiska drottningen omkring första århundradet före vår tideräknings början. För myterna om Kleopatra som från början har sin grund i Octavianus (senare kejsar Augustus) intensiva och framgångsrika propagandamaskin på 30-talet fvt har varit livskraftiga ända in i vår tid. Tänk bara på Elisabet Taylors filmtolkning från 1963, Lynsdey Marshal från TV-serien Rome 2005 eller Conn Igguldens kreativa historieskrivning i serien ”Kejsaren”.
Klynnes bok ger en betydligt mer nyanserad bild. Kleopatra hade förvisso utomäktenskapliga barn med både Julius Caesar och Marcus Antonius som båda var gifta på annat håll, men skälet till förbindelserna förefaller främst politiska, hon ville bevara sin tron, sitt rike och sitt och sina barns liv och med det målet för ögonen var relationerna med två av Roms mäktigaste män ett nödvändigt medel. Med den tredje romerske makthavaren gick det sämre. Octavianus blev segrare i inbördeskriget mellan det västliga Rom och det östliga Alexandria och både Antonius och Kleopatra valde självmordet.
Förmågan att sy ihop en berättelse och en sammanhängande bild där många fakta saknas är imponerande. Klynnes mission är uppenbarligen att slå hål på de utbredda myterna om Kleopatra och det lyckas han enligt min uppfattning väl med. Riktigt nära drottningens person kommer vi dock inte, källmaterialet är för bristfälligt och det som finns bevarat baseras till stor del på Octavianus propagandabild av ”hordrottningen”. Men Klynne benar systematiskt och trovärdigt ut det som är sannolikt och skiljer det från det osannolika.
Bokens sista kapitel går i detalj igenom kleopatramyternas historia, hur synen på henne varierat över tiden från antiken fram till våra dagar. Inte minst intressant är den konsthistoriska genomgången där få eller inga verk finns som ger en någorlunda rimlig bild av henne. ”Den initiativrika och företagssamma Kleopatra har därmed censurerats bort ur historien” skriver Klynne. Han fortsätter: ”Aldrig får vi se henne i språng genom öknen på en dromedar, eller på ett vindpinat däck, när hon leder sin krigsflotta i strid; hon håller aldrig tal inför sina soldater, jagar inte lejon tillsammans med Marcus Antonius, basar inte över materialinsamlingar inför fälttågen i öster, hon organiserar överhuvudtaget inte någonting.” Sådana bilder vore minst lika adekvata som de otaliga bilder som gjorts av en halvnaken Kleopatra utsträckt på en schäslong. Inte heller avbildas hon någonsin i samtal med lärda filosofer i Museion, eller som omtänksam mor.
Av boken framgår också Kleopatras roll i ett av historiens mest dramatiska skeden. Om hon tillsammans med Antonius lyckats skapa ”ett imperium från Atlanten till Indus” hade världen antagligen sett annorlunda ut idag. Kanske mindre romerskt västerländsk, mer orientaliskt österländsk?
Några av bokens huvudpersoner
Kleopatra VII (69-30 fvt) |
Marcus Antonius (83-30 fvt) |
Gaius Julius Caesar (100-44 fvt) |
Ocatvianus/Augustus (63 fvt-14 vt) |
Recension i DN, SvD, Tidningen Kulturen, Bohuslänningen Kommentar av Latinbloggen Prisma: Intervju med Allan Klynne
Läs även andra bloggares åsikter om antiken, historia, böcker, Allan Klynne, Kleopatra VII, Marus Antonius, Julius Caesar, Octavianus, Egypten
Jag sträckläste boken mycket tack vare Klynnes litterära språk. Det var en fröjd att läsa.
Minerva: Håller med om språket. Någon recensent utnämner Klynne till nästa stora historieskribent och visst håller man med om det också.
Tack för tips Börje! För mig som har så dålig koll själv på historisk litteratur med kvalitet så är det ovärderligt att få veta vad som egentligen är läsvärt. Jag ska naurligtvis införskaffa den här boken och den får bli en del av min sommarläsninge, om inte i hängmattan så ute i skuggan på altanen i alla fall.
Pingback: Lindsay Powell: ”Marcus Agrippa. Rigth-Hand Man of Caesar Augustus” | Börjes konstblogg