Harald Lyht: ”Tabula Rasa” 2006
Fantasi, rytm, meditativ elegans är ord som kommer för mig när jag ser Harald Lyths abstrakta måleri på Thielska galleriet. Det är svårt att hitta något föreställande i dessa bilder – ändå så tilltalande personliga. ”Svävande” skriver Ulf Linde i galleriets informationsblad – ”svindlande avgrund för projiceringar av individuella minnesbilder och stämningar” skriver Johanna Persman i SvD. Tekniken ser ut som utspädd ljus akryl löst utsmetad på en botten i annan färg och så ovanpå snabbt utpenslade tecken som intuitiva figurslingor. Färgerna är precist avstämda så som jag föreställer mig att de kan bli efter lång erfarenhet.
 Harald Lyht: ”Landing” 1998 |
 Harald Lyht: ”Interiör II” 1976 |
 Harald Lyht: ”Grå målning” 1972 |
 Harald Lyht: ”I det bruna” 1972 |
De mer rätlinjigt rumsliga abstraktionerna är helt annorlunda men innehåller samma rytm, samma känsliga färgval. ”Typiskt 70-talsmåleri” säger min följeslagare och så är det kanske, plus ett litet drag av surrealism. I varje fall blir jag lika upplivad av båda sorternas bilder. Dom skulle utan vidare få hänga ovanför min vardagsrumssoffa – högsta betyg alltså!
Andra bloggar om: konst, måleri, utställningar, Harald Lyth, Thielska galleriet
