Första gången jag stötte ihop med Meta Isaeus-Berlins konst var på bostadsmässan B01 i Malmö där ett badrum hade besynnerligt felvänd VVS-funktion – vatten forsade ohämmat ur badkar, tvättställ och toa. Kanske profetiskt på just den platsen med tanke på de fuktskador som uppstod i bostadsområdet. Men verket inbjöd inte till några speciella konstnärliga associationer.
På liknande sätt uppfattar jag det vattendränkta vardagsrummet i Liljevalchs stora hall. Det ger mig inga kopplingar åt något särskilt håll. Lite blött, lite fel, lite kul, inget mer.
Utställningen ”Fickla vrårna” lär handla om minnen och drömmar. Matsalen med det dämpade röda ljuset och hjärtrytm från klädskåpet är mer talande och stämningsfull och passar på så sätt väl in i temat. Liksom de florstunna svävande möblemangen. Drömlikt!
”Återblickens transparance” 2004 © Meta Iseus-Berlin
Inför måleriet som utgör utställningens huvuddel finner jag mig själv vilja räta ut konturer, släta till ytor. Jag får skärpa mig, det är så här man målar idag, lite skissartat, ofärdigt. Måleret är bra, till och med den rinniga färgen får bilderna att leva.
Är det kanske Dick Bengtsons ande som svävar även över Metas måleri liksom över flera nutida målare? Eller är det det temporära i den nutida konsten, medvetenheten om att ”mästerverk” inte ska skapas idag, man målar inte för evigheten, det räcker om bilderna blir goda skisser?
Recension på omkonst
Recension på Konsten.net
