Förr i tiden, innan Konstfacks flyttning till Telefonplan, kunde man få en kick av att gå på den årliga elevutställningen. Den utställning med 16 bidragande ”Kandidater” (?) som nu visas på Skulpturens hus i Vinterviken är verkligen en mager ersättning.
– Besvärande mycket video. Inget är så sömnframkallande som videokonst på 14-tumsskärm där absolut ingenting händer.
– En del obegripliga assemblage/installationer, som i varje fall inte tilltalar min smak. Konceptkonst är för luddigt, för intellektuellt. Man får hoppas att den sortens konst ändå fyller någon funktion – vad vet jag, kanske räddar den världen? Men jag tycker konst ska tala till känslan.
– Några kul bidrag finns dock, t ex Henrik Stenbergs ”Fiktiv karta” där Skåne och Danmark inte är sig riktigt lika. Eller Dan Spegels imaginära tropiska ö, befolkad med ett antal ”arketypiska” dockfigurer. Lekfullt!
– Ragnar Persson visar teckningar, det enligt mitt tycke bästa bidraget av de sexton. ”Mitt kandidatarbete handlar om hur jag tänker och ser på saker, men ofta tänker jag inte alls” – Låter som ett utmärkt motto för en konstnär!
