Monica Lundholm, Uppsala, född i Stockholm 1940, har avlidit efter en tids sjukdom. Hennes närmaste är dottern Maria, sonen David, Jonathan, son till Maria, systern Åsa och Börje.
Monica Lundholm tog studenten i Stockholm. Hon blev fil lic i zoofysiologi vid Stockholms universitet 1967 och disputerade 1981 i omgivningshygien vid Göteborgs universitet. I Göteborg innehade hon tjänst som sjukhusbiolog vid den sjukhushygieniska avdelningen vid Sahlgrenska sjukhuset. 1979 flyttade hon till Uppsala och blev förste mikrobiolog vid Akademiska sjukhusets avdelning för klinisk mikrobiologi. Hon blev docent i bakteriologi vid Uppsala universitet 1988. Hennes tjänst placerades så småningom vid laboratoriets enhet för vårdhygien.
Monica Lundholm var en skicklig bakteriologisk diagnostiker. |
Hennes snabba associationer, fantasifullhet och intresse för bakterier, som inte traditionellt betraktas som infektions-framkallande men kan vålla problem i speciella situationer, var en stor tillgång för laboratoriet. Inom vårdhygienen engagerade hon sig särskilt i legionella problematiken och i kvalitetssäkring av dialysvatten.
Monica Lundholm var också konstnär med utbildning från Gerlesborgsskolan. Hon var medlem i Nordiska akvarellsällskapet och i Eldskulpturförbundet. 1999 blev hon tillsammans med Linda Mörner-Fröjd tvåa i nordiska mästerskapet i eldskulptur. Under senare år ägnade hon sig främst åt etsningar i glas och sten och hade inrett en egen verkstad i sitt garage.
Monica Lundholm var en kunnig ornitolog och fåglar var ett ofta förekommande motiv i hennes konst. |
Vi, hennes arbetskamrater, älskade hennes fågelporträtt där varje individ var en personlighet. Det var också en upplevelse att besöka hennes trädgård där hon förmått exotiska växter att trotsa den uppländska leran.
För Monica Lundholm med sin intensiva läggning och stora naturintresse var bästa sättet att koppla av skridskoåkning på vintriga sjöar och kanotfärder när isen smält. Hon delade gärna med sig av sina erfarenheter och var aktiv i friluftsfrämjandet som ledare för utflykter på sjöar och skärgårdsfjärdar.
Vi frågade oss ofta hur Monica kunde hinna med så mycket utan att verka jäktad. Hon rörde sig snabbt och lätt i laboratoriets korridorer men hade alltid tid att svara på frågor. |
Hon tog med oss amatörer på fågelskådning och svarade med oändligt tålamod på allehanda trädgårdsodlarfrågor. Kanske var hemligheten att hon hade förmågan att leva i stunden och helhjärtat ägna sig åt det hon just höll på med. Det gjorde också att hon var en god lyssnerska.
Det blir ett stort tomrum efter en person som varit så intensivt närvarande i livet, men alla har vi lärt något av Monica och hon har för alltid en plats i våra hjärtan.
Anna Hambraeus
Angela Lagerqvist-Widh
Ulla Zettersten
Uppsala Maj 2002
|