Anja Notinis utställning på Waldemarsudde heter ”Rum med gravitation”. Och inte utan skäl, för visst finns gravitationen i utställningalokalerna men temat tilldrar sig till stor del i tyngdlöshet.
Namnet Anja Notini förefaller lite vagt bekant, men jag har aldrig sett någon utställning med henne tidigare. Hennes CV finns dock med på utställningen och då klarnar historiken något.
Anja Notini: ”Man får med åren något att berätta” |
Måleriet är kraftfullt, laddat med oförskräckt färg, men också uttrycktsfullt, det vill säga något.
En stor del av utställningens måleri handlar om Aniara, Harry Martinssons rymdepos som tydligen är på tapeten just nu i olika sammanhang. Inspirationen verkar dock inte vara rätlinjig. Anja Notini säger så här: ”Ibland låter jag mig bara sjunka ner i de underbara sångerna och letar fram målningar som jag tycker hör ihop med texterna. Andra gånger får de färdiga målningarna leda mig till sångtexterna.”
Jag läste Aniara för många år sen när jag var i science-fictionåldern och blev djupt tagen av berättelsen. Tror jag så småningom såg operauppsättningen på TV också, men Karl-Birger Blomdahls disharmoniska tolvtonsmusik förstörde tyvärr mycket av upplevelsen.
“Skönt att man få glömma. Skönt att bara korta stunder få sitt minne serverat” (Aniara)
Målningarna har titlar från korta citat ut Harry Martinssons text.
Många bilder är inspirerade av Harry Martinssons Aniara |
Det som på mig imponerade mest på utställningen var trots allt den fantastiskt fina keramiken. Jag gillar framför allt bladmotiven i relief som är så tydligt markerad med en annan ytstruktur än bakgrunden, vilket får dem att framträda. Växtmotivet har också en väl avvägd rytm.
Andra bloggar om konst, utställningar, Waldemarsudde, Anja Notini, måleri, keramik, Aniara