Visst har man kunnat ana en förändring i det politiska landskapet en längre tid, särskilt internationellt. Men så strömmar det inom nån vecka in en rad artiklar som handlar om samma sak: hur den politiska höger-vänsterskalan minskar i betydelse för att ersättas av något som ännu inte fått ett namn men som handlar om det öppna kontra det slutna samhället där opinionen skär rätt igenom den tidigare grupperingen vänster kontra höger och som enligt flera skribenter nu tydligen håller på att ersätta den.
Per Altenberg (1) beskriver det så här:
På den ena sidan i denna centrala politiska konflikt står de som hävdar att människor är individer och att deras essens påverkas av samhället de lever i. Med den synen är integration och personlig utveckling inte bara möjlig utan pågår ständigt runt omkring oss. ”Fråga inte varifrån du kommer, utan vart du är på väg” är deras typiska budskap. På den andra sidan står de som delar in världen i kollektiv och som menar att människors etniska, kulturella och religiösa bakgrund präglar dem på ett sätt som inte går att undfly. Detta är ingen ny politisk konfliktdimension. Karl Popper beskriver den som den röda tråden i mer än två årtusenden av filosofisk dragkamp mellan »det öppna samhället och dess fiender«. Med en sådan tidsaxel är vänster-höger-konflikten, med rötter i den franska och industriella revolutionen, purung.
Bloggen Civilisation (2) delar Altenbergs analys men har invändningar mot hans slutsats:
Altenbergs idé om att ”prioritera” striden tror jag är dömd att misslyckas som strategi eftersom den inte innehåller någon konkret politisk substans. Mitt alternativ är att granska de problem som samhällskontraktet har idag. På vilket sätt sviks människors förhoppningar? Vilka reformer bör vi arbeta fram? Har det ställts ut alltför vidlyftiga garantier? Det enda hållbara sättet att återställa förtroendet för samhällskontraktet är att se till att det hålls.
The Economist (3) tar i en ledare upp samma tema med den nya politiska indelningen:
Donald Trump, the Republican nominee, summed up one side of this divide with his usual pithiness. “Americanism, not globalism, will be our credo,” he declared. His anti-trade tirades were echoed by the Bernie Sanders wing of the Democratic Party.
Economist konstaterar att utvecklingen i USA och Europa är likartad. I EU tar allt fler högerextrema partier plats i regeringarna och Brexit är en del i samma isolationistiska, bakåtsträvande trend. En värld av murbyggande kommer att bli både fattigare och farligare.
Thomas L. Friedman i The New York Times (4) menar att det kommande valet i USA egentligen inte gäller ett val mellan Republikaner och Demokrater utan det handlar om “Wall People” and “Web People” alltså ungefär murbyggare mot nätverkare.
Wall People’s desire to stop change may be unrealistic, but, in fairness, it’s not just about race and class. It is also about a yearning for community — about “home” in the deepest sense — a feeling that the things that anchor us in the world and provide meaning are being swept away, and so they are looking for someone to stop that erosion. —-
— Web People instinctively understand that Democrats and Republicans both built their platforms largely in response to the Industrial Revolution, the New Deal and the Cold War, but that today, a 21st-century party needs to build its platform in response to the accelerations in technology, globalization and climate change, which are the forces transforming the workplace, geopolitics and the very planet.
Nu är jag väl inte så säker på att den gamla indelningen höger-vänster kommer att försvinna så lätt. Men visst är det märkligt exempelvis att Donald Trump och Bernie Sanders i USA står på samma sida i frågor som isolationism och handelsstopp. Så den nya indelningen mellan de som förespråkar det slutna respektive det öppna samhället kommer säkert att spela en roll framöver. Men hur länge? Samhällsutvecklingen drivs ju som Friedman konstaterar, i slutändan av vetenskaplig och teknisk utveckling och faktorer som globalisering, klimatförändringar mm som politiken har att rätta in sig efter. Jag har svårt att tro att öppenhet och framsteg kommer att förlora på sikt.
——————————————————-
1) Per Altenberg skriver i Liberal Debatt: ”Dags att inse faktum: Striden står inte mellan höger och vänster”
2) Bloggen Civilisation som ledde mig till Altenbergs artikel kommenterar Altenbergs synpunkter: ”Per Altenberg: Det öppna samhället och liberalernas blinda fläck”
3) Via Civilisation hittar jag också en artikel i The Economist: ”The new political divide. Farewell, left versus right. The contest that matters now is open against closed”
4) Via Clemens Poellingers artikel i SvD ”Plötsligt såg jag inget ont i talet om svenska värderingar” hittar jag till The New York Times där Thomas L. Friedman sriver: ”Web People vs. Wall People”
Andra bloggar om politik, ideologier, världsordningen, höger-vänster
