Göran Schildt: ”Människor och gudar. Om jagupplevelsens förvandlingar”

Denna essäsamling är inte nyutgiven men jag tycker den är tidlös och skriven av en författare som inte bör bli bortglömd.


Göran Schildt: Människor och gudar. Om jagupplevelsens förvandlingar.
Söderströms 2002, 208 s.

Boken innehåller en granskning av ett antal historiska personligheter, deras jaguppfattning och förhållande till gud eller gudarna. Schildt är skeptisk till en alltför stor tillit till det allmänmänskliga när det gäller att förstå människor långt tillbaka i tiden. Människor vi möter i Homeros berättelser är omgivna av en tyrannisk gudavärld helt främmande för nutidsmänniskan. Gudarna har dessutom en betydande frihetsgrad med lättfärdiga kärleksäventyr, familjegräl och hämndlystnad, alltså ett mycket mänskligt beteende. Homeros värld var aristokratisk där de mänskliga makthavarna ansåg sig vara släkt med gudarna, därav deras auktoritet.

Boken fortsätter med kapitelvis behandling av jaguppfattning och individualitet hos Sokrates, Plutarchos, Lucretsius, Augustinus, Dante, Bienvenuto Cellini, Montaigne, Tournefort, Rousseau och Goethe.

Lite svårt disponerad men vid sammanfattningen på slutet klarnar det med Göran Schildts tes om att föreställningen om individualiteten och den fria viljan utvecklats från människans önskan att bli som gudarna, vår strävan att tillägna oss gudalika egenskaper. Människan idag är sin egen gud – en skrämmande belägenhet enligt författaren.

Finns på biblioteket eller kanske på Bokbörsen

Andra bloggar om , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i antiken, böcker. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ fem = fjorton