Göran Hägg: ”Medici – Magnifika miljardärer och mördande mecenater i Renässanens Florens”

Den här boken är framför allt en släktkrönika över familjen Medici med hemort i Florens från 1300-talet och 500 år framåt. Släktträdet i slutet av boken upptar en närmast oöverskådlig kaskad av namn. Ändå tror jag att samtliga på något sätt berörs eller kommenteras i boken. Det är en författarprestation bara att kunna hålla reda på alla dessa släktband, ingiften, dödsorsaker, personliga egenskaper, titlar och utnämningar från 1300-tal till 1700-tal. Till detta kommer i texten förstås de mer dramatiska inslagen med konflikter, intriger, mord, krig och affärer.


Göran Hägg: Medici – Magnifika miljardärer och mördande mecenater i Renässanens Florens
Norstedts 2014, 302 s.
ISBN: 9789113059846

Det i mitt tycke mest intressanta, som dock inte är huvudämne för boken, är förstås de kulturella insatserna som Medicis gjorde i form av beställare av byggnader och konstverk under en tid som kom att flöda över av berömda konstnärsnamn som på ett eller annat sätt understöddes av familjen Medici och bidrog till att göra Florens till Europas kulturella huvudstad under renässansen och lång tid framöver. Målare, skulptörer och arkitekter som Ghirlandaio, Botticelli, Filippino Lippi, Michelangelo, Leonardo da Vinci, Pollaiuolu, Guiliano da Sangallo och många fler.

Sandro Botticelli: ”Primavera” [Wikimedia]

Intressant är också Medicifamiljens upprättande av ett internationellt bankväsende. det som gjorde familjen till världens kanske rikaste. Internationell handel hade förstås förekommit sedan länge och varor som t ex ull kunde transporteras från England och andra platser till Italien. Svårare var det att flytta betalningen, kontanter i form av guldmynt, på grund av rånrisken.

Medicis bank hade filialer på flera håll i Italien och Europa, kontor som förestods av medlemmar av släkten. När en engelsk godsägare sålde ull till ett värde motsvarande 50 floriner betalade det mottagande väveriet i Italien 50 floriner till en italiensk bank som skickade en betalorder på 50 floriner till sitt kontor i London eller annorstädes. Det lokala kontoret betalade leverantören, men till en växelkurs som banken tjänade på.

Att ta ränta på lån var förbjudet, det var genom växelkursen banken tjänade sina pengar och de största affärerna gjordes inte med ull utan med påvliga avlatsbrev och försäljning av pastorat och andra kyrkliga tjänster runt om i Europa. Dessutom skulle skatt – peterspenning betalas till påven. Att utlåning inte var attraktivt för bankerna på den tiden berodde inte bara på att man av religiösa skäl hindrades att ta ränta på utlånade pengar, det var dessutom en synnerligen riskfylld verksamhet eftersom de flesta stora låntagare var furstar som behövde pengar till krig. Om Kriget förlorades kunde fursten inte betala. Om kriget vanns struntade fursten ofta i att betala. Att utlåning ändå kunde förekomma berodde på att banken av olika skäl var tvingad.

Göran Hägg skriver på ett sätt som gör att intresset hålls vid liv även i de rätt invecklade turerna mellan olika medlemmar av familjen Medici med samma namn plus alla påvar och motpåvar. Några huvudfigurer behandlas mer utförligt som Lorenzo ”Magnifico” eller den beryktade munken Savonarola som i Häggs version får en viss upprättelse – han var inte fullt så hemsk, dessutom var han kulturvän.


Lorenzo il magnifico (1469-1492) [Wikimedia]

Girolamo Savonarola (1452-1498) [Wikimedia]

Storhertigen Cosimo III av Toscana (1670-1723) [Wikimedia]

Ett stöd för minnet kan också vara författarens ibland kraftfulla benämningar på olika personer som Baldassare Cossa, dvs Johannes XXIII som blir ”sjörövarpåven” eller ”mördarpåven” Sixtus IV som givit namn till Sixtinska kapellet och en senare Medici som Cosimo III – ”det åldrade, utlevade fläskberget”.

Göran Hägg gick bort nyligen bara 68 år gammal. Jag kommer att sakna hans böcker. Och trots att jag inte alltid håller med honom kommer det också bli ett tomrum efter honom som livfull debattör.

Några av Göran Häggs böcker som rekommenderas:

Välfärdsåren. Svensk historia 1945-1986
Påvarna. Två tusen år av makt och helighet
Italien: Ett alldeles särskilt land. 150 år i Italien
D’Annunzio. Dekadent diktare, krigare och diktator
Mussolini. En studie i makt
1001 böcker du måste läsa innan du dör

Andra bloggar om , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i böcker, historia - samhälle. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ sex = nio