Visst har jag som alla andra med spänning följt danska TV-serier som Borgen, Brottet och svenska som Millenium och Wallander. Och visst har jag hört att svenska deckare säljer bra utomlands, men gårdagens dokumentär om det skandinaviska exportundret inom tv-drama: Nordic noir, blev ändå en överraskning. Remakes av Brottet, Bron, Wallander, Millenium produceras tydligen för fullt i USA och Storbritannien och är på gång i flera länder. Publikintresset är häpnadsväckande att döma av dokumentären, många vill till och med se originalversionerna med textremsa för att höra de fascinerande skandinaviska språken!
Vad beror det stora intresset på? Hög kvalitet förstås, bra skådespeleri, nya miljöer för många tittare, men det som nämns oftast verkar ändå vara koncentrationen på karaktärerna och det långsamma tempot som nog är ovant för många utländska tittare. Slow TV?
Mest rörande i skandinavientrenden tycker jag ändå är den amerikanska serien Vikings vars säsong nr 2 går på TV4 just nu. Visst liknar väl den fantasifulla produktionen ibland mer Game of Thrones än skandinavisk vikingatid, men ändå är det ganska rart med dessa skandinaviska namn och orter och påminnelser om fornnordiska sagor. Och nog ser aktörerna ganska nordiska ut, jag tror en svensk aktris spelade trälinna i ett avsnitt nyligen, ingen amerikan skulle uttala ”Uppsala” på det sättet. Fast en del av frisyrerna får mig att tänka mer på söderhipsters än på skäggiga vikingar. Gustav Skarsgård som den pregnanta karaktären Floke förstärker den skandinaviska förankringen.
Andra bloggar om tv-serier, skandinavisk tv, remakes, deckare, Nordic noir, Vikings
Pingback: Vikingaliv på Djurgården | Börjes konstblogg