John Williams: Augustus
Vintage Books 2003, 317 s.
ISBN: 9780099445081
Nyligen utgavs Stoner av den sorgligt bortglömde amerikanske författaren John Williams i svensk översättning, den hittills enda på svenska. Den boken fick ganska mycket uppmärksamhet, författaren har tydligen bara utkommit med 4 romaner, den första 1949. Det jag fick ögonen på i sammanhanget var dock inte Stoner, utan den sista romanen i Williams produktion: Augustus – A Novel från 1972.
Boken handlar om Octavianus, sedermera kejsar Augustus från det att han som 19-åring får veta att Julius Caesar i sitt testamente adopterat honom som sin son och gjort honom till arvtagare till romarriket år 44 fvt, Boken följer Octavianus/Augustus och personerna i hans omgivning fram till hans död år 14. Det anmärkningsvärda med boken är att den i sin helhet består av fiktiva brev, memoarer och offentliga handlingar och ändå lyckas ge en så livfull bild av Octavianus och de minst sagt dramatiska världshändelserna under denna tid.
Det historiska källmaterialet är vad jag förstår egentligen alldeles för begränsat för att ge en särskilt inträngande bild av Augustus. Hans personlighet kan därför variera avsevärt i olika skildringar av honom. De som sett HBO tv-serie Rome får i andra säsongen en ganska mörk bild av Octavianus. Williams version är helt annorlunda, här är det den blyge, inåtvände och fysiskt bräcklige Octavianus som av omständigheterna tvingas att ta svåra beslut som egentligen går mot hans natur och så småningom gör honom alltmer uppgiven.
En viktig roll spelar Augustus dotter Julia som han tvingas förvisa till avskilda delar av landet för att rädda hennes liv. Alla yngre manliga släktingar som skulle accepteras som arvtagare efter Augustus dör i förtid, men i Williams version är det inte Augustus hustru Livia som tar livet av dem, som hos Robert Graves. Livia vill förvisso föra fram sin son i ett tidigare äktenskap Tiberius som arvinge, men Augustus är stark motståndare till det, fast han får förstås ge med sig till slut, det finns ingen annan kandidat kvar i livet.
Handlingen följer såvitt jag förstår de belagda historiska skeendena ganska väl. Men som författare har Williams utnyttjat möjligheten att fylla i luckorna med sin egen tolkning. Och den är inte osannolik.
Augustus som är Williams mest framgångsrika roman är en bladvändare. Kanske underlättar det läsningen om man har en aning om romarrikets organisation och historia under Augustus – eller förresten kanske inte, för då jämför man bara med den officiella historieskrivningen och finner att Williams ändå avviker på få punkter. Augustus är väl värd att översättas till svenska.
Nu finns boken även på svenska:
John Williams: Augustus
Natur & Kultur, 2017, 398 s.
Andra bloggar om böcker, John Williams, Augustus, antiken, romarriket
