Tore Janson: ”Germanerna. Myten historien språken”

Den som brukar besöka Nationalmuseum i Stockholm känner förstås genast igen omslagsbilden till Tore Jansons bok Germanerna, Det är Rembrants målning ”Batavernas trohetsed till Claudius Civiilis” utförd 1661-62.

Bataverna var en germansk folkstam som bosatt sig i trakten av Rhen i nuvarande Nederländerna någon gång fvt. I Tacitus ”Germania” som tillkom omkring 100-talet vt omnämns Bataverna som de främsta i tapperhet av alla germanstammar.

Batavernas uppror mot romarna under ledning av batavernas arvprins Claudius Civiilis år 69-70 vt var till en början framgångsrikt men slogs till slut ner av romarna. Det lainska namnet Claudius Civiilis på en german beror på att han i likhet med den mer berömde Arminius också var officer i romerska armén. Därav hans groteska utseende på Rembrandts målning, han hade förlorat ett öga i striderna.

Men både Claudius och hans folk hade en del orsaker att vara sura på romarna. En stor del av batavernas unga män blev enrollerade som hjälptrupper i romerska armén och största delen av kejsar Augustus germanska livvakt – Germani corpore custodes – bestod av bataver. Den germanska livvakten upplöstes år 68 av kejsar Galba eftersom den svurit trohetsed mot Galbas föregångare Nero och därför ansågs opålitlig. Samtidigt fängslades Claudius Civiilis och Claudius bror avrättades. Stämningen mellan bataviska hjälptrupper och deras moderlegion XIV Gemina försämrades och resulterade i strider vid några tillfällen. Mer om bakgrunden till batavernas uppror på Wikipedia.


Tore Janson: Germanerna. Myten historien språken
Norstedts 2013, 238 s
ISBN13: 9789113032863

Tore Jansons bok är precis som undertiteln antyder indelad i de tre avsnitten myten, historien och språken. Författaren gör vad han kan för att avliva de myter om germanerna som eventuellt ännu cirkulerar. Själva namnet germaner har ett oklart ursprung som romarnas samlingsbenämning för de olika folkstammar som bosatt sig öster om Rhen. Men dessa goter, langobarder, markomanner, cherusker, chatter, kvader, friser, angler, burgunder, franker, bataver och många andra grupper verkade ändå kunna både dela upp sig på olika stamgrenar och förena sig i nya konstellationer ganska obehindrat så man får väl ändå anta att de hade nån form av gemensam kultur.

Enligt Janson kom namnet germaner i bruk under 1400-talet i samband med att man återupptäckt Tacitus skrifter Germania och Annales. Här fann man den samlingsbenämning som tidigare saknats för dem med ett gemensamt språk som befolkat alla småriken som uppstått efter tysk-romerska rikets försvagning och sönderfall. I Annales hittade man också beskrivningen av Arminius och slaget vid Teutoburgerskogen år 9 som också fick stor betydelse för den nya historieskrivningen.

Janson fortsätter sedan berättelsen om hur myten om germanerna använts och utvecklats i Tyskland och hur rasbegreppet under 1800- och 1900-talen kom att blandas in i mytologin. Tacitus beskriver förvisso de personliga egenskaper och sedvanor som han uppfattade karaktäriserade de olika germanstammarna, men varken Tacitus eller romarna i gemen var rasister, begreppet var inte ens uppfunnet. Just det avsnittet tycker jag är lite tröttsamt att läsa idag när det gått inflation i rasismbegreppet. Men kanske är det nödvändigt att tugga om det gång på gång.

Det sista avsnittet i boken, det om språket, tycker jag också är den intressantaste. Ett ursprungligt gemensamt germanskt språk anses ha funnits ca 500 år fvt. De äldsta bevarade längre texterna på ett germanskt språk är från 300-talet vt och är på gotiska. Det fanns redan vid den tiden avsevärda skillnader mellan olika germanska språk och dialekter. Boken fortätter med en rätt fascinerande skildring av forskningsrönen kring de indoeuropeiska språken och kulturen och om runskrift som är särskilt betydelsefull just i Sverige.

Av samme författare har jag tidigare läst Romare och romarinnor och Latin, båda mycket bra. Germanerna är minst lika läsvärd.

Andra bloggar om , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i antiken, böcker, historia - samhälle. Bokmärk permalänken.

1 svar på Tore Janson: ”Germanerna. Myten historien språken”

  1. Inga Magnusson skriver:

    Du har ofta bra tips på böcker med historiskt tema. Jag tackar för ytterligare ett.
    Ett Gott Nytt År!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


fem + = nio