Magnus Utvik: ”Med Stalin som gud – Tre tonår i en kommunistisk sekt”

Varför går man frivilligt med i en sekt? En miljö där allt i ens liv styrs av auktoritet och där lydnaden är obeveklig. Magnus Utvik har skrivit om just det, om sitt eget liv i KPS, Kommunistiska partiet i Sverige under några år på 1980-talet. Partiet har bara ett 50-tal medlemmar men anser sig vara Sveriges enda renläriga marxistisk-leninistiska parti, Stalin är Gud och Albanien himmelriket. Det är oerhört modigt och självutlämnande att skriva en sådan bok. Men Utvik gör det för att han måste, drygt 20 år efter att han lämnat partiet. Och han skriver bra.


Magnus Utvik: ”Med Stalin som gud – Tre tonår i en kommunistisk sekt”
Pocketförlaget 2011, 308 s.
ISBN: 9789186969554

Det är just beskrivningen av det här sektbeteendet som fick mig att vilja läsa boken. Vad är det som får en ung intelligent människa med normala uppväxtförhållanden att ge upp sitt liv, för att tro på något fullständigt orimligt? Att ge tionde till partiet och därtill sälja sina värdefullaste tillhörigheter för att partiet behöver pengar? Att ägna i stort sett all sin tid åt partiarbete och enbart umgås med ett fåtal partikamrater? Att ge upp allt och flytta dit partiet bestämmer? Att ta in information från enbart renläriga källor? Att i åratal gå genom livet med skygglappar för verkligheten?

Utvik försöker verkligen gå till botten med frågorna och ger en del svar. Det kunde lika gärna röra sig om en religiös sekt eller någon annan form av extremism, mönstret går igen. Vad var det då som fick medlemmarna i KPS att offra så mycket för en fullständigt stollig idé?

* Att vara en del av något större än jag själv
* Renheten i ideologin – ett slags religiös känsla som ger livet mening
* Att söka en position. känslan av utvaldhet
* Tron på historiens förutbestämdhet och att vilja vara på den segrande sidan
* Ensamhet

Partiprogrammet i koncentrat såg ut ungefär så här:

* Enpartistat
* Ateismen inskriven i konstitutionen
* Förbud mot spridning av religiös, borgerlig och revisionistisk propaganda
* Förbud mot porr, prostitution och droger
* Sund och begriplig konst på museerna
* Strejkförbud
* Arbetsplikt
* Röstplikt

Många självmotsägande punkter alltså. Varför röstplikt i en enpartistat? Varför strejkförbud i en arbetarstat?

Sund och begriplig konst på museerna? Hmm, var har vi hört det förut? Inte ens jag som är kritisk mot mycket i samtidskonsten vill förbjuda den. Till och med klottervandalen NUG bör få ställa ut sitt skräp. Fast egentligen borde han väl sitta inspärrad för vandalism av offentlig egendom.

Vi som upplevde den tid när bokstavsvänstern florerade som värst känner igen oss i boken. Men jag är lika frågande nu som då till den dragningskraft extremism kan ha på tänkande människor. Hur kan man med berått mod se fram mot massmord på en stor del av landets befolkning? Som om det skulle förvandlas till något helt annat bara för att man kallar det revolution! Hur kan man sluta tänka, hur kan man hänge sig åt detta tunnelseende?

Till slut tar ändå Magnus Utvik del av en del oberoende information. Han läser Robert Conquest redogörelse för Stalins utrensningar vid Moskvarättegångarna på 1930-talet. Han läser också ”Lögnens renässans” av Kenth-Åke Andersson där det bland annat framgick att av 24 medlemmar i bolsjevikernas centralkommitté år 1919 överlevde bara en enda, nämligen Stalin. Övriga avrättades eller dog i några fall av andra orsaker. Uppvaknandet blir svårt för Magnus Utvik.

Andra bloggar om , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


tre + fem =