Konstruktiva utopier?

Feireiss, Lukas; Klanten, Robert (red): Utopia Forever.
Visions of Architecture and Urbanism.
Gestalten 2011, 256 s.
ISBN13: 9783899553352

Jag är nyfiken på om det går att se några tendenser till en mer varierad arkitektur, något som skulle kunna bryta den ganska ensidiga nyfunkisstilen vi har här hemma när det gäller bostadsbyggande samt kontorshusens och de kommersiella byggnadernas släta glasfasader i den sekelgamla international style. Det görs många fina hus i dessa traditionella stilar, bra mycket bättre än rekordårens monsterbyggnader. Men ändå frågar jag mig – är det verkligen så här folk vill bo och arbeta och måste allt se likadant ut? Är det inte dags för något nytt, lite mer variation? Vad jag är ute efter är förstås mest det estetiska uttrycket, ytan, det som skapar stadsmiljön. Ett uttryck som kan leva upp till eller överträffa de områden i sekelskiftesstil eller nyklassicism som är så populära i Stockholm, sådana områden där de flesta människor känner trivsel och någon slags lokal förankring men där få numera har möjlighet att få bo. Visst är det egendomligt att de högst uppskattade bostäderna och miljöerna är hundra år gamla eller mer. Har det enbart med husens läge att göra? Jag tror inte det.

Kanske kan man i en bok om utopisk arkitektur och stadsbyggnad se några tendenser tänkte jag när jag fick Utopia Forever i mina händer. Boken handlar om visionär arkitektur, stadsbyggnad och konst. Och visst finns det ett läckert, spektakulärt bildmaterial, men egentligen handlar det mest om idéer och hur ny teknik kan användas för att lösa problem. Den innehåller något hundratal redovisningar av mer eller mindre utopiska projekt skapade av arkitekter runt om i världen samt några essäer. Hur pass relevant detta är för fackmännen är svårt att säga, men nog är det fantasieggande och ibland skrämmande att läsa om dessa futuristiska samhällsbyggaridéer, ibland snarare dystopi än utopi. Kapitelindelningen kanske säger något om inriktningen:

  • I Great Scapes. Emerging thinking Across Large-Scale Planes.
  • II Rising Tides. Exploring the consequences of Global Sea Level Rises.
  • III Ecotopia Emerging. Alternative Speculation On ecologically Sound Worlds.
  • IV Technology Matters. Reflecting Upon the Impact of New Technology.
  • V Sky High. Elevating the Possibilities of Vertical Habitation.

En del av projekten bygger på teknik som ännu inte finns utvecklad. Några konstprojekt ingår också, bland annat Tomas Saracenos ”Cloud Cities” som jag skrivit om tidigare.

Och visst är det fascinerande med både de mer praktiskt handfasta framtidsidéerna och de spektakulära med svävande trädgårdar och konstgjorda moln. När det gäller form och uttryck är boken dock en besvikelse. Mycket litet verkar ha hänt sedan 1950-talets serietidningsestetik beträffande fysisk utformning av framtidens värld. Det är inget fel med höga hus på rätt plats, men varför denna skrämmande gigantomani? Och varför ser så många av framtidsprojekten ut att vara formgivna av personer som egentligen designar löparskor? En totalt främmande värld. Inte mycket trivsel och gemyt här inte. Och framför allt noll anknytning till tradition eller kultur, varken lokalt eller globalt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i arkitektur, böcker. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


sex + nio =