Jerker Söderlinds artikel i DN i dag: Frånta egoisterna rätten att överklaga nybyggen fick mig att först tappa hakan, sedan nypa mig i armen för att kontrollera min sömnstatus, och slutligen att applådera.
Läs bara det här stycket:
En återgång till 1800-talets arkitektur, stadsplanering och regelverk är nödvändig. Men Östeuropas stapplande försök att återgå till marknadsekonomi och demokrati visar en sak. Makten ger sig inte utan strid.
En man som borde veta vad han pratar om skriver klarspråk om arkitektutbildningens låsning vid förlegade ideal, om behovet att förbjuda överklaganden från jäviga personer och att ändra regelverken så att byggbolagen tillåts bygga det folk vill ha.
Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, stadsplanering, stadsbyggnad
Jag läste artikeln och kan bara instämma i det grundläggande resonemanget. Det har utvecklats en miljö- natur- och byggdiktatur i Sverige. Den har kommit att placera sig väldigt långt från dem som är berörda av besluten, den skyddar fiktiva och presumtiva värden som inte efterfrågas annat än av en ganska begränsad krets av ”förstå-sig-påare”. Från centralt placerade myndigheter och rättsliga instanser beslutas i detalj på ett sätt som inte är rimligt. Den kedja av överklaganden som tillämpas idag gynnar enbart välavlönade jurister och bromsar utvecklingen. Självklart borde tolkning av regelverk ligga på en lägre nivå och stanna där. För just tolkningen är ett spelrum som ger utrymme för en anpassning till lokala förhållanden. De kan ju variera kraftigt på olika orter i landet. Nu när Naturvårdsverket ska granska alla strandskyddsdispenser så har det plötsligt blivit i stort sett omöjligt att bygga nära vatten i glesbygden medan det fortfarande byggs friskt i skärgård och havsnära där avsikten var att den nya lagen skulle hejda vidare byggade.