Karin Broos på Sven-Harrys

Den här utställningen med Karin Broos stora akrylmålningar är bättre och när det gäller motivvalen mer varierad än det jag sett tidigare som omfattat enbart badbilder.

Maneret är dock detsamma, skickligt hantverk, bra måleri och ett omisskännligt lite ödesmättat sug i de flesta bilderna. Den fråga som uppstår är naturligtvis vad som skiljer dessa bilder från de fotoförlagor de utgår från. Det skulle vara intressant att kunna göra en jämförelse. Är inte ljus och skugga lite förstärkta i förhållande till fotot, färgerna accentuerade, figurerna kanske en aning ändrade? Samtidigt tror jag inte riktigt på att ett arrangerat foto utprintat på duk skulle kunna ge riktigt samma effekt, oavsett photoshoppande och målerieffektfilter. För mig är det spännande att se dels helheten på avstånd och sen på nära håll se detaljerna upplösas, inte i datapixlar, utan i penselstråk.

Det figurativa måleriet lever trots stora delar av den allsmäktiga konstvärldens motvilja. Och publiken gillar det uppenbarligen, Sven-Harrys galleri var välbesökt, trots entréavgift. En jämförelse med den närliggande Bonniers konsthalls konceptuellt baserade utställning ”The spiral and the square” är talande. Vid mitt besök var jag ensam i salarna sånär som på två unga personer, som dock visade sig vara anställda museivärdar. Jag försökte verkligen begripa mig på den utställningen, tog mig tid och läste varenda skylt, bläddrade igenom programtidningen. Utan att bli ett dugg klokare. Det är nog som konsthallen själv sagt nånstans: ”Det här är inte för alla”. Nej verkligen inte. Knappt för någon.

Recnsion i Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, samtidskonst, utställningar. Bokmärk permalänken.

3 svar på Karin Broos på Sven-Harrys

  1. dora skriver:

    Jag gillar Karin Broos, trots att hon målar efter fotoförlagor! Du är så bra som verkligen försöker begripa!

  2. Börje skriver:

    Dora:
    Jo Karin Broos är bra. Fast jag sett att hon får en del kritik för sitt sätt att avbilda figurerna efter foto utan att kompensera för fotots platthet och brist på djup genom en mer anatomiskt riktig avbildning. Det där är väl din specialitet? Det kanske är en befogad kritik, men jag bryr mig inte så mycket om det. Jag gillar helheten och är glad att det fortfarande finns många som skapar konst som berör.

  3. Pingback: Karin Broos – Still life på Waldemarsudde | Börjes konstblogg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


tre + fyra =